Jeffrey Campbell alltså?

Apropå mina inköp de senaste dagarna. Jag är lite förvånad över Jeffrey, och mina egna fördomar antar jag. Det märket är för mig Kissie-skor. Inte skor för medelålders kärringar. Klumpskor med skyhög klack och plattform, med eller utan nitar. Typ?

Döm om min förvåning när jag ägnade en halv dag åt att scrolla runt bland JC-skor på Solestruck härförleden, och ramlade över ett gäng riktigt snorsnygga skor. Varför har ingen talat om för mig att skorna från det märket faktiskt är sjukt snygga (de som inte är klumpskor alltså)?

De här köpte jag för ett par månader sen, och de är inte bara snygga, de är alldeles lagom höga och ruskigt bekväma. Redan testkörda en utekväll med tjejerna (de lätt bedagade medelålders kärringarna).

Screen Shot 2013-04-18 at 6.52.22 PM

När jag hade mitt shoppingfrenzy online igår scannade jag Solestruck igen, och bestämde mig för att unna mig det andra paret som jag spanade in när jag köpte de första. Även de Jeffrey Campbell. Och det gör ju inte ont att dollarkursen är så löjligt bra.

Screen Shot 2013-04-18 at 6.30.51 PM

Nu kommer det ju bli riktigt roligt att kolla brevlådan framöver. Till skillnad från enbart fönsterkuvert med pisstrista räkningar så borde det komma en hel del skojiga paket till mig nästa vecka, och den känslan är ju oslagbart euforisk. Men det där med att Jeffrey Campbell bara skulle vara för Kissie och hennes kloner har jag totalt missat. Det är verkligen riktigt riktigt snygga pjuck. Och mannen kommer få lite mer dåndimp än vad han redan har.

Jag är SÅ givmild och generös

Det blev en dyr förkylning. Och dödstrist. Herregud vad less jag är på mitt eget sällskap och att inte orka göra något annat än ligga och läsa. Jag har tom varit så lat att jag inte ens orkat läsa, utan har lyssnat på ljudböcker. Och så har jag shoppat. Finkammat eBay på småsaker, och köpt tre par jeans och ett par skor. För det behövde jag ju. Inte.

Men maken blev inte lottlös. När han kom hem från jobbet var han dyngförkyld och helt igenbommad i näsan. Han tackade så hemskt mycket för att jag delade med mig. Vad kan jag säga, jag är generös på det sättet. Jag fick mer kläder, och han fick ärva min förkylning. Det kallar jag jämställt.

Spooky fast ändå inte?

Jag skulle varit på begravning idag. Eller skall på begravning kanske är mer rätt, eftersom den inte äger rum än på några timmar. Har ältat in absurdum om hur jag skall göra eftersom jag är så rasande förkyld, med bihåleinflammation, men det är min styvmormor som begravs. Jag vill verkligen ta farväl, och jag har inte fått chans att göra det innan. Men när jag stod i badrummet och borstade tänderna imorse funderade jag extra mycket på det, och funderade samtidigt över henne. Kvinnan som varit min styvmormor sedan jag var fem år. Jag hann inte mer än börja tänka, så blev det kolsvart i badrummet, vilket är en smula underligt eftersom vi har sex spotlights i taket, och alla kan ju knappast lägga av samtidigt? Jag öppnade dörren för att få in ljus, och provade att tända igen. Spottarna fungerade utmärkt och det varde ljus. Efter ett par sekunder vandrade tankarna iväg igen, och pang…det blev svart igen. Fyra gånger under tandborstningen och funderingarna blev det kolsvart i badrummet. Fyra gånger tände jag igen. Sista gången tänkte jag att det måste vara något fel på lampskrällena, eftersom det blev lite too much, så jag lät lamporna vara tända när jag lämnade badrummet. För att se när de lägger av igen, så det blir lite rim och reson i lamperiet.

Det var två timmar sedan, och lamporna lyser fortfarande. Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka det, men jag hoppas att damen är okay med att jag inte går på begravningen. Jag får ta ett ensamt farväl här hemma istället. Med mina lampor.

Du är saknad!

Shopping goes overboard

Man VET att man har ett osunt shoppingbehov när man finkammar alla sajter man känner till, samt eBay för att hitta saker man inte känner till. När man sedan stöter på billiga fendrar och klickar hem fyra stycken har det gått lite långt. Jag sitter och är själaglad över att ha fyndat fyra FENDRAR?

(Jo jag har köpt lite annat med, men bara småjunk – för att det var skojigt – kan någon ta ifrån mig internetuppkopplingen nu?)

Screen Shot 2013-04-16 at 10.53.01 AM

Morrhår och gamla spetsar

Men alltså, koftan jag presenterade är visst LJUV. Men kanske inte tyll och spetsar-ljuv. Utan country chic, som det ser ut i min värld. Den och ett par slitna jeans på en gärdsgård (ja jag har fått en hangup på gärdsgårdar, de är tydligen ett måste för att vara ljuvt country chic). Lite typ så här?

countrychic

SÅ tänker jag mig att ljuvhet kan vara. Synd bara att jag inte har det ljuva håret, och kanske är en smula för gammal. Men jag struntar i det, min gamla saggiga kropp vill ha virkad klänning och cowboyboots. Och gärdsgårdar. Varje vår bestämmer jag vilken stil jag vill ha under våren/sommaren, och varje år går det käpprätt åt skogen och slutar med att jag har på mig samma saker som jag haft de senaste 20 somrarna. För att jag är så förbannat bekväm.

Att ha en förkylning där snoret har åkt upp i bihålorna gör att jag fortfarande tillbringar dagarna i horisontalläge. Med ett våldsamt shoppingbehov. Det är ju för all del mysigt att ligga på sofflocket när man har två hundar att kela med, och en supermjuk liten valp. Han SÅG i alla fall mjuk ut, men jag upptäckte att de där klippta morrhåren runt näsan var som kaktustaggar. Och han råkade kela med mitt ena öga. En kaktusnos rakt över hornhinnan som gjorde att tårarna rann och jag fick en okontrollerad nysattack, nu ser jag ut som att ögat gått en rond med Mohammed Ali. Näsan bet han i med sina sylvassa små fiskekrokständer imorse, så den har inte bara snytskavsår utan även små perforeringar.

Herregud, det här kommer bli en dyr och smärtsam förkylning/bihåleinflammation.

litennos

(Liten smutsig valpnos. Skenet bedrar, den är inte mjuk. Framför allt inte när han drar den mothårs över ett öppet öga. Men han är söt när han sover)