Minns ni förra året när jag tävlade ut en del av min solglasögonssamling eftersom jag insåg meningslösheten i att ha dem kvar när jag ändå aldrig skulle kunna använda dem igen? Eller ja, jag skulle kunnat använda dem om jag bara skulle sitta väldigt still och inte vara beroende av att se varken på nära eller långt håll utan bara vara snygg.
Vilket i och för sig inte är helt meningslöst när jag tänker efter. Att bara sitta still och vara snygg alltså.
Nåväl. Jag har nu bevis på att jag mött min överkvinna.
Säg hej till kamrat optiker. Världens bästa optiker dessutom och en väldigt rolig kamrat.
Jag visste att hon samlade på solbrillor precis som jag. Och att hon precis som jag har dem på display i ett skåp, men jag hade inte sett dem i verkligheten.
Igår när hon kom hit tog hon med sig godbitarna. Och VILKA godbitar sen då. Jag ville knycka nästan allihop.
Det blev många när vi lade ut dem på bordet. Så många att mamma hade fått ett slaganfall eftersom hon tyckte att allt utom max två doftljus är “du har så många saker på bordet-många”.
Sen provade jag alla. Såklart.
Men jag sparade den godaste gottebiten till sist.
HON HADE ETT PAR RIKTIGA CYKELGLASÖGON!
Då dog jag lite av skratt. Och hon hade ju sett min photoshoppade bild på mina cykelglasögon.
Någonstans känns det lite som att det är meningen att jag skall ha cykel på näsan.
Det är ganska mycket som talar för det just nu faktiskt.
