I alla fall jag.
Idag sitter jag, katten och lurvskallarna och försöker åstadkomma något. Maken är på annat håll och åstadkommer andra saker.
En spinner, en är lite risig i kistan, en är sur och förstoppad och en är glad som en speleman.
Stämningen är lite ambivalent skulle man väl kunna säga. Lite våt yllefilt över den här måndagen utom för spelemannen.
Och ni får själva lista ut vem som är vem i ovan beskrivning.
Jag återkommer.
Jag glömde ju helt bort att vi skulle prata om den där eventuella tävlingen igår, som jag först skulle rådfråga om. Tappade fokus och hade siktet helt inställt på att inte gå BA-NA-NAS på målarboken. Alltså, vi kan väl prata om hur många streck jag gjorde en annan dag? Inte idag. Eller kanske senare?
Vad är det jag inte fattar, det är ju sjukt avslappnande att handarbeta och att rita på frihand. Det borde ju rimligtvis vara ännu mer avslappnande att sitta och fylla i färdigritade kluttar i en målarbok? Barn är ju inte frustrerade, barn blir ju tysta och lugna när de får målarbok?
Sedan har de visserligen lite större yta att röra sig på och bryr sig inte lika mycket om när de målar över konturerna.
Det klarar inte jag riktigt att se. När man sitter bredvid och barnet tar en krita och målar samma färg på en hel sida och DÄRTILL inte håller sig innanför den yttre konturen ens. Att sam-rita med ett barn i samma målarbok och på samma sida går tvärbort. Det ger mig stresspåslag.
Med det sagt kan jag ju tala om vad jag faktiskt gjorde igår istället för att hitta siffror (eftersomdethöllpåattgöramiggalen).
Det här.
Det såg skitenkelt ut, men tog hur lång tid som helst. Särskilt när jag drabbades av något slags tvångsbeteende och absolut inte kunde ha samma färg på ögon, mun, stjärnor och prickar i ansiktet på något av de olika ansiktena. Allt skulle tvunget följa ett mönster som bara finns i huvudet på mig. Om stjärnorna är gula måste båge 1 vara gul med. Och så vidare. Ni hajar. Jag försvårade något som egentligen skall vara busenkelt för att är dum i huvudet. Jag kan inte vara ensam om det här beteendet som jag inte ens visste att jag hade förrän igår?
För det står ju inte i några instruktioner att man måste följa regler. Man får säkert måla hur man vill och garanterat även utanför konturerna, men det vill jag helst inte tänka på.
Det var lite meditativt trots maniskt mönsterhittande och idag har jag jäkligt ont i pennhållartummen.
Är det här Mandala?
Så var det ju det här med rådfrågan också. Och om jag skall ha tävling eller vad jag skall göra. Jag vet i alla fall vad jag vill göra.
Jag har ju börjat rensa rätt ordentligt eftersom huset i Göteborg är sålt. Det skall vi inte lägga för mycket vikt vid för då kanske jag börjar gråta. Jag har haft mitt hus sedan jag var 24 år. Det har varit med om allt. Men till slut insåg jag att det var total idioti att ha kvar ett älsklingshus som faktiskt står tomt, vi har boenden så det räcker. Valet föll på att sälja det till min kusin med familj och en klausul i mitt hemliga kontrakt som de inte sett än är att jag har rätt att nostalgisova där när andan faller på. Det hade ju inte funkat om jag hade sålt till en okänding.
I alla fall. Det var ju det där med utrensningen. Huset är ju inte rensat så allt behöver rensas för att få plats med husets saker. Det är mycket sortering för närvarande, vissa saker går till tippen och andra går till skänka bort-ställen, men vissa saker funkar liksom inte på endera ställe. Som den här Gucciväskan som inte är använd alls. Eftersom jag inte ens ville ha väskan. En ex-kompis köpte den på eget bevåg för ett antal år sedan när det egentligen var en helt annan väska jag ville ha, men den är betald och jag har kvittot kvar och den kostade runt 7000 spänn. Orimligt mycket för en tygväska med lite läderdetaljer tycker jag.
Först måste jag ju fråga om det ens finns någon hugad som läser här? Som faktiskt gillar väskan?
Liten hund ingår inte. Han undrar mest bara varför jag hänger väskor på stängda dörrar.
Och så tycker han faktiskt att jag skall öppna dörren igen så han kan gå in och lägga sig.
Mina tankar är dessa; om jag sätter upp en auktion på Tradera med utropspris på en krona och så får “vinnaren” betala vad det nu blir för slutsumma på väskan och jag skänker hela det beloppet till vinnarens val av behjärtansvärt ändamål?
Eller finns det något annat man kan göra som är roligare?
För mig i alla fall. Maken ägnar lördagen åt att jobba som fastighetsskötare, det ingår i hyresvärdskapet. Tack och lov ingår inga tunga uppgifter i min del, jag bär inget som är tyngre än möjligen en pärm. Jag skulle ju kunna drabbas av en bruten nagel, det förstår ju vem som helst att det inte går an.
Maken har påbörjat Operation Renovering av en hyresgästs 50 år gamla toalett.
En bra hyresgäst är en hyresgäst som lägger ledig helg på att hjälpa till med toalettrenoveringen. Åtminstone förarbetet med att knacka loss gamla väggar och tak som suttit där sedan bronsåldern.
Jag förstår mig fortfarande inte på de som tror att det är guld och gröna skogar att ha hyresfastighet. Det är det inte. Det är ett skitjobb och det är skitjobbigt och årsvinsten är lägre än en sjuksyrras månadslön.
Själv vaknade jag under en hög med hundar.
Precis som man skall vakna en grå lördag eftersom alla dagar som börjar med en lurvhög per automatik blir mycket mindre grå.
De var åtminstone snälla nog att ge mig ett litet hål för näsan så jag fick andrum.
Det är omtanke minsann.
Och väldigt mysigt. Oslagbart faktiskt.
Idag skall jag göra inget alls. Bara njuta av dagen och testa något jag aldrig gjort tidigare.
Det sägs att det skall vara meditativt att måla i målarböcker, vilket föranledde ett besök till bokhandeln där jag chockades av det enorma utbudet av vuxenmålarböcker. Jag valde en bok där man skall dra streck mellan siffror och utkomsten skall bli … något? Ni vet en sådan där teckning som finns i barnböcker, draw by numbers?
Återstår att se exakt hur meditativt det är när det är tusen siffror istället för typ tio. För min bok ser ut så här.
Jag har en föraning om att den där meditativa delen kanske inte kommer stämma helt eftersom det ser ut som om det är lika många siffror som det finns stjärnor i vintergatan och att boken därmed kommer hamna sönderriven i soptunnan.
Men planen är zen och mindfulness. Det är MIN plan.
ATT JAG SEDAN KANSKE INTE HAR TÅLAMOD TILLRÄCKLIGT BEHÖVER NI VÄL INTE DÖMA MIG FÖR?
Aaaaooooommmmm!
Någon som vill sätta en spänn på hur många siffror jag klarar innan jag får ett bryt?
För att vara skräckslagen när det handlar om tandläkare har jag slagit något slags personligt rekord den här veckan. Ytterligare ett rekord är minimalt gnäll på bloggen, för att vara mig. Jag tänkte ta igen det nu, eller bara berätta hur veckan har varit och att jag är jätteglad över att det är fredag.
Tanden rök ju i måndags och det gjorde ju okontrollerat ont efteråt. Inte så konstigt kanske, men i min värld överdrivet ont. På riktigt. Jag ringde till tandläkaren och ylade om smärta på måndag eftermiddag, efter en natt utan sömn ringde jag även och ylade (lite högre den här gången) om smärta tisdag morgon och fick till svar att ge det lite tid till. Jag gav det till igår och då ylade jag ännu högre, så jag fick komma igår eftermiddag för en efterkoll.
Det röntgades, det pillades och konstaterades saker. Jag lyssnade inte så noga pga panisk skräck. Men det slutade med att de spolade rent och tillverkades något slags förband indränkt i olika salvor som jag skulle trycka ihop med tänderna en halvtimma efter att ha blivit släppt på fri fot efter tortyrkammare. Återbesök idag och processen upprepades, salva, bita, frisläppt.
Jag har alltså varit hos tandläkaren fyra gånger på en vecka. Det är rekord.
Jag skulle drista mig till att påstå att jag borde få OS-guld i tandläkarbesöksmod efter den här veckan och att det absolut borde vara en gren i det gamla grekiska påfundet. Om gång räknas som en sport så borde tandläkarspring vara en självklar gren.
I själva verket fick jag inte ens ett bokmärke. Men jag fick glada tillrop och komplimanger från både tandsköterska och tandläkare om hur fantastiskt duktig jag har varit som har vågat mig dit så många gånger. Alltid något antar jag, komplimanger är ju inte fy skam.
Om man ser veckan som en helhet har den dock varit bra. Jag har fikat med Hondjuret (med dotter), lekt minion (mitt namn är såklart inte Kevin, det är ju KeVic givetvis, hur bra?), kollat SHF och varit i Göteborg och uträttat saker. Mer detaljer om det senare, imorgon skall vi prata om en tävling som jag tror att ni kommer gilla, men jag behöver er input först. Imorgon som sagt.
Nu till det viktigaste.
Kvällen avslutades med att jag fick ett mail angående beställda ringar från namnsmycken.com (tack för tipset Tina). Jag har spanat på ringar därifrån sedan i början av sommaren och bestämde mig för vad jag ville ha i slutet av förra veckan och har stött och blött utformning tillsammans med Amanda som äger firman och gör alla smycken.
Vilken hejdundrande avslutning på en halvrutten vecka när jag nyss fick ett mail med en bild på en av mina färdiga ringar.
Den är så fin att jag blir alldeles lycklig och jag längtar ihjäl mig till nästa vecka när leveransen av den, och det andra jag beställde förhoppningsvis dyker upp. Jag vill ha den här NU. Den är så rasande cool att jag glömmer tandvärken.
Att jag älskar ringar kommer ju inte som någon överraskning. Men den här är speciell. Verkligen speciell. Den är inte bara snygg, Amanda har även hamrat in ett av mina absoluta favoritcitat enligt önskemål.
“Don’t mistake my kindness for weakness. I am kind to everyone, but when someone is unkind to me, weak is not what you are going to remember about me.”
Vilken höjdarfredag det blev.
Sådana här saker gör mig riktigt glad.
Nu längtar jag till nästa vecka, vilket känns lite smått korkat när det ligger en helg framför fötterna på mig, men jag längtar verkligen efter det här paketet med ringarna i. Resten av beställningen består av ett set med tre ringar med orden “tro, hopp och kärlek”. Ett ord på varje ring alltså. På varje ring sitter ett hänge som hör ihop med ordet, ett kors för tro, ett ankare för kärlek och ett hjärta för kärlek.
Och givetvis något för de viktigaste männen i mitt liv. Två knogringar med lurvskallarnas namn på. Men de sistnämnda ringarna har jag inte sett än och det gör ju beställningen ännu mer spännande att vänta på.
Makens namn fick inte vara med den här gången.
Det räcker så bra att det står på insidan av vigselringen väl?
Jösses så barnsligt förväntansfull och glad jag är. Det känns som rena rama julafton.
Ha en riktigt fin fredagkväll, det som är kvar av den, det skall jag ha för jag är jätteglad.
(Ps. Inlägget är INTE sponsrat, som vanligt. Men det är bäst att jag påpekar det. Är det någon som borde sponsra mig så är det ju Ben & Jerry, men de har ju inte fattat grejen alls. Vilket storleken på min rumpa är tacksam för i smyg. Det kunde varit värre.)
Igår när jag rände omkring som minion ringde min telefon, ett nummer jag inte kände igen, men som tog sig igenom min app som brukar ha järnkoll på vad som är spam/försäljning eller vad som är vanliga samtal.
Det ser ut som att jag hann svara, men det gjorde jag inte. Det var sådär precis på håret och visst ser det ut som ett alldeles vanligt mobilnummer?
Först tänkte jag inte så mycket på det, jag konstaterade bara att de inte lämnade meddelande och därmed var det knappast särskilt viktigt. Sedan kom jag på att det kanske var läge att kolla upp det eftersom det har varit en lång period med en inte helt kurant svärfar och jag ville försäkra mig om att det inte var någon från hemtjänst eller liknande.
Det var inte från hemtjänsten och det gällde antagligen inte svärfar alls.
Döm om min förvåning när jag kollade upp det på nätet.
Jag kan ju tycka att det finns bra och mindre bra företagsnamn och det här var väl kanske … mindre bra?
Man blir inte så lite nyfiken. Och man undrar vem stackars Nisse är som måste vara penisen utåt på det här företaget?
Sen frågade jag mina närmast sörjande hur det här numret kunde ta sig igenom mitt spamfilter och att jag faktiskt är NIX:ad och då var Birgit snabb som blixten med sin kommentar; de kommer igenom om man har varit kund tidigare.
Det har jag inte.
Men det hoppas jag att jag inte ens behöver poängtera va?
Däremot är jag lite lite sugen på att ringa tillbaka för att fråga exakt VAD de ville sälja till mig.
Något mjukt antar jag?
// Kevin