Author: Victoria

Ja, jag VET att det är skittrist att höra om andras drömmar, hur vrickade de än är. Men nattens dröm gav en vidarefundering, ni vet under de där minuterna man ligger mellan sömn och vakenhet och man fortfarande minns drömmen svintydligt men ändå är vaken och man tänker “det här skall jag komma ihåg”.

Det gör man oftast inte. Inte idag heller. Men jag kommer ihåg essensen av det och jag kan inte sluta fundera över det.

Först och främst, det kommer inte som en överraskning för någon att jag är dödligt kär i Robbie Williams och att jag, om han kom och knackade på dörren här, skulle säga bye bye till maken och dra. Utan att ens fundera i en nanosekund. Jag tror till och med att jag skulle klara att lämna datorer och annat junk (dock EJ min handväska och inte hundarna).

Vem kan inte vara kär i det här liksom?

Herregud!

Medan han ligger där får han gärna sjunga “Angels” också.

I vilket fall som helst så var han huvudperson i nattens jävligt tvistade dröm. Han hade konsert, jag var omringad av svinsnygga modelltjejer som stred om att få honom. Vi snackar upploppsstämning nu. Med mig och mina cykelglajjor någonstans mitt bland alla dessa tjejer med perfekt smink och fasta rövar. Men Robbie var ledsen och ville få hjälp med att bli utsmugglad därifrån utan att visa sig oartig (den perfekta entertainern liksom) och lotten föll på mig. För tydligen kände jag honom. Eller så var jag ihop med honom lite (den biten är en aning suddig idag). Och givetvis var det PROBLEMATISKT att smuggla ut honom. I efterhand inser jag att filmen Mazerunner som jag såg i förrgår spelade en sjukt stor roll i utsmugglandet eftersom vi sprang hand i hand i en jäkla labyrint.

Jag hade dock ett gigantiskt problem. Även om min prioritet var att rädda honom från gamarna så var jag så extremt skitenödig att så fort vi stannade där det såg ut att finnas en toalett så var det fel på toan. Och när man flyr med Robbie Williams så flyr man i de mest kungalika omgivningar. Givetvis flydde vi på en båt. Jag tror jag har sagt det här innan, men jag drömmer aldrig något utan att vatten och/eller båtar spelar en stor roll. Minns inte sist jag drömde något som inte var vattenrelaterat och jag minns nog 99% av mina drömmar. Väldigt skumt.

Nåväl. Jag var mer skitenödig än vad jag var nödig på att sexa med Robbie i alla fall, och det var ett enormt problem.

Jag minns inte hur räddningen gick till, jag minns bara att den var extremt komplex och skitjobbig och att alla toaletter, inklusive den på lyxyachten jag körde (ja, det är alltid jag som kör nattetid) var kass. Sen vaknade jag, befann mig i det där halvtillståndet ett tag medan jag funderade över varför sådana som Robbie alltid gifter sig med svinsnygga och perfekta modeller och inte med mig och så kom jag på anledningen.

Då bestämde jag mig för att vakna på riktigt, eftersom jag var galet skitenödig på riktigt. Inte undra på att jag hade sådana problem i drömmen säger jag bara.

Men till min fundering nu då. Klart som fan att jag aldrig kommer träffa en Robbie. Inte för att jag inte ser ut som en fotomodell med ett tight arsle. Jag hade ju fortfarande bara sett ut som en fotomodell med ett tight arsle här. Rent geografiskt HÄR alltså.

Nu tror ju inte jag på att det finns en enda soul mate till en person, eftersom det är himla opraktiskt om den själsfränden skulle visa sig bo i Kina och inte är någon man snubblar över på gatan precis. Jag tror det finns flera. Och jag tror dessutom att de är olika beroende på var i livet man befinner sig.

Nu har jag inte siffror på det, men jag tror att det är jävligt få i min ålder (yngre … hum hum medelåldern) som bara haft ett förhållande med en man. En sån där high school sweetheart liksom. Så jo, det finns flera.

Det jag vill komma till är att alla rör sig i olika ankdammar. Och det finns en satans massa ankdammar. Geografi är väl det som spelar störst roll och är den största ankdammen. Eller egentligen den enda, eftersom det enda som skiljer mig och Robbies fru åt (bortsett från det faktum att hon är LÖJLIGT snygg och skitmycket fotomodell) är att jag inte är uppvuxen i Hollywood. Hade Robbie inte blivit superstjärna utan bott kvar i Stoke-on-Trent hade han inte haft en janne att få gifta sig med en supermodell i Hollywood. Då hade han gift sig med någon ur den ankdammen. Kanske någon han träffat på den lokala puben över en pint.

Vi alla känner säkert ett par undantag. De där som har överbryggat hinder och avstånd och träffats av en slump. Som min kusin från USA som drog på backpacking i Asien för att komma över uppslitande skilsmässa och träffade kvinnan i sitt liv som råkade vara från Barcelona. Nu, med facit i hand, ett giftermål och en baby senare visade det sig vara mödan värt, men då var det ju bara skitjobbigt med avståndet. Han befann sig i en temporär ankdamm i Asien. Inga konstigheter det heller. Intet nytt under solen med semesterförälskelser som visar sig vara rätt bleka på hemmaplan.

Själv har i princip bara träffat “mina” män i pytteliten damm. En damm i ankdammen liksom. Skolan, kompis till en kompis och så två stycken på jobbet (samma arbetsplats dessutom – DET är en story for a rainy day). Min första stora kärlek var den enda som var helt okänd från början. Där jag dessutom inte minns vårt första möte, men tack och lov minns han.

Jag vet inte om jag börjar få någon slags medelålderskris i kombination med att ha flyttat till en ännu mindre damm, men helsike så less jag är på de vattentäta skotten mellan dammarna. Som börjar luckras upp tack vare internätet.

Men visst stämmer det? Man snubblar sällan över sitt livs kärlek på gatan som visar sig bo i Långtbortistan.

Jag träffade min man på jobbet. Så sexigt så det är sanslöst verkligen. Våra skrivbord satt ihop och vi satt mitt emot varandra. Först tålde vi inte varandra, sen blev vi bästisar och sen helt plötsligt blev vi smygkära på varsitt håll. Och så hände en massa konstiga saker däremellan.

Med det sagt, efter alla de här totalt jäkla onödiga orden, så vill jag veta hur ni träffade era sämre hälfter.

Ge mig empiri på min ankdammsteori.

Och tala om för mig att det inte är helt kört att träffa Robbie och gifta mig med honom istället?