Eller vad det nu heter?
Vi drog till ön. För att vi fick besök från den där storstaden där solen inte går ner i havet. Doktor Spjuver kom hit med bättre hälft och sitt alldeles nästan nya barn. Han slutade vara den evige ungkarlen ungefär en kvart efter att jag hade upplåtit bloggen till kontaktannons och bedrivit koppleriverksamhet.
Nu sitter jag på verandan och stirrar på havet medan jag väntar på att vilopulsen skall sluta hamra på i 200 slag i minuten till mer normala 60.
Efter tre veckor på lösdrift har hundarna helt glömt hur man uppför sig.
Först skrämde de slaget på en förbispatserande Cocker med ägare genom att springa precis till tomtgränsen (linan tog helt enkelt slut där) och tala om högt och ljudligt att INGEN annan får vara här. Då blev jag lite syrak på jyckarna och talade med stora bokstäver till dem att sådant beteende inte är tillåtet på ön. Här bor det tyvärr människor som får lov att passera tomten för ett kvällsdopp. Man får inte skälla på dem.
Sedan kom en båt och lade sig vid vår brygga. Då blev jag tvungen att gå ner och göra det som hundarna vill göra med alla som passerar. Tala om för bryggsnikande båt att de inte fick lov att ligga där.
Inte för att jag ens var sugen på att leka bryggpolis, utan för att jag var tvungen eftersom make med gäster är i stan och hämtar båten. Och därmed kommer behöva bryggan.
Det brukar vara ljuvligt avkopplande att sitta med utsikt över fjorden i sol och sommarvärme (kors i taket).
Nu är jag helt slut. Och skitförbannad på ohyfsade hundar.
Någon som vill ha två portugister alldeles gratis?
Jag kan till och med leverera dem till dörr.