… och har totalt tappat räkningen på vilket datum det är. Samt veckodag. När var jag här senast?

Dessutom inser jag nu att vissa skitviktiga saker inte har kommit med i min tonårsdimma. Men vi börjar kronologiskt. Någorlunda kronologiskt i alla fall. Vilket blir ett skutt tillbaka till december 2015 i det här fallet, när vi sålde och flyttade ur huset i Göteborg.

Ni minns antagligen när jag köpte den nya svarta och fantastiska bilen i januari, men har jag berättat om min lilla grå pärla i Göteborg? Bilen som jag köpte nästan ny 2004 för att jag verkligen tröttnade på de höga bensinräkningarna till och från jobbet (totalt sex mil per dag). Och nu kommer tantmottot igen, “det är inte de höga inkomsterna som gör det, utan de små utgifterna”. Jag var så urless på att betala runt fem papp i månaden bara för att åka och jobba så jag köpte en liten silverfärgad Opel Corsa, med en ännu mindre motor i, och sedan kände jag mig så äckligt jäkla förnuftig och vuxen att jag ville gråta okontrollerat.

Sedan slutade jag grina när jag upptäckte att det bara kostade mig 800 spänn i soppapengar att åka och jobba.

De fem år som föregick heltidsflytten till Strömstad åkte bilen kanske 50 mil per år (nej jag har inte missat en nolla) eftersom vi helgpendlade med storbilen. De två år (och lite till?) som gått sedan heltidsflytten har den stått på gatan utanför huset i Göteborg och när det var dags att flytta var ett gäng nycklar spårlöst försvunna. Bland annat nyckeln till Corsan såklart. Och till huset, husets garage och husets soprum. Just då var det tur att vi sålde till kusinen och kunde säga att “ni får dem när vi har hittat dem i någon flyttkartong”. Det är ju bara så himla svårt att hitta saker i flyttkartonger när de står där de hamnade i december eftersom man inte är så snabb på att packa upp dem. För att vi inte vet var vi skall göra av innehållet.

Nu backar vi lite till i tiden. Vi flyttade ju ut på torpet när det började bli hösttrist. Oktober 2015 kanske? En övernattning blev två, två blev tre och tre blev aldrig mer stan igen. Nästan aldrig mer stan igen i alla fall.

Förra veckan tog jag på mig ett par mjukisbyxor som hängde över klädstolen i sovrummet i stan, kände något i fickan och fick upp en nyckelknippa med de försvunna nycklarna på.

Förklara det den som kan? Vi flyttade till torpet på nästan-heltid i oktober, packade ihop huset i Göteborg i december och körde allt till torpet och i juli 2016 hittar jag de vilsegångna nycklarna i joggingbyxor på stol i stan.

I vilket fall som helst var det bra. För om man inte har en endaste nyckel till sin bil måste man ta den till närmaste Opelverkstad för att de skall kunna programmera en nyckel. Det finns ett visst moment 22 i slikt utförande för har man ingen nyckel kan man inte ens öppna bildörren (fast det verkar ju inte så svårt om man är lite tjuv?). Man kan absolut inte bogsera för man kan inte slå på tändningen och då är fiffiga rattlåset på. Alltså har vi skjutit och skjutit på det för att vi har insett behovet av bärgningsbil och en sådan kostar stålar och vi har sagt att vi tar det efter sommaren.

Tydligen fanns det en mening med det.

Vi körde ner det här coola kiddot till Landvetter för att lämna över till mormor och morfar i fredags.

Det finns inget jag hatar mer än att säga hejdå. Särskilt efter att ha levt som siamesiska tvillingar i tio dagar.

Sedan åkte vi, med bilnyckeln i säkert förvar, för att hämta pärlan som bara åkt på besiktning och service de senaste fem åren och de senaste sex månaderna inte rört sig en millimeter. Den bilen går som en klocka. Lite batterihjälp och sedan start på första försöket.

Nu har vi tre bilar och en traktor på gården. Och en permobilmotorcykel.

Känslan av att ha hittat bilnyckeln, flyttat bilen och äntligen kunna sälja den är ganska underbar faktiskt. Eller snarare, känslan av att den inte står och är meningslös på en gata i Göteborg är ganska underbar.

Sedan blev det extra underbart när jag kom på att jag hade lämnat in ett par solglasögon för att byta till slipade glas. Ett par solglasögon som legat på hyllan eftersom jag inte kan använda solglasögon pga att det inte finns linser som löser mina förhatliga synfel. Jag älskar snygga solglasögon och hade hur många par som helst, men de flesta paren har jag gett bort och bara behållit de som är så tjusiga att jag skiter i att de inte går att använda. Bara jag får sitta och beundra dem i en hylla.

Tidigare fanns det inte spegelglas i så många färger om man har synfel a’la mig. Bara blått och grönt. Nu fanns varenda jäkla nyans hos Synsam. Det fanns med andra ord exakt samma nyans som det var på glajjorna innan. Och jag har väntat och väntat och väntat för att glasögonen är så jävla snygga att man faktiskt tuppar av lite. Om man får lov att säga så själv. Jag tänker även säga att jag har sjukt bra smak när det gäller glasögon. Vilket nästan ingen håller med mig om. Ingen i det här huset i alla fall.

Nu minns jag inte detaljerna, men jag har en gammal scarf som jag älskar och som kommer från Gucci. Blommönstret är något som Kennedy och Jackie O var iblandade i (det är där jag har tappat detaljkännedomen och jag orkar inte googla). Det är gammalt faktiskt. Helt plötsligt fanns det någon limited edition på solglasögonen där min scarf var instoppad i plasten (det är alltså tyg inuti på något sätt). De har legat på hyllan och varit ledsna för att de aldrig har fått följa med ut på galej någon gång.

I fredags hämtade jag dem.

Nu skall de få vara med vad jag än gör och oavsett om det snöar eller regnar för jag ser igenom dem.

När jag kom hem lade jag dem på scarfen och beundrade lite extra.

Här syns det verkligen att det är en scarf instoppad i glasögonen. Däremot kanske det inte syns lika bra att spegelglasen är ljusrosaguldiga.

Enda skillnaden på de här och originalglasen är att det inte står Gucci i ena hörnet.

Det kommer säkert störa någon finare dam som bums kommer tro att det är kopior.

I så fall bjuder jag på det. För finare glasögon har jag nog aldrig haft.

Detta var alltså i fredags. Efter lämning, bil- och glasögonhämtning och hemkomst somnade jag. Och jag är inte helt säker på att jag har varit vaken så mycket sedan dess. Jag har ett svagt minne av att jag var vaken lite i lördags och att det var ganska fint väder. Idag är det inte det och jag skall sova igen.

Har ni semester, vad gör ni och vad är det för väder?