Jag fattar inte varför det skall göras skillnad på barn eller hund. Och om det skall göras skillnad så borde det vara till hundägarens fördel, för att ha barn måste ju vara en dröm.

Ni med dagisbarn/hämtning/lämning trötta morgonar. Testa att skaffa en valp. Sen kan vi snacka jobb. Helst när ni har en halvvuxen hund sedan innan.

När alarmet går på mobilen har man åtta tassar av varierande storlek som trampar i ansiktet inom en nanosekund. Som tillägg brukar man även ha tänder i ansiktet och en stor fet tunga som lyckligt slickar hela kinden. Detta måste man värja sig mot innan man ens fått upp ögonen. Två svansar som viftar okontrollerat, ibland i ögonen ibland inte. En som biter i håret medan den andra trampar på luftstrupen.

Att ligga kvar i sängen är inte att tänka på. Man kan försöka. Men då får man ännu fler tassar i ansiktet. Hur nu det är möjligt.

Då hasar man sig mot badrummet, och HOPPAS åtminstone få kissa innan man måste lägga ALL sin fokus på byrackorna. En bra dag behöver man bara snubbla på alla hundben, både de lurviga som springer runt benen och de ätbara som ligger utspridda på golvet. En sämre dag trampar man i en “present” som valpen lämnat under natten.

Sedan njuter man av “stillheten” på toaletten. Där en hund står och tittar uppfordrande för att det tar för lång tid, och den andra biter i allt den kommer åt. Trosorna, knäfläsket (nej, jag visste inte att jag hade knäfläsk innan jag blev med valp första gången) eller i bästa fall badrumsmattan.

Då…är det dags för mat. Till hundarna alltså, för egen del kan jag glömma det ett tag. Herregud, de lät ju mig faktiskt kissa.

Två utsvultna vargar som skall utfodras. Samtidigt! Olika fodersäckar dessutom. Snacka om logistik och springande. Och som vanligt är gräset alltid grönare i den andra hundens mun, det tar sin tid att få rätt hund att äta rätt mat.

Efter maten är det utgång. För få viss tidvinst har jag numera gått tillbaka till barndomens sätt att borsta tänderna (när man var på landet utan vatten), så jag tar med tandborsten ut. Jag borstar alltså tänderna medan hundarna gör sina behov. Dock utan vattenglaset för att skölja, för det har jag inte plats för i mina händer. Primitivt värre.

När detta är gjort är min tanke att få frukost. Så även min hjärna kan vakna till liv. En tallrik yoghurt på stående fot medan hundarna lyckligt strider om vem som kan komma närmast, knycker lite random saker så jag måste släppa tallriken för att plocka fjärrkontrollen/dagstidningen/snusdosan ur munnen på dem. Och varje morgon samma trick. Då ryker yoghurttallriken om jag inte hunnit ställa den på rätt ställe och tillräckligt högt upp. Ny frukost till mig, och så gör vi om allt igen. Och igen och igen och igen.

Duscha länge och skönt kan man glömma. I alla fall om man vill ha huset intakt när man kliver ur duschen. Spänningen är lika olidlig varje gång man kliver ur duschen. Vad kan valpen ha förstört idag? Något billigt (som tidningen jag inte hunnit läsa), eller något dyrt (mina glasögon har fått bytas ett par gånger).

Detta är min morgon. Resten av dagen tar för lång tid att gå igenom.

Ni med barn snackar goja. Ni med barn har även, i de flesta fall, tillverkat dem själva. Jag har betalat för mina monster. Jag får inte heller vara hemma och få betalt om de är sjuka, får inget valpbidrag varje månad och jag får definitivt ingen subventionerad sjukvård. Det finns ingen maxtaxa på hunddagis, ett par dagar kostar lika mycket som en månad för ett barn.

Och ni som både har barn och hund. Försök inte ens. Barnarbete när det gäller hundpassning är fullt lagligt. Låt hunden leka med ungen (eller ungen leka med hunden if you will), så kan ni både kissa och borsta tänderna inomhus.

Men de är rara de små liven. När de sover. Och jag skulle inte byta bort dem för allt smör i Småland. Men gnäll fan inte över att det är jobbigt med ungar. Skaffa katt istället.

Just sayin’

Happy Flaggdag!