Author: Victoria

Shopping är som balsam för själen

Posted on | by Victoria | 5 Comments on Shopping är som balsam för själen

Jag inbillar mig att jag skall vara lite Country Chic under våren/sommaren, sitta på en gärdsgård med ett halmstrå i munnen med mina älskade Mexicanaboots, något virkat/stickat, färdigslitna jeans och bara vara…ljuv?

Jag antar att det inte kommer hända eftersom jag är så fruktansvärt o-ljuv. Vilket nästan uteslutande resulterar i att jag sitter på någon jävla gärdsgård i seglarskor och shorts. Om jag nu måste envisas med att sitta på en gärdsgård. Gissningsvis kommer jag att sitta på en uteservering eller en bryggkant istället. Men jag vill ju så himla gärna vara ljuv. Gå all in med blommor i håret, smultron på strå och…äh…det kommer inte att hända. Men shoppa kan man ju för all del göra ändå.

Senaste inöpet var en ohemult dyr kofta från Ralph Lauren, som har stor ljuv-potential. Som opraktiskt nog måste kemtvättas eftersom materialet är bomull/lin/silke. Och ser ut så här:

Screen Shot 2013-04-14 at 2.03.45 PM

Ljuvheten föll liksom långt innan målsnöret eftersom den har tofsar, och jag har två hundar, varav en är valp och tycker att det är svinroligt att leka och bita i tofsarna. Lortiga tassar och sönderbitna tofsar borgar för jävligt lite Country Chic.

Men skam den som ger sig. Nu väntar jag på att ett par jeans skall landa i brevlådan. Mina älskade Pleasejeans från Selected Style som jag samlar på med inställningen “den som har flest par när hon dör vinner”.

Screen Shot 2013-04-14 at 2.04.17 PM

Om jag sätter på mig en halmhatt, sätter ett strå i munnen, skippar seglarpjucken och istället kör cowboystövletter – kan det bli en smula ljuvt då? Eller är jag helt körd?

Jo, jag har shoppat lite på sistone. Eller ganska mycket. Två av mina kunder är webbshoppar med sjukt snygga kläder. Det i kombination med personalrabatt gör det till en rätt olönsam affär. Men man tjänar väl egentligen pengar på rabatterade varor? Va va VA?

 

Det är skillnad på folk och folk

Posted on | by Victoria | 4 Comments on Det är skillnad på folk och folk

Jomen jag somnade till Game of Thrones igår. NU har jag sett alla avsnitt och hatar att varje avsnitt slutar med en pruttig cliffhanger – det går ju an när man vet att man har 20 avsnitt kvar att kolla på. Idag, not so much, för nu får jag sälla mig till resten av skaran och snällt vänta på att nästa avsnitt kommer. Och eftersom det är OERHÖRT synd om mig och min manliga förkylning även idag så måste jag hitta något annat att kolla på, för horisontalläge är intaget och dryck står en armlängd ifrån soffan. Garderobsmannen är skickad till Net-On-Net för att köpa en Apple-TV, vi glömde ta med oss den vi har från helgboendet. Boardwalk Empire kanske?

Men, jag pratade med syrran igår i telefon, och kom då att tänka på min dampiga svåger när jag berättade om makens akutbehov av punktinsats i garderoben. Syrran är en luttrad kvinna som lever med världens mest rastlösa man, och han är inte bara rastlös – han har lite otur när han tänker. Fort men fel är hans livsmotto, och man kan inte annat än att skratta så man gråter åt hans ogenomtänkta grejor. Även han fick ett garderobsstädningsanfall för många år sedan, men till skillnad från maken är det inte bara snack utan faktiskt lite verkstad också.

Deras garderober står utmed en vägg väldigt nära fotänden på sängen, svågern kom rusande med en trasa i handen och sa till syrran liksom i förbifarten att han var TVUNGEN att städa garderoben. Vis av erfarenhet sa inte syrran något, utan lät honom hållas, men lämnade rummet och satte sig i lugn och ro i vardagsrummet. Svågern slet ut alla kläder på sängen, ställde sig på understa garderobshyllan för att nå till den översta för att damma. Vi pratar spånskivehyllor i garderoben. Högst olämpligt att stå på om man inte är anorektisk som en sytråd, men helst inte ens då.

Syrran hör ett UFF och ett AJJJ och blandade svordomar, och svågern kommer lommande ut i vardagsrummet med ett blodigt streck över näsroten och tårar i ögonen. Han hade stått på understa hyllan, tagit ett krafttag om den hyllan han dammade, understa hyllan gick sönder och han trillade baklänges. Men han råkade glömma att släppa hyllan han höll i, så först landade han i sängen/klädhögen, och sen fick han hyllan som han höll i rätt över näsan.

Svågern städade inte mer i sin garderob, han fick åka till akuten. Och jag kanske skall vara glad över att maken sällan slutför sina projekt eftersom det verkar vara lite Fear Factor över män och städprojekt.

 

Fyrkantiga ögon och rinnsnuva

Posted on | by Victoria | Leave a Comment on Fyrkantiga ögon och rinnsnuva

Nämen ett förvåningens finger i häpnandens mun. Det blev ingen garderobstillverkning idag. Quelle surprise. Eller inte?

Fullt upptagen med att kolla på dvärgar, skitna karlar, silverhåriga brudar, zombies, dekapitering, en herrans massa nakna bröst och ett par dinglande snoppar. Och svärdfighter. En fullkomligt egal sysselsättning när man är lite manligt förkyld. Första avsnittet av säsong två av Game of Thrones sattes på i förmiddags, och nu har vi ägnat dagen åt att plöja igenom hela säsongen. Herregud vad mina ögon är fyrkantiga. Men som sagt, det är sådant man får göra när man knaprar febernedsättande och har rinnsnuva.

Maken har ingen annan ursäkt än att han bara är lat. Och han har inte nämnt ett enda ord om garderoben på hela dagen. Det som var SÅ viktigt och bråttom igår.

Han ska ut ur garderoben – eller in

Posted on | by Victoria | 3 Comments on Han ska ut ur garderoben – eller in

Scen ett:

Fredagkväll i kedjehus. Frun sitter i soffan och pillar navelludd i väntan på att mannen skall komma hem från jobbet. Frun tänker att helgen skall bli lugn, och ser för EN gång skull fram emot att ha en sjukt lat man. Förväntar sig att han skall kliva in, sätta på TV:n, parkera arslet i sin del av soffan och dumglo på iPaden samtidigt som TV:n visar någon trist dokumentär. Eller kanske Game of Thrones som paret precis börjat kolla på.

Scen två:

Mannen kliver in genom dörren i värsta “hoooooney I’m HOME-stilen”. Med sällan skådad energi. Frun möter mannen i hallen, och de utbyter de sedvanliga hälsningsfraserna. Hundarna skäller, katten jamar och kvinnan ser förvånad ut. Bakgrundsmusiken gör en övergång från stillsam hissmusik till…typ Spöksonaten.

Scen tre:

Frun sitter återigen i soffan och maken kommer från tvättstugan och sätter sig han med. På den vanliga platsen, men utan att sätta på varken TV eller ta upp iPaden, och säger med bestämt tonfall:

– Jag MÅSTE ha en garderob. Jag kan inte HITTA mina kläder!

Musiken stiger i volym, det blir två torsdagar i samma vecka, ett flertal kors i taket ritas och helvetet fryser till is där och då! Alltmedan frun får en massiv hjärnblödning.

__________________________________________________________________

Men det tror väl själva fan att han inte hittar sina kläder? För…umm…kanske tre år sedan ledsnade jag på hans totala oförmåga att sortera sina kläder själv, så jag fixade hans garderob en gång för alla. Så pedagogiskt att en encellig organism hade klarat att hantera upplägget, och när det var gjort fick han dessutom en förklaring på förskolesvenska var alla kläder låg (termen “alla kläder” skall användas löst – han har inte överdrivet mycket). Tjocka och långärmade tröjor högst upp, på hyllan nedanför alla kortärmade tröjor och längst ner låg jeans. I de två plastbackarna i garderoben var en för kalsonger och en för strumpor. Sedan en helt separat garderob för hängande kläder, dvs skjortor och allt som kräver galge. Komplicerat? I think not.

Efter ett par veckor började det bli tunt i garderoben, men nästan magiskt hade det istället blivit en liten hög med kläder i vasken i tvättstugan/grovköket. Vasken som är placerad cirka tio centimeter från torktumlaren och en torktumlarbredd från torkskåpet. Ett halvår senare var det exakt NOLL kläder i garderoben, ett BERG av kläder i vasken och totalspunk i hjärnan på mig. Men jag sket i det, med en viljestyrka och ett psyke starkt som en rysk u-båtsbesättningsman lät jag det bara vara. Hans kläder – hans problem. Frågade bara vad problemet var, och fick till svar att det var så SVÅRT att hitta i garderoben. Den var OLOGISK.

Tre år senare, idag för att vara mer specifik, ställer han frågan om jag kan hjälpa honom att styra upp garderoben, för att han faktiskt inte hittar sina kläder när de ligger i vasken. Och det är tydligen en olösbar situation för honom, som han inte kan reda ut själv och det måste göra omedelbums. I alla fall senast imorgon.

Gissa vem som INTE tänker reda ut hans garderobsbekymmer en gång till. Gissa vem som är pissesur för att jag är så “otrevligt ohjälpsam”. Gissa vem som låtsas som ingenting och sitter och surfar efter något kul och dyrt att köpa.

Och gissa varför han inte hittar ett skit i “systemet” han har i sin vaskgarderob idag.

byken

Jag lovar. Det finns en diskbänk och en grovköksvask under berget. Man undrar lite nyfiket om man kommer få se vad som ligger underst imorgon, eller om det rinner ut i sanden i en vecka – tre år igen?

 

 

Jag tänker – alltså finns jag..typ

Posted on | by Victoria | Leave a Comment on Jag tänker – alltså finns jag..typ

Jag konsumerar enorma mängder med böcker, allt från Kalle Anka-pocket till…(tänkte skriva Dostojevski här, men det vore en ren lögn eftersom jag enbart läser den typen av böcker under pistolhot och jag tycker att det är skitenödig litteratur) väldigt mycket annat. Smaken är varierande, men jag vill gärna bli underhållen. Läser alltså inte så hemskt mycket facklitteratur på fritiden, men boken jag läser nu är farligt nära. Och skitbra. Svinnördig dessutom. Den går inte riktigt att sluta fundera över.

När jag pluggade till certifierad nörd använde vi oss av de Bonos sex tänkarhattar som metod. Går att applicera på precis allt i livet, från bråk om fjärrkontrollen till magisteruppsatser. Och i boken jag håller på med nu dyker de Bono upp igen – i form av lateralt tänkande – ett fiffigt sätt att tänka utanför lådan. Boken handlar om en tjej som är ett datasnille och jobbar för en leksaksfabrikant i England, och hon är en del av en grupp som skall ta hitta på en succéleksak riktad mot tjejer i tonåren. Låter kanske lite vattnigt, men storyn är spännande som fasen. OM det inte hade varit så att jag hade fastnat på detaljnivå i det där jäkla laterala tänkandet. Och jag inser att det får mig att låta som en übernörd. Till exempel:

Om det ligger en död man ensam på ett fält med ett oöppnat paket bredvid sig, och inga andra människor eller djur finns i närheten – vad har hänt med honom?

Mhmm…då fastnar man. Problemet är bara att jag inte kan släppa det. Jag läser för att somna och varva ner, men varvar upp istället. Klurar på arbetstid. Tänker lateralt medan jag äter, skiter och sover. Det blir nästan maniskt. Och somliga i min närhet blir en smula less på mig.

Låt oss bara säga att maken var jävligt mycket mer humhum, glad och tacksam när jag läste de tre Femtio Nyanser-böckerna härförleden.