Kat(t)astrofhjälp hitåt

Posted on | by Victoria | 43 Comments on Kat(t)astrofhjälp hitåt

Jag råkade se Lyxfällan idag. I ögonvrån. Vem som helst kan ha otur och hamna i en skuldfälla, men personerna som deltar i just det programmet verkar ju helt världsfrånvända. Inga pengar och handlar på krita. Snubben köper hellre en ny bil än att betala räkningar. Ungefär så brukar det ju vara.

Idag var det ett till synes fullkomligt normalt och lite rart par med två barn och två jättefina hundar och jag spärrade upp öronen lite extra när Ers Eminens Ekonomibesserwisser Ett (jag vet inte vad programledarna heter) frågade vad hundarna kostade per månad. Ställer man en sådan fråga anar jag ugglor i mossen. Jag kan nästan inte ens skriva det utan att bli skitarg. DET ÄR VÄL ALDRIG NÅGON SOM FRÅGAR VAD BARN KOSTAR PER MÅNAD OCH OM DE KANSKE SKALL GÖRA SIG AV MED DEM VA VA VAAAA?

Så. Nog om det, för det är inte det inlägget handlar om. Jag blev arg i förskott helt enkelt.

Men jag fastnade lite i programmet. Familjen hade inga direkta lyxartiklar gömda i garaget. De hade inte hundra motorcyklar eller lyxbilar. Däremot hade de inrett hela huset med kreditkort och lån för det var så viktigt att upprätthålla någon slags fasad. De hade till och med köpt mat på krita. Det där är något jag inte förstår mig på alls. Varken behovet att upprätthålla sinnesrubbad fasad eftersom jag alltid rättat mun efter magsäck och det är inte de stora inkomsterna man blir rik på, det är de små utgifterna. Jag vet, jag låter äckligt snusförnumstig, men jag är jävligt motvalls kreditköp och jag tycker att sms-lån borde förbjudas eftersom de bara spelar på folks oförmåga att ta eget ansvar. Därtill är jag svinkass på inredning. Jag har aldrig haft ett hem som passat i någon slags inredningsreportage. Eftersom det inte finns någon tidning som heter Kaos & Sjaskigt Chic. Än.

Men det såg rasande trevligt ut i kredittagarnas hem (innan de bar ut alla möblerna och sålde dem). Och det skulle vara trevligt om man åtminstone hade haft någon soffkudde som matchade … något annat?

Jag har alltså påbörjat något slags intresse för att vilja ha det lite fint, men jag är totalt handikappad när det kommer till att utföra det. Kläder kan jag, inredning kan jag inte och vi vet ju hur bra maken är på att köpa gardiner. Vi är ett hopplöst fall tillsammans och som jag sade till honom häromdagen, det är för jävligt att vi är skitdåliga på exakt samma saker. Även om han har varit mer intresserad än jag någonsin varit.

Idag har jag intresserat mig jättemycket och gjort följande, eftersom vi har nylagt grått trägolv. Jag har köpt två grå filtar på Jysk för en hundring styck. Då syntes det egentligen bara hur ful soffan är.

IMG_8611

Sen kom jag till detaljen som jag faktiskt excellerar i, att köpa djursaker. Den här gången lyckades jag till och med matcha golvet när Mini fick en ny möbel.

IMG_8610

Den är ju som synes grå. Och nöjd katt inspekterar.

IMG_8608

Sedan kom hundar och trodde att de skulle kunna klättra upp till henne (de lär sig aldrig) och då blev hon lite gramse.

IMG_8617

Jag insåg även att vi har matchande möbler på utsidan, men där har Tor och Jonas möblerat om lite.

IMG_8599

Japp. Ett hopplöst fall, det är jag det.

Det här är ett rop på hjälp.

Jag har kommit så långt att jag tror att jag vet vad jag vill ha för färg på väggarna som inte blivit ommålade sedan nittonhundrakallt. Innerväggarna alltså. De är ljust ljust gula idag. Man kan anta att färgen kanske kallas äggskal eller något annat lika komplicerat på inredarspråk. Jag säger ljust ljust gula, vilket man kan se på kattkortet ovan.

Jag vill att de skall vara ljust ljust turkos. Sedan vill jag hitta en soffa som faktiskt passar på ett torp, men som är bekväm och stor och absolut inte vit pga smutsiga hundar där jag vill ha jätteturkos kuddar och i fönstren vill jag ha tunga sammetsgardiner som också är turkos.

Sedan vet jag inte mer. Jo, jag vet att det fult bruna trägolvet på övervåningen och i trappan skall målas vitt och att sovrummet måste tapetseras om, men jag klarar verkligen inte att se någon detalj framför mig.

Köket är sedan 40-talet och det skall absolut inte rivas. Jag gillar de gamla skåpsluckorna. Men jag gillar inte sunkigheten. Lite färg där med hade ju för all del varit trevligt.

Det finns alltså ett stort behov av någon som kommer hit och pekar med hela handen och talar om för mig vad jag skall tala om för framtida hantverkare, och som går med mig i butiker för att handla det som skall göra det … jamen mysigt?

Jag är ju skitbra på att köpa djursaker som sagt, men där tar mina inredningskunskaper slut.

Någon som vet någon som vet någon möjligen?

Ernst kan som vanligt ta sig i dalen, för det där med att om en katt ligger och sover i ett rum borde det inte finnas mer för en inredare att göra. Det är jättemysigt med både katter och hundar och det brummar humlor i bröstet av att samexistera med dem, men så fan heller att det räcker om det bara finns ett rätt snyggt kattklätterträd när resten ser ut som sunk.

(Oklart var akut behov av mys kommit från. Åldern?)

Hej hej – jag är lite korkad (fast söt, säger mamma)

Posted on | by Victoria | 23 Comments on Hej hej – jag är lite korkad (fast söt, säger mamma)

Jag trodde alltså på fullaste allvar att den där blåsten det hade tjatats om, det var den vi hade i helgen.

Vådan av att nästan bara kolla väderleksrapporter på sommaren. Vintern är ju ändå trist och man åker sällan båt, vem behöver då veta om det är mer eller mindre trist vinterväder ute, tänker jag. Ibland blir jag dock tvungen att revidera den uppfattningen. Som idag.

Men först gårdagen från början. Insikten om min eremitighet på torpet slog mig som en stol i ansiktet när jag var inne i stan på ett ärende och träffade Kamrat Krogägare som frågade om jag ville hänka på och ta en fika med honom. Fika med honom betyder oftast att man själv pratar med servitören medan kamraten pratar i telefon. Oavbrutet. Men det var mysigt ändå. Jag insåg att jag inte har suttit på någon av stadens etablissemang sedan i somras. Det fick jag även veta, eftersom kamratens personal på favoritplejset vid tillfälle hade undrat om de hade gjort något fel, eller om maten hade varit äcklig eller om jag hade dött. De var OROLIGA.

Ni vet ju att vi har flyttat till torpet. Men DE vet inte. Jag tror inte jag har pratat med nästan någon om flytten till torpet som ju faktiskt förklarar allt från eventuella dödsfall till absolut inte äcklig mat utan snarare världens godaste.

Sedan gick jag förbi skoaffären på vägen till bilen och därifrån utropades ett “HERREGUD, jag trodde du hade flyttat från stan” och slutligen köpte jag ansiktstvätt i butiken jag envisas med att kalla kemikalieaffär. Hon som äger kemikalieaffären var höggravid. Det var hon absolut inte sist jag såg henne. Jag tror inte ens blivande barnet låg i pappans pung då.

Det medförde viss eftertänksamhet. Och jag skäms lite faktiskt. Här går jag och stormtrivs, men jag har inte talat om det för någon alls. Sedan är det ju för all del oerhört praktiskt att man inte bara kan försvinna i en liten stad utan att alla blir lite lite oroliga.

Det där bilköpet ter sig bara bättre och bättre, för nu kan jag ju åka till lilla staden utan att ha en bil som nästan aldrig står hemma eftersom maken alltid är på Jula med den. Eller Bauhaus. Typ.

I alla fall, i stan igår fick jag reda på att NU, NUUUU kommer hemska stormen Tor. Redan igår kväll skulle han komma talade skoaffären om för mig.

Jag tittade förvånat på henne (med finger i häpen mun) och sa “va, men alltså vaddå, det har ju redan blåst?”.

HAHA, vad jag fick äta upp att jag aldrig kollar väderleksrapporter. Även en blind höna på SMHI kan ju faktiskt ha rätt. Om jag tyckte att det blåste när vi hade strömavbrott så var det ingenting, idag går det inte ens att gå ut och att andas samtidigt pga att blåsten antagligen åker in genom mun och näsa. Sedan gissar jag att viss risk för gran i huvudet föreligger. Själv väntar jag bara på nästa strömavbrott. Eller att torpet blåser bort på riktigt.

Först skall jag visa vad jag fick av maken igår. Han har verkligen fattat att det är min bil nu, men kan inte låta bli att pimpa den lite underhållande och inte mig emot.

Det sitter ju lampor på undersidan av dörrarna som lyser när dörrarna är öppna. Han monterade nya lampor i hemlighet igår och ledde ut mig så jag skulle få se.

IMG_0447

Jag blev fnissigt nöjd. Lamporna under dörren beamar numera Volvoreklam på marken, även om det inte är bästa kortet här. Eftersom det är lera med regn på som underlag, men TROTS det syns det rätt tydligt. En på förarsidan och en på passagerarsidan. (Själv fortsätter jag undra var han hittar allt, men lägger mig inte i det eftersom det alltid retar någon att bilen projekterar sitt eget reklammärke när man går in och ut.)

Avslutningsvis vill jag bara säga att 1-2 bäddsrummen i Ullared kostar 990 kr per RUM (inte person) och 3-4 bäddsrummen kostar 1390 kr per rum. Käket kostar 295 kr. Vi (jag och ni alltså), skall sätta oss och klura på sovvarianter en kväll i veckan tänkte jag.

Med det sagt avslutar jag verkligen det här inlägget. Jag kapade mina naglar igår.

IMG_8591

Vet ni hur lång tid det tar att åstadkomma 726 ord när man helt plötsligt har fingertoppar efter att ha klippt av en centimeter på naglarna?

LÅNG tid.

Det huffades och puffades på den lilla stugan

Posted on | by Victoria | 12 Comments on Det huffades och puffades på den lilla stugan

Eller snarare illblåste. HERREGUD som det blåste.

Jag sover ju rätt krattigt i perioder som ni vet. Långa perioder med i princip ingen sömn och sedan havererar antagligen kroppen och försöker sova ikapp ett par månader under en helg. Vilket inte går, men hjärnan verkar tro det. Det trodde den tydligen när det började blåsa, för då sov jag på soffan och så väckte strömavbrottet mig.

Det blev helt enkelt för tyst.

Först fick jag lite panik, men efter en stund kom jag på att jag var välladdad med böcker.

Jag har alltså inte gjort något annat än läst böcker i flera dagar. Och sovit.

Har jag missat något viktigt?

Inbrottstjuvar, mordiska män och Ullared

Posted on | by Victoria | 20 Comments on Inbrottstjuvar, mordiska män och Ullared

NU (eller rättare sagt igår kväll)! Kollade jag klart på Making a Murderer. HERREGUD så bra den var. Har ni inte sett den så kolla, har ni sett den så kan vi ta hetsig diskussion när alla har sett den. Personligen var jag lite mer än en smula upprörd och väldigt diskussionslysten efter sista avsnittet igår.

När man har ägnat de tre senaste kvällarna åt att kolla på eventuellt mordiska män är det synnerligen opraktiskt när ens äkta hälft kommer hem efter en repa till stan för att handla och ser ut som livsfarlig inbrottstjuv.

Han klev in genom dörren och såg ut så här.

IMG_8587

Lite väl svartmuskig va?

Som TUR var hade jag inte glasögonen på mig när han svishade igenom dörren och gick direkt till köket för att packa upp matvaror. Jag såg bara något väldigt mörkt och suddigt och hann fundera över om det verkligen VAR han. Eller om det möjligtvis var en ganska snäll okänd inbrottstjuv som faktiskt hade handlat på vägen hit och även tänkte packa upp varorna innan han rånmördade mig.

Jag fattade inte att det var en helstickad mössa innan han ställde sig där han står på fotot och faktiskt tog av sig den.

Däremot undrar jag fortfarande hur han hittar alla dessa obskyra saker och hur han kommer fram till att det är en bra idé att köpa dem?

Men ja. Det är hans mössa nu. Om det blir bistrare tider igen med minusgrader.

Och nu har jag en ackumulerad lista av saker jag måste beta av, så vi börjar med Ullared. Där jag tack och lov har fått skitmycket hjälp av Kommentars-Karin.

Nu tänker jag lista alla som har anmält sig, vilket verkar bli ett alldeles lagom antal för att kunna sitta och snicksnacka på kvällen.

De som garanterat har tänkt sig att sova över är:

Fru M
Enlisailivet med man
Tina Johansson
Behå-Helene
PetraH
Kommentars-Karin
Admin Anka
Ylle-Annika
Karin
Jag själv med man

De två som varit lite lite tveksamma till övernattning är:

Marie och MissK

Planen är fortfarande att träffas i rimlig tid, inte i svinottan och inte för sent utan rimlig tid, jag bokar boende och käk och incheckning sker vid ankomst. Först knatar vi omkring i varuhuset eller sitter i sportbaren (helt frivilligt) och sedan avslutar vi på restaurang för att verkligen kunna hänga med varandra och prata strunt.

Eftersom Behå-Helene skall med tänkte vi att hon kunde ta med sig lite sport-bh:ar och gå igenom dem med oss allihop och att vi skall ha någon slags utlottning där. Om det är någon som vill att hon skall ta med sig något annat är det bara att tjoa så fixar hon det med. Detsamma har jag även tänkt när det gäller Ylle-Annika, fast jag har bara inte frågat henne än. Jag är ju så oerhört fascinerad över att ha lärt mig att ylle numera är snällt och inte kliar som det gjorde när jag var barn.

Nu behöver jag er hjälp. Först och främst om jag har råkat glömma någon eller om jag har lagt till någon som inte skall vara med. Logistik liksom.

Och så behöver jag veta om någon möjligen råkar vara allergisk mot något.

Kan inte ni ta och fundera över det här och hojta på mig, antingen i kommentarsfältet eller i mailen (vic@fitterbittan.se) så skall jag producera ett pris och detaljer så fort jag vet allt från er.

Jag tycker verkligen att det här skall bli asmysigt. Att bara vara lagom många så alla kan prata i munnen på varandra och ha en riktigt trevlig dag och kväll.

Den svartmuskige inbrottstjuven ser antagligen fram emot det ännu mer, eftersom han har ett osunt förhållande till Ullared.

Spännande värre.

Det går att överdosera juice faktiskt

Posted on | by Victoria | 19 Comments on Det går att överdosera juice faktiskt

Om man nu inte trodde det. Men det gör det.

Gårdagen spenderades med tre bärpåsar frukt, grönsaker och råsaftcentrifugen. Och med senaste boken (har ni inte läst Ingrid Hedström kan jag varmt rekommendera hennes böcker).

Jag gjorde juice och låg på divanen och kände mig asnyttig medan jag läste. Jag tog även kort på juicerna, men de ser så himla osmakliga ut att de inte får vara med. Den godaste juicen såg ut som att någon hade tagit en rejäl fylla på Pisang Ambon och sedan kräkts. Det borde rimligtvis finnas ett sätt att få dem att se lika goda ut som de faktiskt är?

I alla fall. Den godaste blandningen var galiamelon, kiwi och blåbär. Den godaste rena juicen var på enbart vindruvor.

Nu vet inte jag om alla tycker som jag förstås, men om jag törstig på sommaren finns det inget godare än att trycka i sig iskalla vindruvor i mängder. Istället för att dricka något. Jag har velat göra saft på vindruvor i evigheter pga det och nu är det gjort. Ett paket druvor blev lite drygt en dl saft, nästan två dl. Väldigt koncentrerad saft. Kan med fördel blandas ut med jättemycket vatten. Läbbigt gott och DET skall bli min sommardricka. Som jag skall dricka druvor till sommaren.

Sedan gjorde jag även blåbär, ingefära och äpple. Det var egentligen gott, men det hade helt klart blivit godare om jag inte hade överdoserat ingefäran så mycket att jag trodde att jag drack sushi och det brann i käften på mig. Den toppade jag med ingefära och apelsin. Ingefäran smakade inte så mycket i den sistnämnda, men det tror jag mest beror på att jag hade dödat smaklökarna igen med ingefäran i den föregående. Slutligen päron och vattenmelon.

Efter alla juicer kände jag mig löjligt nyttig, sund och frisk med inställningen att det här skall jag fortsätta med så jag blir 150 år och aldrig mer förkyld.

Sedan blev jag kissenödig. Av förklarliga skäl.

Slutligen fick jag ett enormt tuggbehov och tryckte i mig en semla.

Idag är det måndag. Jag har inte så mycket att säga om det, måndag är måndag. Men jag råkade väga mig idag och nu skall jag absolut fortsätta med min juicediet, sans semla. Den saken är klar.

Nu vill jag ha alla bra smoothie- och juicerecept ni har och så delar jag såklart med mig av mina mer eller mindre lyckade varianter.

Och så undrar jag vad i hela friden chiafrön är och vad man kan ha dem till. Jag råkade köpa sådana med i min nyttighetsiver när jag köpte alla frukter och grönsaker, men jag har ingen aning om vad man har sådana till.