Eftersom jag har spenderat ganska exakt en vecka med att pendla mellan svinförbannad och skitbesviken har det varit lite si och så med sömnen. Däremot har det verkligen inte varit si och så med drömmarna. Då hör det till saken att jag inte tittar på TV när jag är ensam, så den har inte varit på och påverkat mig. Det enda jag har gjort är att sällskapa med ljudböcker, men inga konstiga sådana.

Två nätter i rad har jag drömt om samma ställe. Ett ställe jag aldrig någonsin sett i verkligheten, men det var en gigantisk tunnel (som antagligen gick under Atlanten) som såg ut som en skitstor shoppinggalleria. Det var affärer överallt. Första natten var det bara jag som var i tunneln, för jag hade bråttom till San Fransisco och Los Angeles, oerhört praktiskt att man kunde promenera dit och handla på vägen. Om man bortser från att det var så jäkla in i helskotta stressigt att jag hade bråttom i alla affärer och alla affärer hade såklart bara skitsnygga grejor som var hur billiga som helst.

Första natten vaknade jag även flera gånger under natten och låg vaken i någon timma innan jag somnade om, men fortsatte ändå att drömma vidare. Vilket ju var ganska trevligt. Vem vill inte handla i en tunnel med tio minuters promenadavstånd till Los Angeles liksom?

Väl framme i San Fransisco såg det mer ut som Amsterdam/New York, kanaler överallt och spikraka gator och kvarter och jag hittade som handen i handsken. Det var särskilt en viktig affär som hette HDHH. Har ingen aning om vad förkortningen stod för eller vad de sålde för viktigt, men det var målet för resan och jag hann inte dit.

Inatt drömde jag om samma plejs, men då hade jag med mig Mona och var hennes guide, för hon hade aldrig testat tunnelshoppingen innan och inte heller varit på HDHH. Återigen hade vi begränsat med tid och väl framme i kanalerna och kvarteren tog vi min båt för att det skulle gå snabbare. Den båten som fortfarande befinner sig i Skagen. Men då gick det så fort att vi missade butiken hela jäkla tiden då den låg precis utanför tunnelmynningen.

Jag vet alltså fortfarande inte VAD de sålde och det retar livet ur mig.

Men, det var inte det mest konstiga med nattens version av tunnelvärlden. Och nu känner jag mig som en jäkla planta på riktigt.

Jag hade parkerat båten vid en brygga och hela bryggan var tydligen min. Eftersom det var oerhört mycket folk som behövde plats var jag vänlig nog att upplåta en plats till okänd båt med okänd familj i. Som sedan skällde på mig för att jag var tvungen att sätta foten på deras båt för att komma ombord på min. Tydligen var min fot så tung att deras båt nästan välte varje gång jag klev på den. Snacka om att vara en tungviktare.

Så jag lackade ur och skulle åka därifrån. Då började drömmen gå från trevlig till otrevlig. Först halkade jag ner med foten i vattnet och fastnade i en jättestor brännmanet under tiden jag lade loss. Vilket gjorde så jävla ont och förlamade hela benet. Det skapade även lite problem, för jag hade startat båten och den hade börjat åka, men jag klarade inte att ta mig till ratten och gasreglaget för att styra undan från de holmar och skär som låg i vägen för båtens kurs.

Vips så hade jag kört i land på en ö där det var party. Och spelades in någon slags dokusåpa. Med Jimmy Åkesson. Herr Åkesson drabbades av en elak kräksjuka och med den fick han en zombieliknande psykopatblick med siktet inställt på mig. Han skulle kaskadkräkas men bara på mig.

Tänk hotellet i The Shining, fast det utspelade sig i Paradise Hotelvärlden där jag sprang i gångar fulla av människor för att komma undan en spyende Jimmy Åkesson utan att lyckas. För han kräktes på mig och min manetförlamade fot hela tiden.

Sen vaknade jag. Fullkomligt dyngsvettig.

Förklaringen till mitt förlamade ben är enkel. Där låg en hund och sov med hela sin tyngd så benet stensov.

Men resten?

Det är dags att börja oroa sig för sin mentala hälsa på allvar nu va?