Parfymtävlingen

Posted on | by Victoria | 18 Comments on Parfymtävlingen

För de som vill och vågar, tävla om parfymen jag visade bild på igår. MaVie av Boss i handväskstorlek. En särdeles lagom storlek att bära med sig till och med för de som inte använder resväskestora handväskor som jag. Tror till och med att den får plats i bakfickan om man är typen som envisas med att inte bära handväska alls.

Dessutom kommer jag köra med kommentarsgodkännande fram till tävlingen är slut och eftersom fyrbeningarna i den här familjen styr över bloggtävlingar har de bestämt att deadline för tävlingssvar är måndag klockan 17.00. Då har de sovit ut, mornat sig, käkat frulle, sprungit på åkern och i skogen, sovit lite till och ungefär vid femtiden har de en lucka preciiiiiis före middagen att börja förbereda dragning av rätt svar. Fyrbeningar överanstränger sig inte gärna om de inte har något att vinna på det själva. Som mat. Eller lek.

Anledningen till godkännande av kommentarer är enkel. Ingen kommentar på det här inlägget kommer släppas igenom förrän deadline för svar är passerad. Fiffigt värre.

Till och med frågan är lite lite klurig. Men bara ytterst lite.

Vad är det för märke på de glada skorna jag har på mig på fotot och var har jag köpt dem?

IMG_9222 copy

Det borde vara alldeles lagom komplicerat att lista ut.

Och man blir JÄTTEGLAD av skorna, som är mitt livs första ballerinaskor. Jag har alltid tyckt att mina fötter, som är långa från början, ser onödigt långa ut i platta skor. Det skulle visa sig vara inbillning. Sent skall syndaren vakna.

Må bästa kvinna vinna. Eller man för den delen, även om jag inte håller det för troligt.

Måndag 17.00 alltså. Svar efter det räknas inte, hälsar hundarna från soffhörnet.

Lycka till 🙂

PS: Det här är inget samarbetsinlägg om man nu skulle tro det. Det är högst privat eftersom parfymen och skorna inte har något gemensamt förutom färgen. Det är alltså jag, som glad privatperson, som ger bort en parfym som är min, men oanvänd. Och givetvis är den sprillans ny.

OS-guld i selfies

Posted on | by Victoria | 22 Comments on OS-guld i selfies

Det känns kolossalt oförskämt att skriva det här inlägget idag, med tanke på gårdagens klander av just bildbloggare, särskilt bildbloggare som älskar att se sig själva på bild och inte skriver så mycket eller bara dålig text. Det här blir snarare ett inlägg som kommer falla maken på läppen. Kanske inte huvudmotivet, men antalet bilder?

Anstötligt dålig tajming är det i alla fall, men jag kan inte HJÄLPA det. Det var ju igår och idag som jag testade en ny hårgrunka och ett nytt sätt att göra svall av svinto, då kan jag ju inte vänta en vecka med att skriva om det?

En sjuhelsikes faux pas helt enkelt. Skammens rodnar bränner på kinderna.

…

Så. Nu skäms jag inte längre.

Om man hittar en fantastisk grej och får ett fantastiskt tips klassas det väl som någon slags medmänsklighet att förmedla det? Även om jag kanske är sist på bollen i vanlig ordning? Ni får helt enkelt bara ignorera att det är löjligt många bilder på mig i det här inlägget, det beror inte på att jag gjort ett lappkast och numera älskar att stå framför kameran utan snarare att det är näst intill omöjligt att fokusera på håret utan att få med ansiktet. Förlåt på förhand och allt det där.

Jag åker ju en del mellan skogen och Göteborg. Oftast rakt spår med plattan i mattan, men ibland stannar jag och hälsar på någon och ibland (sällan) blir det ett frivilligt stopp på köpcentret i Uddevalla. En gång har det hänt att jag har stannat på Jula med den där nedrans inköpslistan från maken. En gång är ingen gång (vilket ljug, det är en gång för mycket trots skjortan), två gånger kommer aldrigövermindödakropp att hända.

När jag ändå stannade häromdagen sprang jag in på Glitter för att köpa en hårmunk och där hängde en påse rosa hamburgare och tjoade om uppmärksamhet.

IMG_9288

För att jämna ut antalet egobilder procentuellt i inlägget får fyrbeningarna visa hårgrunkorna. Här råkade Mini påbörja en gäspning precis när jag kom med min hamburgerpåse. Totaldissad. Det här börjar bra. Intresset är på topp. Verkligen.

Sedan visade jag den lille lurvige hur de såg ut utan påse.

IMG_9290

Han såg helt skräckslagen ut. Och skeptisk.

Den store lurven däremot, han gjorde det fyrbeningar gör.

IMG_9294

Han stoppade den i munnen. Mellan de högra hörntänderna under läppen närmare bestämt.

Burgaren hälsar att den inte led någon större skada. Den blev bara lite tilltufsad, men fortfarande fullt användbar.

När jag stod inne på Glitter och kikade nyfiket kom oerhört trevlig medarbetare fram till mig och sa de magiska orden. Rullburgarna var alldeles nyinkomna från Hollywood, man skulle rulla upp håret på dem när håret var lite fuktigt, sova med dem och sedan vakna och se ut som Beyoncé.

beyonce

She had me at hollywoodsvall. Då höll jag redan en påse i handen.

Nu var det nästan tre månader sedan jag och Simon var och styrde upp mitt eget svinto och då blir jag lat. Eller, jag är alltid lat, men det är roligare när håret fortfarande är hyfsat nyfixat och liksom svallar av sig själv. Nu KRÄVER det saker eftersom hälften är krölligt och hälften vågigt och jag kan sträcka mig till en hårtvätt varannan vecka. Sedan blir det tofs. För att det är enkelt (och för att jag inte passar i mina stora, runda glajjor med håret utsläppt).

Så här ser jag ut när håret är nytvättat, fönat och lite plattat. Numera behöver jag inte lägga så mycket tid på att torka och platta eftersom Simon tynger ner krullarna. Det är onekligen praktiskt.

IMG_9274

Ja, jag är trött. Och har ett överflöd av svinto just runt ansiktet. Dessutom har jag tappat alldeles för mycket av den svincoola grå hårfärgen som hela mitt egna hår var färgat i när det var nygjort. Den färgen blir det definitivt nästa gång med.

Då gjorde jag så här.

IMG_9277

Ifall man tycker att det är något som inte riktigt stämmer beror det antagligen på att jag har ögonbryn. Jag brukar inte ha det, eftersom mina buskiga dito är hudfärgade. När Kicki Husfruen frågade om jag någonsin hade funderat på att färga brynen berättade jag om de två gånger jag gjort det och att det slutade i tårar båda gångerna (jag lärde mig tydligen inget första gången) för att det såg ut som att jag hade två mördarsniglar i pannan.

Efter Kicki ställde frågan bestämde jag mig för att öva lite och hittade en penna som målade hårstråna istället för att kleta färg på huden under ögonbrynen. Hittills har jag lyckats utan att få snigelfeeling och skulle jag få det är det bara att ta fram tvålen.

Nu hade jag inte riktigt så mycket tålamod som jag borde haft. Jag rullade lite slarvigt och jag hade bara blomsprayat lite vatten i håret innan just rullandet. Sedan följde jag inte sovinstruktionerna heller, pipplotterna fick sitta i medan jag hängde i soffan. Men två timmar klarade jag åtminstone innan nyfikenheten tog överhand och jag pillade ur dem.

Då såg det ut så här.

IMG_9280

ENORM skillnad mot första svintobilden om jag får lov att säga så själv.

Sedan kammade jag bara igenom det med fingrarna och då blev det ännu bättre.

IMG_9282

För att vara första gången är jag väldigt glatt överraskad. Jag ser även att jag inte borde ha slarvat i topparna. Men visst är det skillnad och ser betydligt roligare ut? Särskilt när det inte krävdes någon större ansträngning och tid att utföra det.

Blomsprutevatten i håret = 30 sekunder
Rulla in pipplotterna = tre minuter

Och så fick jag ett bonustips av systern till Enlisailivet, fläta håret på valfritt sätt innan man går och lägger sig. Använd gärna plattången på flätan för att trycka till den ordentligt (oklart om det var före sänggående eller efter uppståndelse).

Jag testade att göra en hårt inbakad fläta innan läggdags igår och så sprayade jag lite på den. Däremot missade jag plattningsdelen.

Imorse såg jag ut så här.

IMG_9287
(Det är inte trosor som ligger bakom mig i bild, det är en hundsnuttefilt)

Resultat; lite piffiga strandlockar.

Det här var ju skitkul. Och busenkelt.

Nu inser jag även att det här inte alls blev ett inlägg som maken ens kommer ögna igenom. Fortfarande alldeles för många ord och så handlar det om frisyrer.

Man kan inte få allt här i världen och nu har jag fullgjort min plikt. Har ni fler tips måste ni langa hit dem.

Ikväll skall vi ha parfymtävling. Med avslut någon gång på måndag eller tisdag.

Jag återkommer i ärendet.

// Tjötröven

Fräcka FredagsFrågan

Posted on | by Victoria | 45 Comments on Fräcka FredagsFrågan

Maken och jag är oense (inte ovanligt), men nu tycker jag verkligen att han klampar omkring med sina 45:or där han inte har någon som helst talan. Det handlar då om bloggen och något han har gnällt över sedan jag började plita ner saker och han började smygläsa.

Han orkar faktiskt inte läsa så många ord! Han tycker att det skall vara färre ord och fler bilder.

Helst skulle han antagligen vilja ha en dregeltålig pekbok, men någonstans får man dra gränsen.

Jag tänker mer så här; det är min (-ish) blogg och jag gillar ord, men bifogar gärna en bild eller flera när orden tryter och det inte längre är möjligt att utveckla ett ämne med enbart ord som verktyg. Dessutom är jag medveten om att jag kanske är lite överdrivet generös med bokstäver eftersom jag snittar ungefär 700-800 ord per inlägg. Sedan ett par hundra ord till i kommentarerna. Nästan tusen ord alltså. Med tanke på att tegelstenen Krig och Fred ligger på 600.000 ord (orka!) betyder det att jag hade kunnat skriva episkt dryg rysk roman om jag hade dedikerat hälften av min bloggtid de senaste tre åren åt att göra just det. Eller två stycken om jag inte hade bloggat alls. Fast på svenska. Eller så hade jag kunnat skriva ett oräkneligt antal D-uppsatser och blivit begåvad samtidigt?

Om man skall se saken på det viset så är det ju ganska många ord, det är det.

Men på en blogg, som därtill råkar vara ens egen, bör man ju få göra som man vill även om maken spelar en av huvudrollerna?

Dessutom läser jag hellre finurliga ordbloggar och jag läser absolut inte bloggar med 90 procent bilder på bloggaren, bloggaren med vänner och bloggarens senast inköpta duschtvål. Då känns en serietidning högkvalitativ i jämförelse.

Bloggar med fokus på vackra foton eller till exempel hundar är självklart undantagna.

I makens fall handlar det bara om att han vill ha just en serietidning och jag tycker inte att det är roligt att skriva en serietidning.

334 överflödiga ord senare kommer frågan; vad vill ni?

Jag råkade drabbas av en liten släng självinsikt och insåg att en högst normalbegåvad man med ett antal särintressen borde kunna representera en ganska stor del eventuella läsare. Och här sitter jag på piedestalen uppe på den höga hästen och bara bestämmer och beslutar helt själv.

Kan ni inte tala om vad som är bra och vad som är dåligt och om det ligger någon sanning i det maken tjoar om? Även en blind höna hittar korn. Ibland.

Lite tvångsmässigt avslutar jag med en bild.

IMG_9250

Den här parfymen, modell handväskformat kommer jag tävla ut imorgon. MaVie av Boss. Jag fick den när jag köpte Julaparfymen häromdagen. Efter att ha testat en liten spraydusch på handleden konstaterade jag att även den platsar i den alltför stora kategori parfymer som luktar jättegott i flaskan, men kattkiss på mig. Kattkiss på mig betyder blomster och ny vårparfym till någon annan.

Jag har lärt mig att det har något med pH-värde att göra om en parfym funkar eller inte funkar.

Förvåningens finger i häpnadens mun, mitt pH-värde är surt. Det också.

Korrelation mellan män och oväsen?

Posted on | by Victoria | 37 Comments on Korrelation mellan män och oväsen?

SMHI hotade med regn idag vilket fick maken att ränna runt med blåslampa i arslet sent igår kväll för att samla ihop alla viktiga saker och natta dem i noggrant utvalt hörn av ladan så de kunde få skydd från eventuell nederbörd under natten.

Eftersom jag inte ser skillnad på träbit som skall sparas och träbit som skall eldas har jag givetvis inte en susning om vad som är eller inte är vädertåligt på gårdsplanen. Stenen kanske? Vad jag däremot är helt säker på är att tvätt på tvättställning bör plockas in (det gjorde han inte och det är, tro det eller ej, han som är tvättansvarig) och att husdjur oavsett sort ogillar att sova utomhus.

Särskilt små rara innekatter som är rädda för sin egen skugga, men lite för nyfikna för sitt eget bästa. Det ligger mycket i uttrycket “curiosity killed the cat”.

Anledningen till att maken är tvättansvarig ser man här.

IMG_9271

Vi har inte tvättmaskin inomhus. Det är ju alldeles för storslaget, vi har ju bara haft dusch inomhus i ett halvår (men ful traktor HAR vi). Skall man tvätta får man gå ut och runt huset, ner för en mossbeklädd trappa, in i husgrunden och i grottrummet längst in och rakt fram står vattenpump, varmvattenberedare och en tvättmaskin. Även om jag inte är särskilt ömtåligt lagd drar jag någon slags gräns vid att gå ut en mörk novembereftermiddag när det regnar på tvären för att sätta på en maskin tvätt. Då kan jag lika gärna gå till bäcken och byka, klappa och gnida mina kläder rena. Det känns ungefär lika modernt. Åtminstone lika läskigt.

När maken fick eld i röven och sprang omkring utomhus och bäddade ner sina pinaler råkade lilla söta katten slinka med utan att någon såg det. Inte ens jyckarna höjde ett hårigt ögonbryn och jag var fullt upptagen med att tvaga mig inför natten.

Sedan kröp jag till kojs. Och om kattflickan inte ligger på sin piedestal när det är läggdags så ligger hon alltid under min säng, för att kunna skutta upp och kvällskela lite. Hon låg varken på piedestalen eller under sängen vilket var oerhört bekymrande. Maken blev informerad om att han skulle leta och det gjorde han. Det konstaterades rätt snabbt från nedervåningen att Mini inte stod att finna inomhus och att hon antagligen slunkit med ut.

Då var det verkligen kolsvart ute, men släpper man ut får man faktiskt se till att släppa in igen, så maken fortsatte leta medan jag bet på naglarna i sängen.

Till slut hittades hon. Längst in i det här hålet.

IMG_9272

Om ni inte minns hur föregående foto såg ut får ni scrolla upp igen. Men om man går ner för den där nedrans trappan och liksom stannar till i grottrum ett utan att fortsätta till tvättmaskinen i grottrum två, ställer sig i grottrum ett och stirrar till vänster, där ser det ut som att någon gett sig på grunden med en murbräcka. Hålet är precis så stort att en normalstor människa kan krypa in och det är kanske just därför det kallas krypgrund. Stenröset innanför går under hela torpet och Mini låg längst in och tryckte, och vägrade röra sig en millimeter. Maken kunde inte locka ut henne och mitt misslyckande var lika stort, trots att jag tog med mig älsklingsmaten på en tallrik när jag klev ut i nattsärk, tofflor och pannlampa. Hon vägrade. När katter vägrar är det ingen idé att ens försöka diskutera med dem.

Motvilligt knatade jag in och lade mig igen och det är en överdrift att säga att jag sov varken gott eller särskilt mycket, så imorse klockan halvsex var det bara att klä på sig, ruska liv i maken och den lilla hunden för att ha sammanträde före räddningsauktion i morgonljus. Allt medan den stora hunden sov vidare.

Planen var att den lilla hunden skulle skickas in som förtrupp och fösa ut henne och vi skulle ta emot. De är polare, Liten älskar Mini men Mini älskar inte Liten tillräckligt mycket för att vilja ha honom innanför ett visst säkerhetsavstånd.

Liten blev inkastad i ett hål han aldrig någonsin sett tidigare, och han tyckte det var så spännande att han blev alldeles knollrig av lycka. Han lokaliserade Mini på en hundradels sekund, men han fokuserade sjukt dåligt på uppgiften för det var ju så HIMLA roligt att skutta omkring under huset.

Före tuppen hade vaknat hade vi två husdjur i krypgrunden. Ett som låg stilla som en staty och en som gjorde hoppsaskutt och inte alls hade lust att komma ut förrän varje liten kvadratcentimeter var undersökt.

Då gjorde två meter make det som Liten skulle ha gjort. Han kröp in till båda djuren. Föste först ut Liten till mig och jag hann inte ens säga till lilla hunden att sitta still förrän han hade skuttat in i hålet igen.

En arg make på alla fyra och som knappt fick plats, en överlycklig hund och en skräckslagen innekatt i krypgrunden och så jag på utsidan hålet före klockan sex på morgonen är inget jag rekommenderar alls.

Men alla kom ut. Först glada hunden, sedan rädda katten och slutligen arga maken.

Utan att överdriva alls vill jag påstå att jag har varit tröttare idag än vad jag någonsin varit i modern tid. Så trött att jag för första gången sedan jag var tonåring (om man inte räknar när jag hade influensa) tog en tvåtimmars powernap mitt på dagen. Det hjälpte inte ens. Vilket betyder att det är läggdags precis när som helst, och det talade jag om för maken.

Då skulle han bara gå ut och greja en stund.

Vet ni hur mycket en sådan här låter?

IMG_9262

Man kan nästan ana det om man är uppmärksam och ser hörselkåporna.

Vem kommer på att det är praktiskt att svetsa mitt på kvällen och varför är inte han trött?

Och om någon är intresserad, det kom inget regn. Inte en droppe, för det har varit knallsol hela dagen.

Det betyder att sakerna nattades helt i onödan igår, vi hade inte behövt starta dagen under huset och ALLT är SMHI:s fel.

En väldigt hemlig bekännelse från Jula

Posted on | by Victoria | 38 Comments on En väldigt hemlig bekännelse från Jula

Som inte alls innebär att jag tycker om Jula, eller att gummistanken där inne har förändrats till det bättre (det luktar ungefär som att jag tror att det skulle lukta om man blev tvungen att promenera omkring i en kondom) och dessutom är det väldigt praktiskt om maken inte får reda på det här.

Det var tusen gånger bättre att vara där och ditskickad med inköpslista än att sitta ute i bilen och sura medan maken handlar. Särskilt vintertid, då det är nedrans kallt att sura i bil. Eftersom jag kategoriskt vägrar följa med in numera, och sitter man i bilen räknar man minuter och det slutar alltid med att man surar, funderar över om det kanske är mer tidseffektivt att promenera tio mil hem än att vänta kvar och när man nästan har klivit ur bilen för att påbörja powerwalk hemåt kommer alltid maken lugnt strosande. Män strosar alltid på och utanför Jula.

Och det tar alltid minst en timma, trots att det lovas dyrt och heligt att han “bara skall springa in och ut skitsnabbt för att köpa en endaste liten sak som vi faktiskt MÅSTE ha annars döööööör vi”. Igår hade jag tre saker på listan och det tog fem minuter. Om en sak tar en timma för honom är det ju rimligt att anta att tre saker tar tre timmar. Simpel matematik.

Det är möjligt att jag råkade gå förbi ett ställ med knallrosa flanellskjortor på väg till kassan. Jag älskar flanellskjortor. Särskilt flanellskjortor som bara kostar 129 kronor.

Så. Ja. Jag köpte en. Och nu ser maken ut som en nöjd katt som svalt en råtta för att jag frivilligt har handlat något till mig själv på Jula trots att jag hävdar att det i alla fall bara tog fem minuter att köpa tre saker plus skjorta och således inte behöver ta flera timmar.

Outfiten idag har med andra ord inte varit särskilt piffig, men räpan på axeln har hållit käft i alla fall.

IMG_0773

Iklädd skjorta från Jula, mysbyxor från Plain Vanilla, Birkenstock från Dahlgrens och stödstrumpor från Apoteket är jag verkligen en tuff brud i lyxförpackning. Traktorn är liksom bara pricken över i.

Sedan smög jag på maken när han utförde vad jag kallar beredskapsarbete.

(När man skrev “Törpet” i telefonen ville auto correct skriva om det till “tätort”. Så himla hånfullt.)

Om man vill flytta en sten som ligger en halvmeter från ladugårdsväggen så att den istället skall ligga en meter från samma vägg kan man inte kalla det något annat än beredskapsarbete? Den fyller ju liksom ingen funktion på endera ställe?

Så jag avslutade dagen med att dra in till stan, i samma outfit, för att köpa ny deodorant och då blev jag jätteglad över att maken hade bytt däck på min bil utan att jag hade bönat och bett.

Ibland älskar jag honom mer än vad jag älskar min bil. När bilen har fått sina schyssta sommarsulor är det ganska oavgjort för nu är min svarta pärla så fin att jag överväger att spendera natten i baksätet.

IMG_0774

Inte lika mycket elegans och Östermalm över den här dagen va?

// Stödstrumpan