Nej, jag hittade exakt inget alls av det jag letade efter. För jag hann inte leta idag. Jag siktar på morgondagen och att åtminstone hitta en av alla de saker som är borta.
Just nu nöjer jag mig med en vänstertoffla, bara för att få någon slags upprättelse och rättvisa.
I alla fall. Inatt har jag inte sovit så himla mycket. Tack vare (på grund av) maken och hans förbannade dammsugare. I vanliga fall är det ju inte direkt så att dammsugarsamlandet stör nattsömnen, men inatt överträffade han sig själv.
Jag gick och la mig i hyfsad tid, det vill säga en jäkla massa timmar före maken, eftersom han verkar ha vänt på dygnet och leker tonåring. Skittrött var jag med, och somnade innan jag ens hann pluppa in lurarna och sätta på min ljudbok. Jag somnade mitt i WF-spelande, vilket inte är helt ovanligt. Då vaknar jag till lite av att jag antingen tappar iPaden i ansiktet på mig själv eller att den trillar åt andra hållet och åker ner på golvet med en smäll. Jättemysigt. Men jag föredrar visserligen det sistnämnda, för det gör inte lika ont. Igår åkte den ner på golvet, och jag var helt enkelt för trött för att plocka upp den.
Efter att ha sovit sisådär två timmar vaknar jag av ett jäkla oväsen och det tog en stund innan jag fattade vad det var. Det var en dammsugare. Den här.
Jag minns inte ens när just den här användes sist. Men på alla våra 60 kvadratmeter har vi två uppladdningsbara dammsugare och en vanlig. Verkligen nödvändigt.
Kollade på klockan i sängen och visste inte vad som var upp, ner, höger eller vänster. Min första, något groggy tanke, var att det var ny dag. Allt annat var liksom orimligt.
Men näe, klockan var någonstans mellan ett och tvåmittinatten. Och ljudet fortsatte. Så jag klampade ut i vardagsrummet och får se maken jaga mina sällskapliga dammråttor med handjagaren. Den där delen på ovanstående dammsugare som går att plocka loss och hålla lite fint i handen.
Jag frågade om han hade trillat och slagit sig, eller om han bara kände för att väcka mig eftersom han faktiskt inte gjort det på säkert JÄTTEMÅNGA nätter. Nu tar han ju snarkspray och har inte väckt mig så himla mycket det sista, plus att lurarna är min största äktenskapsräddning och de sover jag med nio nätter av tio.
– Nämen jag blev bara så HIMLA irriterad på dammråttorna och tänkte jag skulle ta dem medan jag hade lust.
Sa maken. Och fortsatte dammsuga lite till, för då var jag ju ändå vaken.
Jag sa inte så himla mycket alls faktiskt. Eller jo. Jag sa att han var helt jävla dum i huvudet och att en barnunge kan räkna ut att man inte dammsuger mitt i natten när kära hustrun ligger tre meter bort och SOVER. Sen gick jag och la mig igen. Så arg att det kom röksignaler ur öronen på mig. Och då är det svårt att somna om. För att inte säga helt omöjligt.
Så natten spenderades med ljudbok, sen upp och äta lite yoghurt (mat och dryck nattetid brukar söva mig) men icke sa Nicke. Då blev jag shoppingsugen och spenderade ett par timmar med att surfa på diverse roliga nätshoppar medan maken låg bredvid och snarkade den oskyldiges sömn. Och jag bestämde mig för att passa på att shoppa något väldigt fint till mig själv när jag ändå skulle på stan och uträtta ett ärende idag.
Fram till klockan fem imorse låg jag och smidde planer på vilka affärer jag skulle gå till och vad jag skulle kunna köpa. Straffskalan ni vet. Korkad make = fina saker till frun. Jag var supernöjd med mina planer och somnade till slut någon gång runt just fem. När batteriet i paddan inte tillät mer fönstershopping på nätet.
Trött som en åsna masade jag mig upp imorse. Men fortfarande med en shoppingplan. Grejade lite och drog ut för att uträtta mitt ärende och sen attackera de utvalda affärerna.
Givetvis kom jag hem tomhänt.
Eller ja, inte helt. För jag gick på Coop och köpte hundmat och “unnade” mig en, troligtvis, helt värdelös sport-BH från TV-shop i samma affär. Och en Veckans Nu. Som bonus fick jag ett psykbryt i kassan eftersom just min kassa var bemannad av en som var ny på jobbet och hade en handledare bakom sig. Det var bara det att handledaren fullkomligt sket i stackarn i kassan och istället stod och pratade med en kompis så allt tog en miljard gånger så lång tid. Jag är inte bra på köer. Jag är rentav skitdålig på köer och får armsvett, ryggsvett och andningssvårigheter av köer.
Någon som har lust att förklara varför man aldrig någonsin hittar något när man väl bestämt sig för att shoppa, men när man absolut inte borde shoppa så hittar man hur mycket som helst?
För jag begär inte att ni skall svara på varför män aldrig tänker i mer än ett led. Orsak och verkan och allt det där.
Det begär jag verkligen inte.
Men OM ni vet det så patentera upptäckten och förvänta er något slags Nobelpris.
Snabbt som fan.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
