Och om ni undrar över tystnaden så beror det på att jag har varit strängt upptagen med att sitta på händerna och visakortet samt INTE surfa på nätet.
Just nu är det svårt att vara sådär stoisk och deleta varje nyhetsbrev, jag erkänner, den senaste veckan har jag gluttat i nyhetsbreven.
Dessutom är det skitsvårt att ta sig in och ut ur lägenheten förbi affärer. Var det exempelvis verkligen nödvändigt att anamma ytterligare en amerikansk grej som Black Friday? Nu måste jag arga av mig lite här, jag ÄR verkligen extremt amerikaniserad eftersom jag har spenderat orimligt mycket tid där, men det är trams att importera högtider bara för köpmännen. Halloween har jag fortfarande inte accepterat och jag väntar fortfarande på äggat hus eftersom jag är surkärringen i området.
Men Black Friday? Verkligen? Vi firar inte ens Thanksgiving och DET är en högtid vi aldrig någonsin kommer att kunna importera. Dessutom, om jag nu skall väga in lite politik i det hela. I Sverige anammades det såklart för att vi skulle få det extra svårt under köptstoppet (hej hybris) (eller kanske mer för att köpmännen skulle få en extra tidpunkt med rea). I USA är inte det grejen, med en generell rea. Där är det VERKLIGEN ett prisras på vissa utvalda prylar och det är inte en lugn och sansad rea. Det är lätt att sitta i glashuset och förundras över de som sitter ute och köar nattetid för att vara först (bara en sån sak, det gör vi inte heller här), men där handlar det om familjer med taskig ekonomi på riktigt, vars enda chans att kanske kunna handla något speciellt betyder att de får sitta ute och frysa röven av sig. Det finns ingen rea av den sorten i världen som hade fått mig ur soffan för att sitta ute och frysa.
Där är det en klassfråga med Black Friday. Här är det en skojsig rea som översköljde min inbox med reareklam och vissa svårigheter att gå förbi skoaffärer. Men jag gjorde det.
Nu har det gått lite drygt en månad och det börjar kännas.
Jag vågar INTE gå ut på stan och fika. Eller som stymodern som ville ha med mig ut både i fredags och i lördags. Jag förklarade att jag hade frivilligt köpstopp, hon tittade medlidsamt på mig och sa “men gud vad DET låter trist då”, och så gick hon på stan utan mig.
Ja det var det just då. Och den medlidsamma blicken och kommentaren framkallade nästan tårar i ögonen på mig i ren tyckasyndommigsjälv-känsla.
I vilket fall som helst så vill jag bara säga att det just nu är SVÅRT.
Jag vill verkligen scanna utbudet i varenda fysisk butik och onlinebutik som jag älskar och köpa allt.
Det tog alltså en månad för abstinensen att slå till på riktigt.
Hur går det för er och abstinensen?
