Jag vet att jag skrev ett inlägg för längesedan med en bild på min drömring. Eller ja, en någorlunda överkomlig drömring i alla fall, vi snackar inte Hollywoodring för lika mycket pengar som en egen ö i Stockholms skärgård. Hittade en bild på instagram för en evighet sedan och har inte kunnat släppa tanken. Frågade ju till och med puckomaken om han var okay med att jag bytte ut min vigselring där och då.

Just när jag frågade måste han haft väldigt selektiv hörsel för han svarade jakande.

Nu hittar jag inte det inlägget, men strunt samma.

Ni vet ju redan att jag hyser en näst intill osund kärlek till mina ringar. Lite “my precioussssss-varning” och Gollum över det hela. Och någon gång ganska snart skall jag berätta storyn om de ringar jag har, men en sak i sänder.

Alla mina ringar kommer från samma juvelerare, Nordstans Guld i Göteborg. Och mitt ständiga häng hos just dem började med att jag köpte min och makens förlovningsring där, samt att jag hade hört så jäkla mycket bra om dem. Numera vet jag att folk åker från långväga just för att handla hos dem så det där med att de är jävligt bra verkar ju inte bara vara jag som tycker.

Nåväl, förlovningen var ju en halv evighet sedan och dessutom väldigt nervös eftersom maken tyckte förlovningar var sjukt töntigt så jag köpte ringarna på eget bevåg och “friade”. Fast jag friade inte, jag var nöjd om jag fick igenom en förlovning men en förlovning skulle banne mig ske. Hur töntigt han än tyckte det var och vi hade bråkat om töntighetsgraden när det handlade om just förlovning i månader.

Så här i efterhand vet vi ju att det gick bra med förlovningen och att vi faktiskt till och med gifte oss, men det visste jag inte första gången jag knatade in på Nordstans Guld med spaghetti i benen och bad om hjälp med ringar till en ovillig karl. Och hjälp fick jag. I första hand av Christian (som äger plejset) och Erica (som har jobbat där ungefär skitlänge).

Det är oerhört svårt att undvika att bli kompis med Christian och Erica, för att de är så jäkla svintrevliga och engagerade, under en period kändes det som att jag hängde där i tid och otid. Det grejades med gamla ringar, nya ringar och de fick till och med helt fria händer när det gäller en av mina ringar. HELT fria. Jag visste inget alls förrän ringen var klar. Mer än storleken då.

När Stor var valp och jag var “mammaledig” miljötränade jag honom genom att åka just till dem och hälsa på. Under ett halvår känns det som att vi var där stup i kvarten och kissade på guldgolven, knyckte lunchen från guldsmederna (Stor, inte jag) och pratade strunt (jag, inte Stor). De verkade även tycka att det var trevligt att en butikshund och en butikskund hängde där. Både jag och Stor stormtrivdes i alla fall, det går liksom inte att INTE trivas i ringhimlen.

Förra veckan lackade jag ju först ur på min make nummer två (mer om det senare) och sen lackade jag ur ännu mer på maken. Ungefär då hamnade vi i Göteborg igen och jag bestämde mig för att göra det jag har skjutit på i en evighet, åka till Nordstans för att få värderingsintyg samt se om de kunde fixa min drömring.

Är man gift med ett pucko och har fått ett extrapucko på halsen har man gjort sig förtjänt av att äntligen få byta ut sin vigselring som utlovat. Faktiskt.

Säg hej till Christian och Erica (hon har dessutom sjukt coola kids som var i butiken och hälsade på samtidigt som jag var där i FYRA timmar).

Jag är lite kär i båda två. Mest i Erica. För att jag och män inte är särskilt kompatibla för tillfället.

Först donade vi med mina existerande ringar och sedan pratade vi om vigselringen och hur mycket förtjänt jag var av en ny ring som jag blivit lovad eftersom jag har en make som köper dammsugare för mer pengar än en ring kostar och en annan make som jobbar på att driva mig till nervsammanbrott.

I princip allt i hela butiken är såklart atrapper och de riktiga ringarna är beställningsvara, men det finns ett fåtal som Christian sitter och smygdesignar som är på riktigt. Den ringen jag har haft span på fanns på hemsidan under hans egen design.

Den heter dessutom Victory, så jag är övertygad om att han hade mig i åtanke när han gjorde den. Så måste det ju vara?

Först var tanken att vi skulle göra om min ring till en likadan, med enda skillnaden att stenen jag hade i min är rund och den på bilden är…inte det…som synes.

Sen visade det sig att just det enda exemplaret av ovanstående ring som faktiskt existerade var just i min storlek.

Efter att ha satt den på fingret var det liksom ingen återvändo. Det var ödet.

Så nu ser det ut så här.

Ignorera mina torra och krokodilliknande fingrar tacksåmycket, det har suttit ringar där dygnet runt sedan förlovningen.

Hoppsansa så var min, numera gamla vigselring inlämnad, den här graverad med samma text som den gamla och sen fick den åka med mig hem. På fingret.

När jag kom hem började maken opassande nog diskutera ekonomi med mig. Han som är den mest oekonomiska jag känner. Men jag ignorerade honom och satt bara och tittade på my preciousssss.

Från och med idag har vi kommit överens om att han aldrig någonsin mer skall diskutera ekonomi med mig. För han fick ett paket på posten från USA. Det var inte en dammsugare (men han köpte ytterligare en ny dammsugare i förrgår, fråga inte ens för jag orkar inte försöka förstå).

Människan har alltså gått och köpt en jetdriven motorgrej som man håller i händerna när man dyker för att snabbt komma hit och dit. Har jag sagt att han är en badkruka? Och att han alltid tycker att det är svinkallt i vattnet i Sverige?

Det var hans, i särklass, mest onödiga och idiotiska köp hittills. Och jag visste givetvis inte om att han hade beställt den.

Så nu pratar vi inte mer om ekonomi. Eller rättare sagt, han har försuttit all rätt att ta upp ämnet med mig. Han kan sitta med sina jävla dammsugare och jetdrivna simhjälpsapparater medan jag tittar på min nya vigselring och försöker komma på varför man gifter sig överhuvudtaget.

Lätt svar och enda anledningen för tillfället.

Man får fina ringar.

Och jag är dödligt seriös, har ni vägarna förbi Gbg och går i juveltankar. Knata in till Christian och Erica, gå verkligen ingen annanstans. Det är så jäkla värt det och jag har inte varit otrogen mot dem sedan Hedenhös knackade ringar ur granit.

// Gollum

PS: Fru M, tänk inte ens tanken att råna mig.

(Nu borde alla veta att jag inte är sponsrad för fem öre, men jag skriver det för säkerhets skull. Den dagen jag blir sponsrad med diamanter och guld kommer jag antagligen heta Kardashian i efternamn. Jag är bara så HIMLA glad över att jag äntligen har fått MIN vigselring och att Nordstans Guld verkligen är värda sin vikt i guld.)