Author: Victoria

Nu suckar och stönar ni över vad ni antar kommer vara dödstrist inlägg och överväger antagligen att bara skumma igenom det eller inte läsa det alls. Jag ser er allt. Lägg av med sådana dumheter. Och sluta bums med att himla med ögonen åt mig och sucka uttråkat.

Jag tillhör den köpstarka generationen. Än mer köpstark eftersom jag inte har ett endaste barn på bygden. Jag kan köpa en påse chips och en chokladkaka dagen före löning utan att oroa ihjäl mig över att det inte finns täckning på kortet.

Nu skall inte det här bli något ultradikalt köpstopp a’la trädkramare som inte köper nytt toapapper förrän de har gnidit sig i arslet med den absolut sista remsan på sista rullen, eller bara lever på kruskakli för att det är både nyttigt, billigt och väldigt ekologiskt. Utan mer ett, hur mycket är egentligen okynnesshopping och hur stort just det behovet? Jag härstammar dessutom från en lång linje av okynnesshoppare så jag har att brås på, även om det ligger i samma genpool att vara sjukt ekonomisk. För det är jag också. Tro’t eller ej.

Och det handlar inte om den “skitfarliga” konsumtionshetsen som det pratas om lite här och där. Jag är inte dummare än att jag inser att “money makes the world go around” och att om vi slutar konsumera då slutar företagen producera och för att koka ner det i all enkelhet så kommer det sluta med att det inte kommer finnas några jobb. En ytterlighet, det vet jag, men på ett ungefär. Tillgång och efterfrågan, basal företagsekonomi, det är inte svårare än så.

Jag tänker alltså inte börja torka mig i arslet med barkbitar, be maken klippa mitt hår med kökssaxen (gud förbjude!) istället för att gå till frisören eller samla regnvatten i en tunna för att kunna duscha. Det måste finnas ett mellanting och det vill jag testa. Av både ekonomiska och ekologiska skäl.

Visste ni att Sverige ligger på topp tio listan över länder som pysslar med ett resursslöseri som motsvarar ett behov av 3,5 jordklot om alla i hela världen skulle leva på samma sätt? Det är inte en lista man vill ligga på faktiskt. Och den största boven i dramat är att vi handlar skit. Kläder och prylar producerade i u-länder för att det skall vara så billigt som möjligt till slutkund.

Det betyder att det är ett enormt mycket större resursslöseri att köpa ett linne på billig kedja (H&M, KappAhl etc) än vad det är att knata in i närmsta Guccibutik och betala tio gånger mer. Fascinerande, men föga förvånande.

Nåväl.

De riktigt tunga drogerna i mitt fall är teknikprylar. För att jag är en nörd. Går förmodligen att likställa med metaamfetamin. Inte nörderiet alltså, utan teknikpryttlarna. De halvtunga drogerna är skor, jeans, handväskor och böcker. Ungefär som att dra en lina kokain vid festligare tillfällen. Marijuanan i mitt fall är “fynden”, det där man snubblar över för att det är rea och som man egentligen inte behöver men det är ju herregud så billigt och kommer de/det inte passa till det eller det andra som jag redan har i garderoben?

Det jag skall avgiftas från är alltså mina “droger”. I ett halvår. Låter plättlätt, kommer garanterat vara svinsvårt. I detta nu inbillar jag mig verkligen att det är skitenkelt, utan att inse att hela internet är som ett enda stort Sergels Torg med langare högt och lågt. Och jag befinner mig rätt ofta på just det Sergeltorget. Typ…hela tiden. Jag får lite andnöd bara av att tänka på att försöka låta bli att gå in och bara kika lite på mina favoritshoppingsidor.

Så jag misstänker att det kommer kännas ungefär så här.

Men jag vet ju inte för jag har egentligen aldrig provat på riktigt. Och jag kommer göra det oavsett om Mona hakar på eller inte. Där känns det redan som jag vunnit på walk over hehe.

Det handlar alltså inte om förbrukningsvaror, det handlar inte om att ändra matvanor (rör inte min yoghurt liksom). Det handlar egentligen bara om något så simpelt som att skita i att spontanköpa eller tröstköpa något man egentligen inte behöver köpa.

Jag kommer börja efter Floridaresan. Det är bara att glömma att det skall gå att vara sansad och genomtänkt i det stora landet i väster. 10 november går startskottet och jag lovar såklart att redovisa eventuella återfall och hur mycket abstinens som kommer slå klorna i mig.

Min stora och enda brasklapp är dock dyra doftljus. Det räknas som förbrukningsvara i det här hemmet och även om mina ljus brinner året om så brinner de defintitivt när det är chockgrå höst.

Nu förbereder jag mig mentalt att leva efter den här skylten.

Ja, jag har redan ett lätt tryck över bröstet och jag inser att jag inte vet vad jag ger mig in på.

Någon annan som är sugen på att haka på och göra det till en generell utmaning (kooooom igen nu, be brave)?

Sen skall jag berätta vad jag beställde i fredags som jag tror ni kommer gilla. Den här grejen kommer vara askalas för både mig och bloggen, men den beräknas inte anlända förrän på måndag.

Det känns fint att avsluta ett köpstoppsinlägg med att prata om nyligen inköpt pryl.

Babysteps liksom 😉

HÄNG MED!