Igår på väg hem till StrömSTAD stannade vi på Gyllene M:et för lite snabb bukfylla. Lite “äta bör man annars dör man – äter gör man även om det smakar fan” över en sen lunch på donken.
Men! Till efterrätt slog jag på stort och köpte en mjukglass med chokladsås. Det är McDonalds grymt bra på att göra. Den älskar jag och den ensam borde vara värd en stjärna i Guide Michelin.
Jag är laktosintolerant, vilket inte brukar störa mig nämnvärt, men just mjukglass har alltid varit rena rama döden. En laktosbomb.
En sådan här glass har jag inte käkat på säkert tio år och jag åt den med andakt. Hade bägaren varit emaljerad hade jag skrapat loss emaljen på den för att få i mig precis varenda smula (till hundarnas stora förtret – det blev märkligt nog just inget alls över för dem att slicka).
Och så tänkte jag att jag nog hade övat bort min laktosintolerans. Ovanligt nog fick jag nämligen inte magknip fem minuter efter mjukglassintag. Inte heller sket jag på mig i bilen.
Det hade man ju kunnat fortsätta tro om det inte var för att jag, i samband med sänggåendet igår, började fjärta som en galning. Sen fortsatte jag med det hela natten. Och det var inte nyutsprungna rosenknoppar som kom ur arslet. Mer åt napalmhållet.
Man kan säga att det var mer varmt än vanligt under täcket imorse.
Plus att jag kämpade för att täppa igen minsta glipa så inte napalmen skulle pysa ut och ta livet av både mig, hundar och katt (maken borde vara härdad av sina egna tycker man).
Man kan alltså även säga att jag i allra högsta grad fortfarande är väldigt mjukglassintolerant.
Men det var såååå värt det.
Om man skulle ta och käka lunch på McD idag kanske? Med efterrätt.
Godmorgon.
