Det känns lite udda att vara ute för att köpa den där permobila scootern, och halvmatchande svincoola “Star Wars-hjälmar” (visst ser det lite Star Wars ut? ja? JA?) och samtidigt köpa stödstrumpor. Till sig själv. Och fårskinnskinnstofflor i april för att de gamla svullna benen dessutom gör att fötterna blir bårhusblå och iskalla.
Ödem och MC känns som en jävligt ohipp kombination.
Okay inköp:
Inte LIKA okay inköp (men nödvändigt):
…något som jag drömt jävligt många gånger förut. En lite snuskig dröm. Och det är ju för all del trevligt, om man tänker att jag brukar drömma vrickade mardrömmar annars. MEN, anledningen till att jag funderar på det överhuvudtaget är för att min partner i drömmen var en jag känner i verkligheten. Som jag finner synnerligen asexuell. Eller ja, det kanske var tarvligt – men mer könlös? Jag har en hoper killkompisar, och majoriteten är könlösa. Jag glömmer liksom att de har något som hänger mellan benen på dem, precis som att jag inte knatar omkring och tänker på att mina kvinnliga vänner faktiskt har ett kön. De är liksom bara kompisar. Men så finns det givetvis ett fåtal som man möjligen skulle kunna vara attraherad av till nöds, där man blir tio år och lite rosig om kinderna vid den svindlande tanken att man faktiskt kanske skulle pussas med dem. Snubben från natten var INTE en av dem, han var nog den absolut mest könlösa av alla mina kompisar. Vilken kan ha gjort det till en lite mystisk dröm. Maken var dessutom i närheten hela tiden med, i drömmen alltså. Och det är sjukt svårt att försöka ligga med någon när man skall smyga för maken hela tiden. Vilket ungefär sammanfattar drömmen.
Då kommer andra funderingen. Ju mindre man ligger hemma, desto oftare drömmer man (jag?) om det, och det är jag som är huvudperson. Ju mer man ligger hemma, desto mer drömmer jag om att det är maken som ligger med andra.
Vad är grejen? Jag vill inte ligga med någon annan, jag vill absolut inte ligga med den jag smög omkring med inatt, och jag orkar ju knappt ligga med den jag har – så att styra med det i drömmarna verkar ju sjukt opraktiskt. Ännu mer opraktiskt när jag drömmer att det är maken som är en gris och ligger med andra så JAG ser och blir förbannad. I både dröm och verklighet.
När man hör; TIPPTAPPTIPPTAPPTIPPTAPP…tipptapptipptapptipptapp, följt av dunselidunselidunselidunseliDUNS om och om igen i det här huset så kan det vara maken som öppnar upp trappan lite mer än brukligt. Men oftast så är det Stor som springer från ena delen av huset till den andra med något i munnen som Liten också vill ha. Stor har långa och nätta ben och trippar fram, Liten har korta och svårkontrollerade ben, och dunsar fram.
Det är svårt att tänka sig att det inte ens var en vecka sedan som jag var redo att fylla i retursedeln. Det känns som att Liten har bott här mest hela tiden. Även om han är en pina när han vaknar i svinottan, så är det rätt rart att se (och höra) de där kalkonbenen dunsa fram efter Stor. Idolen.
OM man vaknar 05:30 av att en valp ylar i örat, så hjärtskärande att man tror att någon allra minst har brutit ett par ben på honom, då vaknar man och dör skrämseldöden. Man klappar lite på honom, blir biten i alla fingrar man har, och valpen fortsätter gallskrika. DÅ tror man att han faktiskt håller på att dö av kissenödighet, så man går upp och släpper ut honom. Icke då. Ute kan man lukta på den gula mossan, leka lite, kissa en skvätt och gå in igen. Sen kan man fortsätta tugga på sin SJUKT trötta mattes fötter och gråtyla lite till. För då får man mat. Och matte hoppas att mat och kiss skall söva hunden eftersom man har en del att göra senare under dagen. Matte är alltså inte jättesugen på att vara snortrött. Men det var inte heller tillräckligt. Mat och kiss var en energikick, och liten valp har kommit igång ordenligt. Matte är FETT missnöjd med livet.
Efter att ha lekt, ätit, kissat, ätit, bajsat och lekt var det bara att inse att anledningen till det hjärtskärande ylet var att han hade drabbats av Jag Kommer Inte Ner Från Sängen Själv Och Har Fått En Släng Av Det Stora Leksuget.
Halvnio däckade han på soffan. Tre timmar efter hjärtskärande ylande. Medan husse och Stor Hund låg uppe och sov de oskyldigas sömn. Halvnio är det inte riktigt okay att gå och lägga sig igen. Trots att man varit uppe sen halvsex och lekt hundlekar.
Gissa om matte är trött. Och kommer ligga på divanen och äta druvor och praliner resten av dagen.
Min man är talangfull. En av hans absolut största talanger är att välta saker, göra sönder saker och som bonus göra sönder sig själv. Han har mad skills när det kommer till att bryta händer, fötter och andra ben. Och det är helt jävla oförklarligt eftersom han egentligen är oerhört graciös, trots att han är lång som en flaggstång och…errmm…en smula överviktigt.
Idag slog han alla rekord. Första dagen hemma på evigheters evigheter, han fick sova ut, han fick vakna i lugn och ro, han fick en dammsugare i näven och order om vart han skulle dammsuga och städa. Eftersom det var planerat. Vad som inte var lika mycket planerat var att jag skulle gå i vardagsrummet och damma, och efter ett par minuter höra årtiondets brakande i hallen. Det måste ha gett utslag på Richterskalan. Skapat en minitsunami nere i viken.
Jag sprang ut i hallen, och får se två livrädda och fundersamma hundar, och en make halvliggande över ett trappsteg, fast med fötterna på golvet. Han lyckades alltså gå igenom trappan så att fyra trappsteg ramlade ur. Vi har haft den trappan lika länge som huset, dvs 18 år. Somliga påstår numera att det är en dålig trappa, andra påstår att man kanske skall ta och dra ner lite på kolhydraterna.
Men nej, ingen skadades i detta stunt. Möjligen tufsades det manliga egot till en smula, men inga brutna ben i alla fall. Hur bär han sig åt?
