Gårdagen i möjligheter ställde sig i det blå skåpet och sket skulle man kunna säga. Dessa högtflygande planer jag hade, och vad slutade det med.
Först jobbade jag, och då såg mina kompanjoner så här roade ut:
Zzzzz….
Sen gick vi på promenad, och sa hej till min pappa som bor en spottloska från vårt hus. Men där tog jag inget kort eftersom jag hade fullt upp med att se till att hundarna inte åt upp inredningen. Hur kan man möblera så infernaliskt dumt? Och ha så låga diskbänkar att hundarna kommer åt ALLT undrade jag? Visserligen är hans fru en pygmé på blott 160 cm över jorden, men ändå?
Efter det gick vi hem för att äta och bestämma vad vi (jag) skulle mysa med.
Så jag läste lite blogg.
Och funderade över kärringen i reklamen för Systembolaget. Hon avskräcker ju snarare folk från att handla. Så den hamnar i kategorin reklamjaginteförstår.
Då kollade jag igenom alla mina play-appar som jag betalar en halv förmögenhet för varje månad.
Men hade så dålig fantasi att jag inte hittade något jag var sugen på. Så jag tänkte läsa lite, och scannade därmed utbudet bland alla triljoners böcker på Amazon.
(Man skulle kunna göra en kvalificerad gissning att jag är en vampyrdiggare med tanke på den rekommenderade sektionen)
Inte ens galaxens största bokhandel tilltalade mig, så vad slutade det med?
Att jag lyssnade på en ljudbok i sängen, precis som årets alla andra 365 kvällar. För då somnar jag – oftast.
Innan jag kom så lång som till sömn hade dock puckot till kompis (han som inte dök upp på middagen) ringt och bett om ursäkt femtioelva gånger (jo, han fick en skrapa tidigare på dagen). Han hade även sms:at och talat om att han absolut inte ville såra, och om han skulle mista mig som vän så skulle det vara en katastrof. Tre telefonsamtal, fem meddelanden på Facebook och ett sms senare var det dags att nana kudde ihop med morden i Skärhamn. Och jag somnade på fem röda.
Och vaknade vid midnatt när maken ringde för att säga godnatt. Där hamnade han på min shit-list igen, det är oerhört ogenomtänkt att väcka den björn som sover.
Om jag nu till nöds måste se det från den snälla sidan så vet jag att han trodde att jag var vaken, eftersom vi brukar ringa och säga godnatt. Jag hade bara ingen lust att ringa, eftersom jag är en surkossa.
Skall man summera singellivet och friheten dag ett så var den absolut enda skillnaden att TV:n inte var på.
Men jag försökte ju i alla fall. Nytt försök ikväll. Nu skall jag göra något jag inte brukar göra. Så dålig fantasi kan jag bara inte ha?