Pga omständigheter är det lite tyst här.
Under tiden kan ni ju gissa vilket känsla den lille klippte uttrycker på de här bilderna tagna för bara några minuter sedan.
Egentligen är det en kombination.
Jag ser ju exakt vad han känner på båda korten. För att jag känner honom SÅ väl.
Men hundar är verkligen inte uttryckslösa.
Hoppas ni har haft en fin nationaldag.
Medan 20 minuter känns som en livstid när det är o-kul. Om man skulle vilja sälla sig till “de lyckliga pessmisterna” kan man göra en skitsnabb matematisk uträkning och konstatera att om livet är bra och enhörningslyckligt då går det för fort. Är man däremot deppig med drösvis av problem går det orimligt långsamt.
Det känns ju extremt hånfullt måste jag säga.
I alla FALL fick jag besök av Fru M igår. Och jag känner ingen som hatar att bli fotad mer än vad hon gör.
Hon är jättearg på det här fotot. På mig. Men det är liksom strunt samma eftersom hon är snygg och det är ett väldigt vackert kort.
Först sminkade jag mig och spelade in det och sedan åkte jag och hämtade den lilla arga på tåget. Filmen skall redigeras och förkortas så den kommer inte än.
Upp i lägenheten för att slänga ur sakerna ur bilen och sedan gick vi ner på stan. Lite ont om tid för att hinna med alla affärer, men vi hann men två skoaffärer (man prioriterar väl) och en handväskaffär. Båda gav utdelning.
Sedan åt vi löjligt god lunch-middag på Backlunds som avslutades med att köpa kulglass för att ta med till strandpromenaden att ha som sitta och kolla på folk-dessert.
Det fattas en båt bakom oss och det är lagom irriterande.
Sedan gick vi en sväng ut på strandpromenaden och skall man vara kronologiskt korrekt var det då jag tog det snygga kortet överst. Där ligger kallbadhuset och den coola statyn och utsikt över hela inloppet till stan.
Då var det sen eftermiddag och ingen av oss var sugna på att sätta sig i lägenhet pga solsken och en miljon grader varmt. Ibland glömmer man att man inte behöver båt för att åka till huset på ön. Det finns bilväg. Med bro.
Skall jag vara helt ärlig hade jag nog inte kommit på det riktigt så lättvindigt om inte pappa hade ringt tidigare på dagen för att fråga något och samtigt talade om att de var där.
Vi drog dit. Till mitt paradis på jorden. Det vet vi ju sedan innan att det och utsikten från pensionärskuvösen är oslagbar. Ett steg utanför bilen och doften av riktigt hav slog emot oss. Inget jäkla hamnhav. Och så satt vi i kuvös med pappan och styvmodern och pratade strunt (möjligen något om styvmodern, Fru M och zumba) och kikade på havet. Somliga kunde inte riktigt bestämma sig för om det var läge att bada (inte jag, skulle inte komma på tanken när det är under 25 grader).
Vi tittade på vattnet med fötterna och gick upp till bryggan.
Älskade ö!
Och så texten på vår brygga som ingen någonsin läser utan använder som badbrygga.
Den behöver en ordentlig översyn.
Vips var dagen över och vi hann inte ens till Ica före stängning 22.00. Det blev frukostyoghurt från Statoil och hämtpizza. Och så blev det hämthundar från torpet lagom till läggdags.
Från uppvak till hemåkning vid två hade Fru M två hundar som flirtade oavbrutet. Den ena med respektfulla pussar, medan den här …
… ägnade fyra timmar åt lite mer ohyfsat fintande med målet att få in kall nos under kjolen. Och så ser han så vän ut?
Vädret. Sällskapet. Sysselsättningarna. Tacksamheten vet inga gränser.
Jyckarna och jag är kvar i stan. För jag hade ingen lust att åka till torpet. Vi skall åtminstone sova en natt till i löjligt bekväm säng.
Och det där med “Zzzz” kommer nog inträffa mer strax än tänkt.
Jag hoppas att er helg har varit till minst lika stor belåtenhet?
Nääää, det är ju bara jag!
Och som vanligt när jag skall överdriva skitmycket är ansiktet rätt okay.
Det kommer hinna ändra sig till imorgon. Jag är alltid prickig om jag inte äter löjliga mängder antibiotika som jag vägrar äta för så värt är det inte faktiskt.
Med den här bilden vill jag meddela två saker. I helgen skall jag inte vara eremit för Fru M kommer hit imorgon. Fru M är typ en av de som fullkomligt och högljutt avskyr allt annat än blont i mitt hår. Givetvis har jag precis färgbombat det i svart, blått, silver och vitt till hennes ära.
Jamen hörrni? Ni som är blonda-ish, har ni sett inpackningarna som jag kallar färgbomber. Mitt minne sviker som vanligt och jag minns inte om jag har hyllat dem tidigare. Men hyllade är de, för jag lämnade kvar två färgbomber hos Johanna och Céline sist jag var där. De är fantastiska. Den svarta funkar även på maken och han är ju svarthårig med spridda skurar av grått. Möjligheterna är oändliga och det är inpackning = snällt mot håret.
Det andra jag vill meddela är att jag skall sminka mig vackert på video imorgon och visa (särskilt Humlan) mitt fantastiska puder och hur man fjortisvloggar när man har ett lite äldre ansikte. Med prickar. Vem har sagt att man måste vara fnissmödis för att tycka att det är kul med smink? Och det blir ju inte ENKLARE med ett äldre ansikte. HAH. Mina skitfräcka strobegrejor har inte hunnit komma så det blir same old same old, pun very much intended.
(*viskar till Humlan* men nu ser du i alla fall att jag är prickig och därtill alltid knallröd på näsan eftersom mitt stora ärr sitter där efter att de knep nästippen på mig, man känner sig inte så himla piffig som prickig och röd)
Min tredje grej (jag vet att jag sa två, men jag kan ju aldrig hålla mig till saken) är att om ni vill vara med i stan imorgon så får ni vara det på instagram.
När skall jag egentligen få mitt pris som årets äldsta instagramraket eller något i den stilen?
Jag bara UNDRAR?
Får ni husvisning av lilla torpet. Men bara om ni lovar att komma hit och renovera det med mig. Eller ja, renovera behöver ni inte göra, jag vet ju att vi måste ta bort äckeltapeterna på väggarna och måla dem. Väggarna alltså, inte tapeterna. Jag vill även måla trappan och lite till, men jag vet inte om jag och maken är helt överens där. Också ert ansvar.
När ni har sett det delar ni in er i smågrupper och bestämmer vad det behövs för möbler och andra inredningssaker så köper jag det och när ni kommer hit jobbar vi i team så det blir fint. Sådär som ett riktigt blogghem skall se ut. Jag kommer givetvis vara grymt specifik i filmen och tala om vad som är viktigt för mig. Det är exempelvis väldigt oviktigt med orimligt dyra saker från Svenskt Tenn. Dels för att jag ändå inte förstår om en kudde kostar tvåtusen spänn eller trettio kronor och dels för att det bor springande och pinnfulla hundar och en renlig balanserande katt här.
Samt en man som inte fattar att man inte lägger rostiga båtdelar på soffbordet för att spruta 5-56 på det. Ni får även det höga nöjet att ge honom regler. Han har lovat att lyda och han är, trots spetsgardinerna, mer inredningshändig än jag.
På kvällen grillar vi, badar badtunnegrej och åker linbana. Och lite båt? Funkar september?
Det är i alla fall fint från det hållet man inte ser ladan från. Ännu finare när blommorna attack-slår ut. Jättevackra lila grejor utmed hela väggen.
Före den videon kommer jag dock göra en annan video. För att JAG antagligen kommer tycka att det är jätteroligt och det verkar svinpoppis bland alla unga vloggare att göra det. En sminkvideo!
Med den stora skillnaden att min canvas inte är 22 år och felfri. Den är 46 år med rosacea och sedan jag hittade det perfekta pudret som döljer alla mina prickar plus att jag inte får ännu mer prickutbrott av det målar jag mig varje dag även om ingen ser mig. Det gör mig gladare att se glad ut. Jag gör till och med lite contouring varje dag och det är plättlätt och vill man inte se den utan vänta på torpet är ni inte tvungna att titta.
Hur många vill komma och inreda?
Vi har bara gräsmatta på torpet och den klipper maken (mitt i nätterna) och så har vi några blommor. Även äpplen faktiskt. Och nu tänker jag GNÄLLA eftersom det är jättefint väder och då skall man inte vara på ett jäkla torp, man skall vara på en båt och göra sommarsaker. Det är JUNI. JUUUUUUNI. Vi brukar börja kajka runt med båten iklädda toppluvor i mars.
Eftersom mitt sinnelag är så himla milt gick jag en runda (för att jag var tjurig såklart).
Det här är det vackraste jag vet med att inte bo i stan och på båten just nu då. Jag är ju enastående positiv. Men det är vackert på riktigt. I stan är det bara norska fyllon som skränar och kissar överallt. Här är det bara portugiser som älskar tillvaron och när de älskar livet så älskar jag livet.
Det här är det fulaste på torpet.
Mållösheten! Vad hände med att den skulle få en make over? Snubben i bild är dock inte ful. Han är faktiskt både min bästa vän och min man och för närvarande är jag inte ens lite irriterad på honom. Men jag har ju å andra sidan inte gått och lagt mig än och jag vet att det är en motorsåg där nere någonstans också. Även om den lämpligt nog är tyst nu.
Det här är det konstigaste på torpet.
Ett av de stora projekten. (Johanna titta, det är vår tusen meter långa lada?!) En tredjedel av ladan byggs om till garage. Ett avancerat garage desutom, med entresol och travers, och plats för minst tre bilar.
Min bil har en app som vintertid tar bort all snö på utsidan (om det inte har kommit två meter förstås) och gör den bastuvarm på insidan utan att jag ens behöver sätta en tå på utsidan. Makens bil har en blipp man sätter på värmen med. Jag är jättemycket mer modern än vad han är.
Vad skall vi ha i garaget?
Däremot vet jag vad vi skall ha i resten av ladan. Där de gamla kobåsen är.
*trumvirvel*
ISLANDSHÄSTAR.
Och kanske något mer. Men i alla fall minst två islandshästar.
För att de är fullkomligt bedårande och för att hästar kommer i tvåpack och en islänning kan vem som helst åka med på. Då kan besökare rida med utan problem.
Det här har jag faktiskt funderat på ett tag nu. Och jag har en plan, jag lovar att jag inte bara skall springa ut och köpa två islänningar utan att ha testat hur det är att bo med dem först.
Någon som har järnkoll på islänningar?
Och vet ni vad häst heter på isländska? Svar: Hästur
Vet ni vad islandshäst heter på isländska då?
När jag ställde den frågan till min dåvarande isländska kollega tittade hon bara på mig och himlade med ögonen. Tänk på det medan ni funderar över svaret.