Och det hänger på pocenten Helge. Nu är jag i alla fall uppe i 80 % av flygningar utan störtlandningar. Aeroflot har helt klart fått en konkurrent, även Air New Zeeland och Finnair borde se upp. Det är ju världens säkraste flygbolag. Eller var. Vem vet vad som händer när vi fått pyssla med det här ett tag.

Igår åt vi påsklunch på ön och jag hade högtflygande (höhö) planer på att glida över havet. Det skulle visa sig att modet inte fanns där trots allt. Men vi var i alla fall i närheten och lekte. Det var ju det där med läsa manual-vägran och ingen av oss har kommit till säkerhetskapitlet i boken än. Faktum är att vi inte har kommit till något kapitel i manualen eftersom vi båda hyser viss aversion mot att läsa manualer.

Sedan skulle det även visa sig att drönaren var en väldigt bra barnrastare. Barnen sprang som vettvillingar efter den trots att den var minst tio meter uppe i luften. Oerhört bra gympalärargrej om man har barn som tillhör linslusgenerationen.

Vi har givetvis hur mycket mer film som helst, men jag fick hejda mig eftersom jag insåg att ingen annan än medverkande i filmen har intresse av att kolla på tjugo minuter film på kusin- och syskonbarn som springer i runt sommarstugan.

NÄSTA gång skall jag göra en Top Gun över havet. Nu börjar det bli lite mer stabilt.

Efter flygning och gigantisk påsklunch i pensionärskuvösen med utsikt över havet var det dessvärre dags att göra tristare saker. För alla berörda egentligen. Mormor åkte ambulans till sjukhuset på långfredagens morgon och vi trodde kanske inte att det var så mycket att orda om, alla trodde det var vätska i lungorna. Och igår åkte jag och mamma dit. Enbart för att få reda på att hon har en propp i lungan.

Inte undra på att hon var enormt piggkäck ett par veckor efter pacemakeroperationen och sedan har varit väldigt andfådd. Hon har antagligen gått med proppen sedan strax efter hon fick pacemakern och vi har trott att andfåddheten som kom har haft med cirkulationen att göra. Så var det inte. Med tanke på att hon sökt för det nästan varje vecka i flera månader kan man ju tycka att NÅGON (ingen nämnd, men absolut ingen glömd) borde ha kommit på att de kunde kolla det åtminstone.

Men nu är hon på rätt ställe i alla fall och var ungefär hundra gånger bättre redan igår. Syreupptagning gör verkligen underverk. Hon var snygg, kunde andas och hade schysst färg på kinderna.

Vi var alltså hemma sent och vi var trötta så det fanns inte mycket att säga. När jag, mormor och mamma hänger blir det lätt katten på råttan, råttan på repet och repet på … ? Äh, jag kan inte ens rätt uttryck? Vi är svåra och vi är envetna och mormor blir arg på mamma, mamma blir arg på mormor, jag blir arg på mamma och mamma får restirritation av mormor. Envetna alfahonor är en läskig kombo.

Nu skall vi åka till nya gallerian och köpa ögonskuggsborste till ömma modern och sedan skall vi laga pannbiff.

Livet är så spännande.

Men det är rätt mysigt.

Och framför allt ledigt. Jätteledigt.