När till och med ens personliga bankkvinna mailar för att tala om att tomten ligger på sniskan, då är det dags att göra något åt det. Eller ja, hennes exakta ord var inte att han låg på sniskan, hon frågade mer om tomten hade varit ute på äventyr och faktiskt däckat.
Vi har en väldigt god relation med vår bank och extremt speciella kundförmåner. Det är sällsynt med bankkontakter som har koll på svirande båttomtar faktiskt.
Men ja, det var dags. För det gick att se, lite vagt, på webbkameran att tomten inte stod upp lika mycket som han låg ner. Och vi har verkligen orimligt fint väder (även om det blåser en miljon m/s ungefär) så jag antar att han har gett små barn väldigt traumatiska tomteupplevelser?
(Mitt elaka jag var inte ett dugg sugen på att resa tomten, mitt elaka jag var däremot väldigt sugen på att gå ner och limma fast en tom spritflaska i handen på honom och lägga en fejkspya på däck. Men mitt elaka jag fick inte komma ut och leka mer än i tanken.)
Anropa ömme fadern, förklara problemet och fråga om han hade lust att knata med ner så jag kunde ta med jyckarna. Koppelpromenader med två portugister på stan är mer än vad en fungerande hand klarar. Och med tanke på att pappan påstår sig ha blivit fet efter att han slutade röka så var han inte sen att haka på. Fet i det här fallet är en ganska stor överdrift med tanke på att han såg ut som en tvåmeters tarm innan han slutade, han har mer fått lite … rondör … efter rökstoppet.
Vi trotsade stormen och knatade ner till båten, snoret rann mer än på Skinnarmo när han skidade över någon av polerna och kinderna fick spisrosor som sträckte sig någonstans ner under brösten. Det spelade ingen roll åt vilket håll vi gick, vi jobbade i motvind eftersom det blåste från alla upptänkliga väderstreck. En STRAPATS.
Väl nere på strandpromenaden fick jag syn på fylletomten och började tokfnissa. Verkligen sådär hysteriskt så tårarna rann. Tomten är ju liksom inte uppblåst en gång utan blåser upp sig själv medelst en värmefläkt i fötterna så att han aldrig skall kunna sluta dansa och vinka. Och det gjorde han, men istället för att stå upp och dansa och vinka så liggdansade han. Dessutom hade han vält åt det ovinkande hållet, så han liggdansade med vinkande hand uppåt. Synen som mötte oss var alltså en tomte som låg ner, försökte dansa hulahula medan han hade en hand i luften som vinkade frenetiskt.
DET ville jag ta kort på. För ungefär samtidigt som jag fnissade så jag nästan gjorde i byxorna kom en barnfamilj där barnet fascinerat pekade på fylletomten (stackars barn).
Jag VET att jag gick ut med en fulladdad telefon, men den bara tokvägrade att starta när jag skulle ta kort på det roligaste av roliga. Då blir man lite gramse faktiskt, för dylik tomte kräver bildbevis. Och det spelade ingen roll hur mycket jag bråkade med telefonen, den Bara Vägrade Starta. Och nej, det fanns ingen hjälp att få från pappatelefon. Han har fortfarande samma skitmoderna telefon som jag gav honom i present anno 2006 och han älskar den telefonen. Sen att han (såklart) har köpt en smartphone så ligger den fortfarande hemma, fulladdad, på köksbänken och så använder han den för att kolla vädret (det står ju i displayen). Jävligt dyr och meningslös väderstation tycker jag, han är av motsatt åsikt.
Så för att ni skall få LITE grepp om hur det såg ut från strandpromenaden så fick jag rita.
Där låg han, glad som en speleman, envist vinkande från liggdans iklädd hulahulkjolen.
Ni hajar ju traumat (och det stora suget att vara lite lite elak).
Skutt upp på båten och tappra försök att försöka hitta någon slags vindriktning för att snöra upp honom ordentligt, vilket visade sig vara näst intill omöjligt när det är blåsigt.
Nu står han åtminstone upp. Hyfsat. När jag lämnade honom såg det ut som att han hade svårartat form av diskbråck eftersom det där med “upprätt” inte funkade alls.
Tomten ser numera ut som en hybrid mellan Ringaren i Notre Dame och en tomte med svårt ryggskott.
Men hellre det än totaldäckad över fördäck tänker jag?
Jag misstänker att det kommer bli dags för strapats imorgon igen eftersom det inte verkar sluta blåsa.
Man får vara glad så länge han inte bestämmer sig för att skutta i vattnet antar jag?
Och de där Hurtigrutarna, de har stiltje. De som, enligt alla väderleksrapporter i hela världen, skulle få orkan.
Olika falla ödets lotter.
Tydligen.
Men telefonen startade igen så fort jag kom hem. SÅKLART.
