Mini knatade ut till midsommar. Hon låg mer eller mindre i bakhåll när det var hundutsläpp på kvällen och sedan sprang hon ut genom dörren i deras kölvatten fast åt ett helt annat håll.
Detta var sent på torsdag, nästan natten till fredag, så midsommarafton alltså.
Hon har ju börjat göra så, liksom öva sig på att vara ute, problemen kommer ju när hon vill in igen. Den delen har hon inte greppat. Då får man ha koll på om hon är i krypgrunden eller i ladan och så får man gå dit med en öppnad burk Väldigt God Mat så hon kommer fram/ner/ut från var hon nu råkar ligga. Sedan tar man henne under armen, bär in henne och matar henne. Sedan tvättar hon sig och så sover hon i dagarna tre, lyckligt full av nya intryck.
Den här gången är det inte så. Det är något som inte stämmer och NU är det katastrof på riktigt. Hon är inte i krypgrunden och i ladan går inte att se varje vrå, MEN jag har varit ute i svinottan alla dagar sedan hon gick ut och försökt prata fram henne med god mat i handen. Så tidigt på morgonen att inte ens hussvalorna har vaknat och börjat flyga fram och tillbaka i ladan. Och det är knäpptyst överallt. Första morgonen vet jag att hon fortfarande är ointresserad av både mig och mat och då stannar hon där hon är för att allt är så himla spännande, ser man henne inte då är hon “borta”.
Nu har hon varit borta fyra nätter och jag har varken sett henne eller hört henne en enda gång. Maken har inte sett henne heller. Jag letar på morgonen, båda letar på dagen och sedan fortsätter han att leta under sitt kvällskift utomhus.
Först tänkte jag att jag behövde öva jag med. På att inte vara så överdrivet hönsig. Jag är den sortens mattemamma att jag reagerar om någon av fyrbeningarna så mycket som nyser i fel riktning. Oftast med läskigt rätt intuition dock. Men det här var en övning för mig med, eftersom Mini faktiskt gillar att gå ut även om hon inte vet hur man går hem.
Men nu är det verkligen jättefel. Det är fel att hon gick ut på kvällen (natten), det är fel att vi inte ser skymten av henne på något av “hennes” ställen och nu är det fel för hon borde vara jättehungrig och komma fram. Allt är fel och blev fel från början. Det där med att gå ut på natten har hon ju aldrig gjort innan och det betyder ju att allt är som mest spännande när skogens alla djur är ute och jagar. Bara tanken på en liten Mini som dansar runt och det räcker med ett extra fint grässtrå för att lyckan skall vara gjord samtidigt som alla hemska djur (vilka?) ligger i bakhåll.
Nä, det stämmer inte med natten och det stämmer inte att vi inte har sett henne på inspektionsrundorna. Sedan har hon ju utökat antalet “trygga platser” en gång redan och borde rimligtvis kunna göra det ytterligare en gång. Först var det ju bara krypgrunden och efter ett antal veckor och gömningar där upptäckte hon att ladan var en trevlig plats. Där har hon varit de senaste gångerna. Perfekt att ligga högt uppe på en flyttkartong och ha koll. Såvitt jag vet har vi inga fler ställen att gömma sig.
Fördelen med torpet är att det inte finns vägar med bilar och grannar som kan råka stänga in henne någonstans. Nackdelen med torpet är att det inte finns några grannar man kan fråga och så finns det hemska djur i skogen.
I vilket fall som helst så är det status PANIK på den här mattemamman nu.
Igår eftermiddag hade jag satt som gräns. Igår eftermiddag var det fortfarande rimligt. Efter det skulle jag få lov att få panik om hon inte hade visat sin fina lilla svarta näsa.
Vatten och mat finns, men vad gör man nu då?
Det här med att inte VETA är ju det värsta som finns och hur många gånger kan man gå omkring i ladan och locka?
Nästa steg för min del är att flytta ut till ladan och sova på huggkubben bredvid flyttkartongerna.
För att inte prata om hur tomt det är här inne.
Ursäkta, men nu skall jag gå ut i ladan igen.
Jag antar att jag inte behöver förklara känslan för någon, men hur letar man efter en katt som inte har gått kursen i hur man går hem och ber om att få komma in?
