Det ligger en ö ganska så precis mellan Göteborg och Fredrikshamn (Danmark) som heter Läsö. Vilket är en av de vackraste öarna man kan vara på när man är båtburen. Ön är hyfsat liten, det finns två gästhamnar, en på den västra delen av ön (dit åker danskarna) och en på den östra sidan (dit åker svenskarna) och ön är dansk.
Att ta sig dit med egen båt är buslätt, om det är fint väder, och tar en dryg timma från Göteborg. Skall man ta sig dit med allmänna färdmedel så får man först åka färja i tre timmar till fastlandet i Danmark och sedan ytterligare en färja i två timmar från fastlandet till ön. Och den ligger alldeles ensam mitt i havet.
Just det, den är även helt uppbyggd av sand. Runt hela ön är det sandrev, långgrunt och nästintill tropiskt att bada. När det är fint väder. Det ser ut ungefär så här.
Notera sanden i bakgrunden. Och att vi ligger långt ut med lillbåten men ändå nästan bottnar. Notera även gärna att jag simmar med andra i just formation skithög som jag skrev igår.
Eller så ser man det lite bättre här. Även om det här är ett läskigt kärleksfullt kort för att vara på mig och dammsugarmannen. Äh, titta inte på att fotot råkar vara lite rosenskimrande, fokusera på all jäkla sand i bakgrunden.
Jamen så ser det ut på Läsö. Runt hela jäkla ön. Och det är ju väldigt fint på alla sätt och vis.
Förutom en sak. När man åker dit med krullig hund som springer på stränderna hela dagarna och får pälsen full av saltvatten och så mycket sand att man kan bygga en egen liten sandlåda i båten när pälsen torkar.
Vi kan väl säga så här. Stor älskar inte att bli avspolad efter sina sand- och strandspring. Han älskar det faktiskt inte ett dugg. Som han hatar det.
Hundar har ett väldigt tydligt kroppsspråk. Men det här gränsar till övertydlighet.
Han HATAR det.
Om ni undrar vad det är för ljust streck på näsan på jycken så är det sandsnor.
Väldigt vanligt förekommande på just Läsö.
(Herregudihimmelen vad jag längtar till sommaren nu)
maria -jumbon med ett liv says:
Åååå Läsö. Det var längesedan. Var mycket där som barn.
I min värld says:
Hm som den dansktalande danmarksfantast jag är så har jag missat läsö totalt. Får nog försöka få till det också en sommar
Victoria says:
Umm…HUR exakt har du lyckats missa Läsö som danmarksfantast? Är det ens möjligt? Det är ju som ett litet västindien mellan Sverige och Danmark. ÅK DIT. Vi är där varenda jäkla år, minst en gång. Listan på dess ljuvligheter kan göras kilometerlång. Maten, att de har ett salteri och säljer Läsösalt (använder inget annat, i särklass det bästa och godaste saltet på planeten), vildkatterna som bor i små hus som Läsöborna byggt i vågbrytaren och som promenerar omkring bland båtarna, de milslånga stränderna. Jamen du fattar, skall jag fortsätta?
I min värld says:
“Dreggel” hm får nog bli nåt åt det hållet ja
Annika K says:
Badat redan??!! Brrrrr.
Fin bild på dig och maken iaf 🙂
Victoria says:
Hahaha är du inte klok. Det är återanvända bilder. Jag badar inte under 22 grader 😉 Den sommaren var det runt 25 grader i vattnet.
Annika K says:
Ahhhha 😉
Humlan says:
Kan man inte säga så många ord så får man prata med hela kroppen.
Stor pratar verkligen tydligt. 😉
Victoria says:
Ja. Väldigt praktiskt. Går inte att missförstå alls, men man kan strunta i att han protesterar faktiskt 😉
I mitt huvud says:
Av bilden att dömma skulle man faktiskt kunna tro att du och maken ÄR kära. Eller i alla fall VAR det, en gång, en liten stund.
Victoria says:
Hahaha…jag tror att det är det enda fotot som existerar där vi faktiskt ser kära ut. Och båda är lika (glatt) förvånade över att fotot existerar 😉
En lisa i livet says:
hm – en timme bort? För oss med segelbåt är det typ aningen längre. Ungefär lika länge som om man skulle tagit färjorna noterar jag… Hm… Brukar vara loss från bryggan typ 05 och framme runt 10. Ungefär samtidigt med de som har en timme 🙂 Men å vad jag också längtar nu…
Victoria says:
Vådan av att skriva “man” när man menar “vi” 😉 Fast ibland går det snabbare för seglarna, vi tog över ett dygn på oss till Skagen, sjöräddningar inkluderade. Det gjorde inte segelbåtarna.
Bäst att klargöra så inte folk tror att det går att ro dit på en timma. Det ÄR långt 🙂
Räknade även ut (orkade inte kolla på sjökortet) att det är en dryga 20 distans från oss till Ramskär, förvånansvärt långt. Sedan fastnade jag i dina fina bilder (Hammar?). Ses vi på sjön i sommar eller?
En lisa i livet says:
Det brukar gå åt en frukost och en fika på vägen – och choklad! Massor av choklad.
// Inte Hammar 🙂
Victoria says:
Hahaha jamen choklad behövs även om man har en ganska stor motor på båten. Faktiskt.
Hmf, nära Hammar?
Och du, oerhört vackra bilder.
// Har Kommit till Sidan 7
En lisa i livet says:
Tack snälla du *ler-lite-blygt-men-blir-jätteglad*. Sidan 7??? Har du inget att göra idag eller? 🙂
Tror inte att det är nära Hammar ;-). Misstänker att du menar ett efternamn… Eller?
Men risken/chansen att stötas på på sjön är nog rätt stor.
Victoria says:
Näe, jag såg var det var nu. Lååångt ifrån Hammar, men det var en bild som lurade mig 🙂
Jamen om man lägger ut tjusiga bilder på hundar och båtar så fastnar man, det är ju omöjligt att inte fastna. Det var ju urkul att fastna (vi pratar inte om att det är måndag och att man borde jobba?).
Antar att ni går uppåt när vi går neröver, men inga svenskar (nästan) vänder ju i Strömstad numera. Grebbestad eller Väderöarna brukar vara stopp numera, eller går ni mer norröver?
En lisa i livet says:
Vi går mer norröver. Ramsö, Koster, Strömstad… Maken har anknytning till Strömstadtrakten och vi gifte oss i kyrkan där. Tyvärr har inte Strömstad visat sig på sin bästa sida (för oss) de senaste sommarbesöken men vem vet – kanske är det annat i år. Ev över till Oslo i sommar också. Gäller att passa på när vovven är hos kenneln med valpar (lättare så). På fem veckor borde vi hinna en bit. Hem brukar vi räkna med två dagar… Lååånga dagar.
Håll utkik efter AWB (average White boat) med namnet Aquelina. Tror vi är rätt ensamma med det namnet…
Vad säger du? Ska vi jobba nu? Lite kanske?
Victoria says:
Ja jag såg att det är valp på gång (har koll nu när jag inte prioriterar jobbet utan läser tillbaka 😉
Ibland hinner man skitlångt på fem veckor och ibland hinner man just inget alls. Det var ju det där med väder. Numera är det väldigt stillsamt i Strömstad förutom under norrmännens industrisemester, för det är faktiskt ovanligt med svenskar i hamnen. Men då är ni ju i krokarna i alla fall, vi var och kikade på Ramsö i förrgår och det låg…såklart ett gäng norska segelbåtar där.
Ett par somrar har vi först tagit en vecka och dragit uppåt till Oslo och sedan tre veckor neråt med vändning på Läsö. Men de senaste somrarna har vädret inte varit på vår sida och vi har inte ens tagit oss till Läsö på semestern. Då morrar man högt och ljudligt, för det finns en gräns för hur många gånger man kan vara på exakt samma ställen. Det är ju lite mer begränsande med hund på båt, även när man har vattenhundar (hånskrattar högt åt fegisarna till vattenhundar) 🙂
Vår båt är också vit, såklart. I aktern har vi bohusflagga, namnet “Scottland” och pirayan från “Das Boot”. Tror vi är rätt ensamma om det med.
Nu blev jag såklart nyfiken på anknytningen hit. Men okay då, vi jobbar en stund först. Jag måste resa på ändan om en liten stund så det kanske kan vara bra att förbereda sig. Lite?
Ann-Britt says:
Sitter och läser ikapp på helgens inlägg som jag missat!
Har haft fullt upp med födelsedagskalas! Bland nära och kära är vi många som fyller i slutet av April.
Så “mycket tårta” har det blivet i helgen! Beställde från konditoriet i år! Orkade inte baka den här gången!
Båda tårterna var ljuvligt goda! Fast den som var en Chokladtårta var nästan för god:)
Kortet på dig och mannen var ljuvligt vackert! Så ömt och så fina är ni båda två!
Kram!
Victoria says:
Åh! Tack för påminnelsen, jag har resttårta i kylen. Akut tårtsug fick jag nu.
Ja ibland är vi ljuva, once in an äktenskap 😉