Jomen jag lever. Tack för alla hejarop.

Jag har dock ett starkt minne av att jag, förra gången migränen däckade mig, gjorde misstaget att ropa hej före bäcken. Det finns även dokumenterat här om jag nu mot förmodan skulle glömma det (guuuu’ så praktiskt med blogg) och att jag storslaget skulle städa badrummet i min iver över att vara frisk. Vilket resulterade i ett helt vattenfyllt badrum och jag gick och la mig på soffan igen.

Härmed lovar jag och svär att inga badrum alls skall städas idag. För det går bara åt helsefyr.

Men jag har ju heller inte gjort något värt att skriva om. Eftersom jag mest har legat med ögonen jättestängda och liiiiidit.

Så jag tänkte jag skulle visa en av sakerna jag fick av syrran i födelsedagspresent. Fullkomligt livsfarlig och alldeles underbar present.

Ett stort rör med tre burkar lakrits. Ett märke jag aldrig hört talas om, Johan Bülow? Pinfärsk dessutom.

Jag ÄLSKAR lakrits. Även mörk choklad.

Den där blandningen av lakrits, överdragen med choklad och sedan rullad i lakritspulver är vanebildande upptäckte jag. Så. Jäkla. Gott! Känslan av att slänga in en mun FULL med kulor (en i taget är ju bara trams) och först suga på lakritspulvret, sen få hela munnen full av choklad, för att avsluta med mjuk lakrits är ren och skär godisporr. Det hängav jag mig åt i fredags.

Jag upptäckte även något jag inte visste innan. Att överkonsumtion av lakrits kan ha en viss laxerande effekt.

Och fine, jag har lite lite ont i magen fortfarande.

Vad har ni gjort i helgen medan jag har gjort inget alls?

Igår morse var jag tvungen att byta från vanliga glajjor direkt till läsglasögon för att överhuvudtaget se texten på datorn. Jag brukar klara mig ett tag genom att bara skippa de vanliga, men icke igår. Vilket antagligen betyder att jag behöver nya läsglajjor igen, men det problemet funderar vi på en annan dag.

Imorse knäppte det i knäna när jag reste mig från sängen.

Det är nu det börjar alltså. Resan mot förfallet.

Mormor 98 år är banne mig spänstigare än vad jag är.

Och exakt dubbelt så gammal.

Hjälp?

Och det kommer bli årets längsta minuter.

Maken sjöng och presentade imorse. Sen gjorde han inget mer förrän jag satte en blåslampa i arslet på honom när det gällde sängkläderna.

Vi käkade på restaurang och det stod blommor på bordet från kompis krögare när vi kom dit. Dagens andra trevliga överraskning.

Sen gick vi hem.

Gissa vem som drog till källaren?

Dammråttorna i den här lägenheten är mer sällskapssjuka än maken.

Tack för idag – slut för idag.

Även slut som artist.