Men jag och mitt bajsansikte har suttit i möte idag igen. Jag valde verkligen rätt vecka att spraya.
Snyggrevisorns första fråga var om jag hade solat solarium. Ridå!
Och så missade jag att fota honom, men däremot fotade jag utsikten genom fönstret.
Det finns värre ställen att sitta på siffermöten i va?
Och så råkade jag köpa skor. På rea.
Men det tar vi sen.
Ett av våra högsta nöjen med den här årstiden är att klura ut hur vi skall pynta båten över vintern. Ursäkta, jag menar givetvis; det ENDA nöjet med den här årstiden är att klura på båtpyntet. Och varje år handlar om att överträffa året före.
Hela grejen med att “pynta” båten började av rent praktiskt skäl, ni vet redan var webkameran är placerad, vi är beroende av ström eftersom vi har en propeller under båten som känner av när det blir kallt och börjar således vispa så att båten alltid ligger isfri. Första året hade vi bara en liten julstjärna upphängd i båten för att kvällstid enkelt kunna kolla på datorn att ingen hade klippt strömmen till bryggan. Fiffigt värre.
Sen började det gå lite överstyr. För att vi upptäckte att folk blev skitirriterade av någon anledning.
Vi har ju båten mitt i stan. Den ligger med aktern en spottloska från strandpromenaden och dess krogar och pubar, och mer än en gång har vi gått bakom/framför/bredvid random folk som stirrar på båten och säger något i stil med:
– Men vad i helvete är det för idioter som måste flasha sin båt på det OSMAKLIGA sättet?
Det gör ju pyntandet så oerhört mycket roligare.
Förra året såg den ut så här.
Fem nätslingor med blinkande och fasta blå ledlampor och en slinga i antennen. Nu fattar ni varför folk kallar oss idioter.
Sjukt underhållande att gå all in på båten med tanke på att vi inte ens har en tomte hemma. Förutom på loftet. Där finns det ett par stycken.
Igår började planeringen för året. Vi har kvar två av nätslingorna från förra året, men varför begränsa sig till en färg när det finns så oerhört många?
Vi köpte ett par sådana här slingor.
I regnbågens alla färger. Som bonus kan man välja med fjärrkontroll om man vill ha fast sken, blinkande sken eller rentav hysteriskt och epilepsiframkallande blinkande sken.
Sen hittade vi kronan på verket. Grädden på moset. Eller för all del löken på laxen (jo, vi har kommit överens om att det uttrycket är positivt, det är gott med lök på lax).
En två meter hög uppblåsbar dansande hulahula-tomte. TVÅ METER.
Den är beställd och kommer inom en snar framtid stå på akterdäck bland de regnbågsfärgade ljusen och vinka till alla som går på strandpromenaden.
Jag måste säga att årets planering för båtpyntet kommer bli svårslaget. Men det problemet tar vi nästa år. För just nu är vi bara sjukt nöjda med årets båtklädsel.
Om folk tyckte vi var idioter förra året så ler jag redan i mjugg och under lugg över vad de kommer tycka i år.
Och så var det ju det där med att det är lätt att ha koll i webkameran om strömmen är på eller av. För det är ju faktiskt poängen med det.
I år kommer alla i hela kommunen, samt grannkommunen, veta om vi har ström eller inte.
Svinpraktiskt. Och jättejättefint?
Jag beklagar min långa tystnad, den beror dock inte på någon som helst bitterhet, utan snarare på att jag har suttit i möte nästan hela dagen där det har pratats om saker som min blonda skalle är svindålig på att fatta. Det betyder total koncentration. Så att jag åtminstone kunde fatta något.
Och ja, jag har suttit i möte och försökt se dödens seriös ut trots att jag har haft en bajsliknande färg i ansiktet. Trots att jag försökte tvaga och tvätta bort det värsta runt munnen. Väldigt beklagligt var det att exakt ingen frågade om jag hade varit utomlands, så jag misstänker att de bara undrade om jag hade någon udda leversjukdom, kanske en släng av hepatit. Eller att jag hade snubblat i rakt ner i sminkburken.
Notera gärna två saker. Det ser ut som att jag har påsar under ögonen. Det har jag inte. Har aldrig haft. Men tydligen sprayade jag även lite extra där, för den lite piffigt hålögda looken.
Den andra saken är, för er som läser Mona och har koll på hennes inlägg om saltvattensprayen. Där hon lade ut en “katastrofbild” på sig själv från Egypten.
JAG SER LIKADAN UT EN HELT VANLIG DAG.
Utan vare sig saltvattenspray eller en sol- och baddag. Håret lever sitt eget liv, sliter sig ur tofstrulsen och får en distinkt Einstein-look (alternativt Nutty Professor) utan att jag har en aning om det. Slutsats, jag ser ut som Monas värsta katastrof. Hela tiden.
Så, bajspåsar under ögonen och stålullshår som vackert ramar in det…änglalika ansiktet?
Övrig upplysning när det gäller överdosering av brun utan sol är att man även får det i näsan. Det lärde jag mig först ikväll. Jag snöt mig, trodde att jag hade drabbats av obotlig underlig sjukdom där symtomen var brorange (brunorange) snor. Sen sansade jag mig och mindes att jag knarkade BUS igår.
Och så till den riktigt stora nyheten, som jag har väntat på i så många år.
Anders Borg har klippt av sig hästsvansen!
Är det klippt för Alliansen nu?
Och som vanligt hundsäkrade jag lägenheten innan jag gick på möte. Den här gången trodde jag att jag var helsafe, men icke då. Den lille påhittige hade slagit eget personligt rekord, genom att rota fram och riva ner ett tomt flak med ölburkar för att gnaga lite på allihop och suga i sig slattarna. Hundar skall inte tycka om metall, eller öl. Kan hundar bli bakis?
Apropå inlägget om en viss butik häromdagen. Jag såg idag att det hade kommit besökare från Michaelas blogg, och gick in och kikade. Fick även en blänkare om att inlägget existerade här i bloggen.
Ett helt inlägg, som i mina ögon mest såg ut som en snyftvals. Samt att jag tydligen har en blogg som profilerar sig genom att vara elak och bitter. Avsaknad av vett och etikett hade jag tydligen med.
Att ägna ett helt inlägg åt en enda kund som skriver om sina upplevelser bekräftar ju snarare hur hejdlöst dåliga de är på att ta kritik.
Eller ja, jag skall inte ens dra in Michaelas kollega i det här, för hon syns och hörs inte lika mycket.
För det första så var jag hyfsat saklig i min kritik, poängterade att det var min högst subjektiva åsikt både en och tre gånger. Återigen, EN kund med dåliga erfarenheter. Och jag hade inte tänkt dra det i långbänk, för det är inte stommen i den här bloggen. Men när jag hade läst hur mycket krut hon lade på en kund, efter att dessutom fått komma till tals i min blogg, då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta.
Jag var inte taskig, jag gick inte till personangrepp och det var inte ett “under bältet-inlägg”. Det var en recension av mina upplevelser av butiken, och en förklaring till varför just jag hade slutat handla där.
Skillnaden mellan mig och Michaela är att hon har skapat en offentlig person. Genom TV, tidningar och företag. Det ger ingen rätt att gå till personangrepp, och det gjorde jag inte. Ytterligare en skillnad är att hon gjorde en bedömning av mig som person i sitt inlägg. Det gjorde inte jag heller. Jag ifrågasatte sättet de bedriver näthandel. Och var extremt tydlig med att det sättet inte passar mig.
Enligt Michaelas inlägg skriver man inte elaka saker för då är man en bitter människa, och enligt M var det tydligen något jag profilerade mig med.
Hej självinsikt. Men att skriva att en kund är bitter, elak och vad man nu mer kunde läsa mellan raderna och direkt i texten är tydligen jättevänligt. Kundvård när den är som bäst.
Att gå direkt från två ursäktande kommentarer här i bloggen, till att direkt sätta på sig änglavingarna och glorian och skriva skit om en person/fd kund i sin egen blogg känns sjukt motsägelsefullt.
Nu släpper jag det här. Och jag tänker inte göra som M, kommentera hennes inlägg. Hennes blogg, hennes ventil. Där hon får lov att vara förträffligheten personifierad. Med gloria och allt.
I min värld bekräftade hon precis varenda ord jag skrev, men är på ytan så oerhört vän och vänlig.
Vill ni läsa det finns det här.
Ett tips till butiken. Lägg mindre krut på en kund som redan slutat handla, och mer på de som faktiskt fortfarande handlar. Rent spontant känns det som ett smartare drag rent affärsmässigt.
Och så frågar jag er, känner ni er bittrare av att läsa den här bloggen som är skriven av mig som tydligen besitter denna oerhört oattraktiva egenskapen? (Jag är ju svinattraktiv, särskilt idag?)
Med det sagt återgår den här bloggen till sin normala profilering.
Att vara bitter och elak. Och förträfflig. Hehe.
– Tjena tjena (skakar hand) hur är läget?
– Fint som snus, själv då?
– Ja jag ser ju att du har varit utomlands, när har du haft tid med det eftersom vi pratades vid förra veckan?
– Ahhh…jomen jag tog en liten weekendtrip till Nepal och satt på en bergstopp inlindad i folie.
NÄÄÄÄ…det håller inte.
Så här såg jag ut när jag väl masat mig upp imorse. Nu syns det inte så tydligt, men det är väldigt mycket färg runt munnen, tydligen cirkelsprayade jag mer även där. Och så syns det att jag har en bred brun slinga vid örat ovanför telefonen.
Det regnar på tvären, blåser halv storm och ut skall jag med vita händer och ett solkysst ansikte. Rejält tungkysst på sina ställen.
Nästa gång (för jo, klart som korvspad att det blir en nästa gång) blir det plastpåse över hela håret, i duschen och kanske några färre cirkelsprayningar. För färgen på bröstet är skitsnygg.
Ansiktet kunde väl vara lite mindre bajsfärgat, men det är ju enbart mitt eget fel.
BÄSTA SVÄNGEN – HÖKARÄNGEN!