Trött och glad

Dessutom känner jag mig lite snygg trots att jag är tjockare än jag någonsin varit. Av allt skit som kommer med stigande ålder måste jag nog säga att det där med ändrad ämnesomsättning är svårast. När man inte har någon som helst karaktär, för att man aldrig behövt ha någon. Semla till frukost, godis till lunch och fettdrypande mat funkade alltså ända tills klockan slog kvart över 40 år. Sedan funkade inte det mer. I alla fall inte utan att kilona ökade i takt med åren.

Men skit i det. Jag kände mig skitsnygg. Både igår och idag och det händer inte så ofta att det stör. Skinnbyxor och högklackat golvade den där lilla satmaran som brukar sitta på axeln och viska taskiga saker som “skall du verkligen se ut så DÄR, du ser ut som en SÄL och är det inte dags att tänka på vikten nu när du börjar bli så gammal, det är svårt att vara en tjockis när du måste operera höftlederna GAMLING”.

Jag fick feeling helt enkelt. Vind i seglen. Eventuellt även en släng av hybris.

I alla fall. I förrgår hängde jag ju med två balla brudar. Det vankades middag hos Sanna (I mitt huvud) tillsammans med Kicki Husfruen. Svingod mat och massa tjatter. Det blir nästan plågsamt påtagligt att skogstorpet ligger så långt från ära, redlighet och balla brudar när man sitter där man sitter. För jag tycker väldigt mycket om dem och det hade onekligen varit praktiskt om det var enklare att susa förbi på en fika.

Efter middag och fika släpade Kicki snällt hem mig och bäddade ner mig i sitt gästrum. Jag är lite oklar över omständigheterna som föregick nedbäddandet eftersom jag var gränsfall medvetslös pga fullt ös.

Igår däremot var vi pigga som lärkor. Kicki och jag drog ut på rövarstråt. Med Trassel såklart.

Vi åkte till Plain Vanilla och suktade över cirka allt i butiken och vi åt lunch i restaurangen som ligger en spottloska från butiken. Dagens rekommendation nummer ett, asschysst käk och hundvänlig restaurang. åk dit! Inglasad uteservering där man fick ta med sig Trasslet in medan man åt. Hundvänliga restauranger är det ont om och de får en stor fet guldstjärna i min bok.

Det var inte heller något större fel på utsikten. Så länge man inte smakar på vattnet i pölen utanför är det lätt att missta sig och tro att man är på bästkusten.

IMG_9195

Dagens rekommendation nummer två är såklart också hundrelaterad. Plain Vanilla idkar försäljning av ursnyggt glasbord som står på display i butiken. Istället för matta ligger det fårskinnsfällar undertill. Bordets “ben” är en guldcirkel med mindre cirklar.

Det är inte bara ett bord. Det är även en hundkoja för alla jyckar som kan knata in genom guldringarna.

IMG_9200

Och där måste man avsluta lite. För att betrakta söthetschocken.

To be continued …

<enter signaturmelodi>

Ett tips

 När det ändå liksom är lite tillfälligt avbrott på bloggen pga sjukt hektisk dag. 

Det är antingen en myt, eller bara rent ljug, att man kan jobba heltid i 190, samtidigt åka runt på massa spännande happenings att blogga om och sedan även hinna skriva långa drapor om det med 20 foton.

Finns inte en janne att det funkar. 

Den här dagen har gått i 260 och den har varit lång. Först hängde jag med en riktigt cool kille. Sedan med två balla brudar. Men mer än så har jag inte tid att skriva, eftersom jag är så trött att jag borde legat på kudden för flera timmar sen.

Med det ger jag er The Motherload of Tips. Så ni har något att roa er med i väntan på att jag kommer in i matchen igen.

Ni vet Bloggkommentatorerna? Bloggen som kommenterar bloggar. Som jag metabloggat om innan. De var okay i början, nu är det klubben för inbördes feministisk beundran, inga tips alls och helt enkelt dödstrist.

Jag upptäckte igår att en kompis har startat en ny bloggkollsblogg. Den heter BloggBevakning. Urbra. Och den har växt så mycket sedan start att man bara häpnar samtidigt som man ger stående ovation. Så Jävla Bra.

Välskriven, personlig och den ger gör precis vad en bloggbevakare skall göra. Den är dessutom sarkastisk och sen får man ju bara inte missa Tjocka Hetsätarkatten. Bloggen ständige medhjälpare.

Nu kör vi

Men jag har nästan ingen aning om vad jag har gjort. Eller om det kommer funka.

Hoppet är det sista som överger.

Behöver man en signaturmelodi?

Live from Vasastan?

Vi har en plan!

Det är ju så himla poppis bland kidsen att vlogga numera och det är typ ba stofiler som bloggar. Det skrivna ordet verkar höra hemma på pergamentrullar.

Då blir jag nyfiken såklart. Eller rättare sagt, vi blev nyfikna allihop. Det är hög tid att släppa sargen, ta av stödhjulen, och komma med i matchen.

Vi tänker köra live imorgon. Sändningstid 20.00 imorgon tisdag. Från Johannas soffa.

Ni bestämmer vad vi skall prata om och vi fogar oss.

Hakar ni på?

(Arma mig som hatar att vara med i rörligt format mer än jag hatar stillbilder. )

Om vi får tillräckligt många hejarop kör vi. Då kommer ett inlägg med live feed en halvtimma före som ni kommenterar och sedan kör vi så det ryker.

Sjukt spännande. Och lite nervigt.

Vart går resan?

Eller snarare; var ÄR jag?

IMG_9183-1

Dedikerad kudde får man i alla fall. Så man inte behöver sakna makens nattliga muskötskott.

Dessutom kan man äta här.

IMG_9185

Och det har vi gjort.

Det är inte LÄGE att hiva i sig en milkshake till hamburgaren när man har glömt mysbyxorna hemma.

Ifall någon undrade.

Nu sitter jag, enbart iklädd tisha och trosor, i soffan och andas väldigt stötvis med datorn på magen.

Förresten! Apropå inget speciellt. Ni minns de där specifika orden som bara hundägare förstår? Som ostbågehälsning och de där andra grejorna jag ritade ett tag (jag skall inte sluta rita, men ritplattan havererade så jag blev tvungen att lämna tillbaka den)?

Jag hörde mig själv säga ett ord idag som vi inte har pratat om tidigare när jag sa “men SLUTA tjötkela” (uttalas med fördel på göteborgska) till Stor. Ett så självklart ord för mig, men det finns gissningsvis inte med i SAOL. Är ni med på referensen?

Nu skall jag leva på vatten och bröd ända till det är dags för kvällsmat.

Jag behöver karaktär.