Hur går man vidare från tyll?

Det vet jag. För jag har bestämt mig för att jag vill ha brokad också.

Nu dör min syster någonstans i Norge för att hennes storasyster pratar tyll och brokad.

Men jag behöver HJÄLP. Är det någon som är bra på att sy enkla saker utan mönster? Jag har två saker som fastnat i huvudet på mig (kommer säkert utökas), men de finns inte i verkligheten såvitt jag vet. Däremot vet jag att det är enkelt, så mycket sykunskaper har jag. Däremot har jag noll symaskiner, inte tillräckligt med tålamod och bor i en stad som bara säljer spetsgardiner i våder och inget annat roligt tyg.

Någon? Någon som känner någon? Jag behöver alltså hjälp på riktigt.

Medan alla håller på och dör i Midsomer (hur kan den byn ha en enda levande person efter alla dessa år med mord?) lekte jag med de nya sminkgrejorna jag äntligen fick efter att ha fyndat på eBay. NU har jag listat ut hur hon mäklarbruden i Svenska Hollywoodfruar kunde se så … midsommarskir ut på kinderna med sin rouge. Minns ni henne?

semester_stor15

Ser ni så skir och skimrande hon är? Varje avsnitt som hon var med funderade jag på hur hon kunde få till rougen på det viset. Sen slutade jag visserligen alltid fundera efter att programmet var slut. Men nu VET jag.

Man kan köpa midsommarskirhetsskimmer på tub!

Om man råkar se den tuben i brevlådan en lördag när man ändå känner sig lite trött kan det hända att man får ett ostoppbart behov av att prova. Ihop med magiska pudret givetvis. Här sminkas inget alls utan magiska pudret. Det är nämligen fysiskt omöjligt att se skir ut med rött ansikte och prickar, oavsett hur många tuber man köper.

IMG_0436

Titta titta titta! Ser ni mina skira kinder? Och mina glasögon, leopardmönstrade fleeceonepiece plus det där läppstiftet ni påstod fick mig ännu mer lik Gunilla Persson.

IMG_0437

Jag är så jävla midsommarskir att det är helt osannolikt. Med en hy som nästan ser perfekt ut. Om man bortser från ärret på snoken (som är knallrött utan puder så jag klagar inte) och att jag kanske kunde använt lite puder på mitt kluster av knottbett på halsen.

Nu vet jag hur man skimrar som en prinsessa och jag gjorde inte en 44 minuter lång instruktionsvideo som skulle kunna varit regisserad av Lars Norén.

Erkänn att ni skulle vilja det nu?

// Sysslolös i Seattle

Nytt för i år – del två

Jag sa ju att jag skulle bli klänningstjej och så köpte jag åtta klänningar, tog på mig en och gick på Grand och firade födelsedag. Det föll mig på läppen och igår var det dags igen. Igår var det dessutom älsklingsklänningen.

Vem kunde ana att det skulle vara tyll i en älsklingsklänning? Samt att jag själv skulle vara orimligt nöjd med slutresultatet. Förlåt att jag tjatar så himla ofta (känns det som) hur galet bra det känns. De dagar jag inte säger något alls vinner Voldemort, jag känner mig ful och minst en enhörning dör. 

Är det förresten pk att gå omkring och vara missnöjd och ha elak räpa på axeln som typisk cis-person? 

Det måste upprepas. TYLL.


How you doin’? (Alla måste veta Friendsreferensen?)

Och de nedvikta bootsen. Ni kan bara bläddra planlöst på Plain Vanilla så hittar ni ungefär allt jag alltid har på mig.

Det hade varit näst intill perfekt om det inte helt plötsligt blivit kallt och om det faktiskt låg en ganska stor vit båt ett par cm från fotots vänstra armbåge. Längst ut på bryggan. Men det gör det ju inte.

Ni som vet ni bara vet. Ni hajar att det tokbra majvädret berott på att vi har båten på land? Nu är den nästan nästan nästan färdig att sjösättas och det vet vädret. Så det vrider ner temperaturen och ökar molnigheten lite.

Jag tror båten skall bada imorgon eller på söndag.

Vaknar ni till 30-gradig värme, knallblå himmel och kanske till och med en liten babypalm utanför fönstret på måndag, då vet ni att allt har gått åt skogen och motorn inte funkar. Då vet ni också att ni kan se fram emot SUPERSOMMAREN och REKORDVÄRME.

Hällregnar det på måndag funkar allt. 

Då kommer vi snacka tristare rekord. Blöta och blåsiga. Förlåt på förhand?

Vad skall vi prata om i inte fyrtiofyra minuter nästa gång? Kanske max tio minuter? Inte torpet än, jag är osugen på torpet.

Finns det inget man kan leka utomhus eller något annat man bara kan sitta och prata om med ett hundöra i knät?

Glad fredag.

// Tant Tyll

Det här känns faktiskt pinsamt

NU är videon redigerad och uppladdad (bara det sistnämnda tog en miljon timmar).

Det är pinsamt. Gränslöst pinsamt. Det kändes en smula generande redan när jag satt vid datorn i lördags och spelade in mig själv, men efter att ha redigerat bort och snabbat upp den åtminstone lite grand känns det som om jag rodnar från tårna ända ut i mina kluvna hårtoppar.

Insikten att folk faktiskt inte sitter med glappkäft och sminkar sig framför datorn är värst. Filmen var en och en halv timma från början. Som en spelfilm på bio. Efter att ha speedat de få ögonblick när kakhålet är stängt fick jag ner den till 44 minuter.

Det finns ingen i hela världen som kollar på sjukt oproffsiga sminktipsvideor i så många minuter. Folk kollar inte ens på proffsiga och one of a kind-smink så länge. Men jag, näerå JAG har ingen koll alls så jag sminkar mig precis lika omärkvärdigt som vanligt och babblar som om livet hängde på det. Det enda vettiga i hela videon är pudret. Och att hundarna dyker upp lite då och då.

Ge mig en spade så jag kan gräva ett hål och stoppa ner huvudet i.

Men jag håller vad jag lovar och publicerar såklart.

 

En riktig TJÖTRÖV på ren göteborgska.

Om ni har 44 minuter och sju sekunder att avvara kan ni titta. Man får dock ut mer av att sälja kartor i öknen och is till eskimåer. Det är mer givande att kontrollera målarfärg som torkar.

Vet ni vad de värsta är?

Att jag själv skulle vilja se hur det ser ut när jag filmar sminkning på lite högre nivå än bäbis. Typ sotade ögon. Oroa er inte, det kommer inte hända och om det händer håller jag det för mig själv.

Eller att sätta necessären i näven på maken och låta honom måla mig och gissa sig till vad som är vad av alla mysko grejor man använder.

Det sistnämnda hade i alla fall varit roligt.

Dessutom ser jag ut som en riktig jäkla surkärring HELA tiden. Och så suckar jag.

Drygt och pinsamt.

Ursäkta medan jag går och dör lite.

Spänningen alltså

Medan jag donar med videon från i lördags får ni svaret på båda utseendena på fåntratten från igår.

Varje kväll skall Herr Minst Ranglåg i Världen försöka dominera mig lite när jag lägger huvudet på kudden. Vi pratar alltså om den lille. Som inte ens morrar med ljud. Men han gillar tjejer. OJ som han gillar tjejer. Tjejer luktar mumsmums. Jag tror inte ens att det är dominering han sysslar med. Han är bara läskig och när jag nattar mig tar jag av mig kläderna och då luktar jag antagligen ännu mer mumma.

Kalla honom Oidupus för all del. Även om han inte är särskilt monogam.

Då skäller jag bort honom så han hamnar i knävecket och då skäms han PYTTELITE (foto ett). Inte särskilt mycket. Eftersom det här är en evig följetong varje kväll orkar han antagligen bara skämmas lagom mycket, precis som jag bara orkar banna honom en väldigt liten stund.

En sekund skam senare kommer han på att shit, det där var ju dumt gjort, jag vill ju egentligen skeda med mamma så hon kan klia mig på magen. Då kommer “måste jag skämmas mer eller är det okay om jag skuttar upp och lägger mig och är snäll så du kliar-blicken”. Foto två.

Givetvis gör jag det. Som alla andra kvällar (och nätter, morgnar, förmiddagar, eftermiddagar …)

I eftermiddag är jag även stillsam nog att faktiskt se om det går att göra något med sminkfilmen för Mini är hemma igen. Efter att ha gett mig ett nervsammanbrott pga försvunnen sedan i lördags och konstant letande.

Nu är det dags för kattstorleksfotboja.

IMG_0389(1)

Uppenbarligen har hon varit på väldigt många smutsiga ställen med. Den här gången låg hon på en filt på en kartong i ladan.

Hellre det än krypgrunden tänker jag.

// Hönsmamman

Gissa hundkänslan?

Pga omständigheter är det lite tyst här. 

Under tiden kan ni ju gissa vilket känsla den lille klippte uttrycker på de här bilderna tagna för bara några minuter sedan.


Egentligen är det en kombination. 

Jag ser ju exakt vad han känner på båda korten. För att jag känner honom SÅ väl.

Men hundar är verkligen inte uttryckslösa.

Hoppas ni har haft en fin nationaldag.