Söndagen i eftertankens kranka blekhet.
IDAG fattar han att hans inlärningskurva är sämre än en tapetrulles.
IDAG är han medveten om att jag har upprepat samma sak sjuttioelva gånger i veckan och att försöka få honom att fatta är ungefär lika tillfredsställande som att skalla en betongvägg.
IDAG förstår han preciiiiis vad jag säger (även om jag misstänker att han skulle hålla med om att himlen är grön bara det inte blir diskussion).
IDAG kommer inte jag att gå med på att sätta mig i en jävla bil och åka ner till Göteborg. Men det har jag inte talat om ännu. Och om han så mycket som fjärtar i fel väderstreck eller har en avvikande åsikt så kan han ta den åsikten och köra upp den i analus rektum.
Det finns inte en janne att vi kommer kunna samsas på 60 kvadrat. Näver äver.
Inatt var han förpassad till soffan. Och likt förbaskat överröstade snarkningarna min ljudbok i sovrummet. Det är mad skills att kunna väsnas så mycket när han sover. Med tanke på att han snarkar både på in- och utandning så spenderade jag många minuter med att fundera över diverse ljudisolerande material uppe på hans mun och näsa skulle funka.
Sen funderade jag på att fisa jättemycket i en kudde och lägga och ansiktet på honom så han skulle vakna med pink eye.
Efter det gick det till ytterligheter, att hämta fruset hundbajs, kväva honom med en filt och lite andra onämnbara saker.
Nu är jag mest bara trött.
Och karlar är dumma i huvudet. Sådär rent allmänt.
