Det här med kroppsbehåring diskuteras vilt (eller kanske inte så vilt, men det framförs lite olika åsikter här och där), och mitt enkla teorem är “gör vad fan du trivs med, varför sabba ett vinnande koncept”. Jag är för gammal för grupptryck och jag lägger exakt noll politiska värderingar i hårets vara eller icke vara. Jag rakar mig under armarna när jag tycker att det är dags, personligen tycker jag att jag luktar svett med håriga armhålor. Benen får en omgång om jag måste ha nylonstrumpor, för att det ser lite mystiskt ut när det sticker ut blonda strån från svart nylon. Eller bara om jag får för mig att det är fint med nyrakade och insmorda ben på sommaren. Så det händer väl kanske sisådär tre gånger per år, eller två, beroende på hur mycket svarta nylonstrumpor jag använder. Och det är inte ofta jag behöver vara så “tjusig”.

Mitt största ben-problem är kanske just inte hår. Med två hundar, där den ena sparkar med frambenen på mina vader när han är hungrig/törstig/uttråkad/vill ha uppmärksamhet, och den andra är fortfarande en bäbis med kliande tänder – då är snarare det största problemet att jag kommer få stå i vassen (med min ryska yoghurt), alternativt använda långkjol eftersom jag ser ut som att jag har en man som misshandlar mig med piska. Mina ben skiftar i bedårande färger på grund av det (ja, jag har extremt ytliga blodkärl och får blåmärken bara jag funderar på att gå in i en bordskant).

Som sagt. Det första folk reagerar över är högst troligt inte den oerhört kraftiga behåringen. Snarare spark- och bitskadorna som hundarna ger mig. Benen är inte rakade sen förra sommaren. Jag är blond, och gleshårig. Även på huvudet, vilket däremot är lite tristare.

Men den som söker finner, och jag hittade några synliga strån:

Så här ser jag alltså ut när jag inte har rakat benen på ett år. Ingen värmande och isolerande hårväxt precis.

Jag har dessutom varit gift så länge att jag numera inte bryr mig om hur de mer intima delarna ser ut heller. Brukar ta hundtrimmern när det går att fläta håret i bikinilinjen. Typ.

Men! Jag knarkar ju skvallertidningar som sagt, och när Hedenhös gick i kortbyxor läste jag om den nya trenden Brazilian Wax som alla (många) Hollywoodkändisar pysslade med. Sjukt nyfiken som jag är när det gäller allt nytt var det ju såklart något jag ville testa, men kände ingen som provat, och visste inte ens om det fanns någon som utförde det i Sverige. Definitivt inte i Göteborg. Så jag hade liksom ingen referens förutom min älskade Veckans Nu. Men jag är enveten, och pratade dessutom med en kollega på jobbet om det som även hon blev eld och lågor. Hon skulle gifta sig och ville överraska maken på bröllopsnatten, och jag…jag ville nog bara testa och överraska dåvarande sambon.

Satt i smyg på jobbet (försök smyga med sådana telefonsamtal i kontorslandskap) och ringde ett par ställen jag hittade på nätet, och fick napp hos två tjejer i stan. Beställde tid för mig och kollegan, och fick instruktioner om att inte raka alls på minst tre veckor för att vaxet skulle ha något att fastna i. Ljög för min sambo och sa att jag bara skulle in till stan och fika med kollegan när det var dags. Han tog bilen och jag sa att det var lugnt, jag kunde ta bussen hem. Och där började han bli misstänksam direkt, jag åker inte kollektivt frivilligt, mitt lata jag borde ha bett honom hämta mig. Men jag skulle ju komma hem som en överraskning. Det var planen. Fast när man har bestämt sig för en överraskning som både skulle piffa till underlivet och sexlivet gick ju inte det. Had I only known!

Dagen D kom, och jag och kollegan åkte dit. Vi möttes av två rara tjejer och fick ligga i varsitt bås bredvid varandra, endast avskilda med ett lakan så vi kunde höra varandra och prata med varandra under tiden.

Efter en kvart var kollegan klar, och mig ojades det och stönades över. Jag var alltså låååångt ifrån klar, så kollegan drog hem och båda kärringarna tog sig an mig. Och, låt mig bara säga att det jag absolut inte insett var de oerhört osmickrande positionerna man fick skifta mellan. Man ligger och vresar, står på alla fyra, lyfter sina ben som en balettdansös medan man får själv ligga och hålla i sina underlivsdelar så de skall komma åt överallt. Skämselfaktorn var skyhög. Eller borde åtminstone varit om jag hade haft vett att skämmas.

Efter en halvtimma ville jag dö, trots hög smärttröskel gjorde det svinont. Då kom bekymret att jag ju inte var klar och att det faktiskt inte funkade att vaxa. Håret insisterade på att stanna kvar i huden trots att jag lydigt följt deras instruktioner. Då kom tråden fram, den där tråden normala folk går och får sina ögonbryn nopprade med. En kärring trådade bort hela min murvla. Ett jäkla hårstrå i taget. Det tog ytterligare en timma. Sen sa dom…”OJ DÅ…har du lätt för att få blåmärken eller har vi skadat dig så mycket, du kan titta men bli inte rädd bara”.

Jag kollade ner, blodet rann (lätt överdrift, men jag blödde i alla fall) från ljumsken, jag hade ett blåmärke stort som en lårkaka och var skinnflådd precis överallt. Alla strån de hade trådat och liksom lagt tråden över huden var ju små såriga prickar. Så, mitt skitläckra underliv var sårprickigt, blodigt, skinnflått och med gigantiska blåmärken. Och som lök på laxen var jag SÅ sårig att det inte gick att tvätta bort restvaxet med sån där spritig lösning som man brukar. Så det var asklibbigt.

Med tårar i ögonen tog jag försiktigt på mig trosor och kläder. Tjejerna som torterat mig gav mig ett gratisbesök nästa gång som plåster på såren för att det inte gått så lätt som det borde.

Gick som Zeb Macahan till bussen, och för varje steg kändes det som att bomullsfibrerna i trosorna stack som knivar.  Buss hem i 40 lidande minuter, min plan att glatt överraska sambon hade jag insett att jag kunde spola. Dessutom hade jag sagt att jag skulle komma hem runt en viss tid, vilket jag såklart inte gjorde eftersom allt tog en miljard timmar längre. Han hade ringt ett par gånger, men eftersom jag låg där jag låg kunde jag ju inte svara.  Han frågade surt var jag varit, jag började stortjuta och rusade in på toaletten för att slita av mig kläderna medan jag hulkade fram:

– Meeeen jag skulle bara göra mig så fiiiiin, och överraska dig och så blev det ett eeeheeelände!

Jag låg mitt på golvet i badrummet och försökta hasa mig ur jeansen för att visa. Och inte nog med allt annat som gjorde ont, som bonus hade trosorna fastnat i vaxet och det var milt sagt oskönt att försöka dra loss dem. Där låg jag och såg ut som ett vaxkladdigt våldtäktsoffer (åtminstone som jag inbillar mig att ett sådant ser ut, bortsett från vaxet, har svårt att tro att en våldtäktsman vaxar sitt offer först).

Om jag fick någon medkänsla? Icke då. Herregud som mitt ex skrattade. Han skrattade så tårarna sprutade, och sa att av alla idéer jag fick för mig så var nog detta det mest korkade. Men lite rart såklart. Fast hejdlöst osexigt resultat.

Jag kunde inte kissa på två dagar utan att kvida. Såren och blåmärkena tog skitlång tid innan de försvann, det gjorde inte direkt underverk med underlivet, och sexlivet var bara att fetglömma. Så mycket för den överraskningen. Eller ja, det blev ju en slags överraskning.

Kollegan däremot hade gått därifrån problemfritt. Och så här 100 år efteråt var det väl bra att det hände mig och inte henne, hon skulle ju faktiskt gifta sig.

Lärde jag mig något? Inte ett dugg. Jag tog min gratisomgång en månad senare och då gick det bra, och sedan fortsatte jag med samma procedur i ett antal år. Utan att bli skinnflådd.

Men nu skiter jag i det, och har gjort i många år. Hundtrimmer som sagt. Funkar asbra.