Tomten kom tidigt i år!

Tack för infon om förbundskaptener. Men jag fattar ändå inte riktigt, Bengan var ju klädd i träningsoverall och mer… med i matchen? Medan Snusk-Svennis och Hamrén ser ut som nobelpristagare?

Såg ni förresten Markoolios sjungande utanför hotellet? JÄTTEROLIGT var det.

Och jag vet att jag är dödstrist fortfarande, jag skall förhoppningsvis till farbror doktorn imorgon och bli frisk och rolig igen.

MEN…under tiden kan jag visa vad som kom med posten idag. Den uppblåsbara tvåmeters tomten. Med hulakjol. Som med andra ord redan till helgen skall stå på akterdäck och vinka till de som går på strandpromenaden.

1.  Jösses som jag längtar.
2. Fan ta mig själv om jag inte är frisk och kan smyga ute och kolla reaktionerna på folk.
3. Målet är att båten skall hamna i lokaltidningen. Igen. Fast förra gången var det inte lika kul. Då var det inbrott medan vi låg och sov. I båten. Skitroligt att vakna till att någon har knatat omkring och snott grejor en meter ifrån vår sovplats. Framför allt jättekul att de snodde min dator som jag inte hade backup på. För jag är ju en skillad datanörd så sånt händer ju inte mig. Jo, jag har backup nu. Man lär så länge man lever.

En väl förpackad hulatomte. Längtar ni med? Jag älskar eBay osunt mycket.

bild(16)

Och hörrni, idag har jag inte glömt att det är Montazami. Skall vi kolla?

Uppdaterat:

Maken kunde inte hålla sig från att packa upp tomteskrället för att klura på vad han skall köpa för att få rätt ström till den. Han är mer nyfiken än jag.

bild(18)

Ja, jag smygfotar alltid honom. Ibland står han inte still.

bild(17)

Nu står den lilla raringen här. Och jag ber om ursäkt, han är inte två meter utan “bara” 1,8. Två centimeter längre än jag. Som vi skall hula ihop i vinter.

I brist på Gunilla Persson med ovänner

Hur gör vi med Montazamis ikväll? Jag ger det en chans till eftersom Kamran skall vara med.

Är ni med eller är ni fyrkantiga?

Update: Jag kommer fortsätta kolla. Dagens avsnitt var Oscarsnivå på i jämförelse med förra avsnittet. Me like. Så jag kör vidare på tisdagar även om resten av truppen är decimerad. I värsta fall får jag väl prata med mig själv. Och med tanke på maken så har jag redan vanan inne.

Same procedure nästa tisdag. Nu skall den här bruden kasta sig i sängen med de håriga pojkarna.

Recension och reflektion

Nu skall vi prata TV. Och gårdagens program. För jag kan inte riktigt släppa det eftersom det var så erbarmligt uselt. Jag visste väl att det fanns en anledning till att jag inte orkade släpa mig igenom det där programmet om Maria och Mindy, det finns helt enkelt en gräns för hur mycket gullig naivitet man ååårkar med.

1. La ni märke till bakgrundsmusiken när respektive person pratade? Maria hade någon plinkplonkmusik som lät som “åh det måste förstärkas hur rart korkade saker hon säger-musik”. Barnen hade lite mer “actionmusik”, Kikki fick “oj så tragiskt mitt livsöde är och jag är ensam-musik” och Kicken hade “nu skall vi förstärka att jag är en pudelrockare-musik”.

Screen Shot 2013-10-30 at 10.26.10 AM
Bild på den levande vindmätaren lånad från Aftonbladet/TV3

2. På Kicken låg fokuset på överkompensation. Jösses i himmelen åt de scener där han pratade om överklass och där han spelade över så det visslade om det. Typ “jag har världens åldersnoja men kompenserar det genom att ha bränt min hemanent-hår och pubertal framtoning”.

3. Kikki går det fan inte att säga något om. Det är som att sparka in en öppen dörr. Det enda hon fick säga var de förväntat tragiska sakerna som bara befäste hur ensam hon är och hur kass hon mår. Och sorry, men det enda jag tänker på när jag ser henne numera är falukorv. Kan. Inte. Hjälpas.

4. Ungarna ville jag strypa. Minus den äldsta, som försökte.

5. Hela formatet var så gammalt och trött att man ville gömma sig. Förutom den delen där INGET fokus låg på gästerna utan allt låg på familjen Montazami. Nu förväntade jag mig inga djuplodande intervjuer a’la Debatt eller Plus-Sverker, men åtminstone lite koll på gästernas bakgrund. Man fick reda på att Kikki bodde ensam med sin katt och att Kicken…var en pudelrockare. Sen var det clownerier och Montazamis för hela slanten.

DÅ tänker jag så här. Istället för Montazamis med vänner, tänk TV-programmet Gunilla Persson med ovänner.

Nu snackar vi briljant TV. Gunilla, dottern och hembiträden på en gård i Skåne. Hembiträden i plural, eftersom det kommer sparkas minst en per program. Gunilla vankar omkring i fartygspumpsen och håller hov, medan hon totalsågar sina gäster. Bland gästerna skulle vi hitta bland annat Jan Guillou, Britt Ekland och hotellchefen på hotellet i Sibirien som hon blev utsparkad från. Listan är ändlös.

gpguillio

Gunilla spenderar programtiden med att kasta krucifix och holy water i ansiktet på de hon tror är besatta av djävulen (ungefär alla). Samt att vara förargad, förfasad och någonstans långt innan varmrätten serveras har hon slängt ut alla gäster inklusive produktionsteamet och hembiträdena. Eller ja, ett hembiträde har med säkerhet blivit sparkad redan fem minuter in i programmet, nummer två blir sparkad vid varmrätten.

Resterande programtid spenderas med att korsklippa vad de utslängda gästerna har att säga, och vad den förorättade och förolämpade Gunilla sitter och säger inne i huset. Som avslutning släpps alla in igen för en krystad försoning. Vilket inte går, eftersom Gunilla inte är särskilt bra på att försonas.

Det kallar jag kvalitets-TV. Även om jag skulle behöva multipla skämskuddar så skulle jag älska att se skiten.

Så, om något produktionsbolag plockar upp just den idén, så vet ni var den kommer ifrån.

Och jag är öppen för konsultation. Det är bara att maila om ni vill ha fler detaljer för utformningen av Gunilla med ovänner. Adressen står under kontakt.

Vad tror ni om den idén?