Men både make ett och make två är det.
Man kan säga att logistiken inte var helt genomtänkt. Bygga mässa med en hand går liksom bort och när inte ens jag minns att jag är Kapten Krok, hur skall jag då kunna begära av andra att de skall komma ihåg det?
Sen blev helgen hektisk och jag blev tyst. Men det beror mest på att jag fick väldigt trevligt sällskap. När jag och han jag delar möblemanget med kom hem med båten bestämde vi oss för att leka turister och vara våghalsiga. Så våghalsiga att vi bytte restaurang att äta på. När vi satt där hann jag säga “Du, glöm inte ringa NN, de pratade ju om att komma i helgen”.
När jag hade sagt det tittade maken upp och ut genom fönstret på uteserveringen och fick syn på just NN. Med familj. Eftersom både jag och maken är lite kära i dem ropade vi hans namn i korus så det hördes över riksgränsen, snubblade på våra egna fötter för att hinna ut först och kramas medan vi fortfarande tuggade på våra hamburgare.
Man skulle kunna tro att de kommer från Långtbortistan och att det föreligger enorma hinder för att träffas mer än en gång per år. Det gör det inte. De bor utanför Borås.
Nu har de åkt hem och jag återkommer med information. Men jag måste delge det viktigaste, vilket givetvis är deras familjehund. Som helt klart är trasig.
Så här sitter han när han chillar och relaxar.
Sen missade jag att fota när han låg och sov med felvänt korsade bakben.
Jag tror att han har gått på smygyoga för hundar, för jag har aldrig sett maken till underliga viloställningar.
Nu skall jag ut och fota superfullmånen. Sen skall jag antagligen yla av sömnbrist hela natten.
Men den här gången vet jag åtminstone om det före istället för efter.
Until tomorrow…
