För det här är banne magi på riktigt. Och en galet bra illusion. Snacka om att bokstavligen snubbla över lösningen på problemet.
Jag är lång som en flaggstång, och har letat efter en fotsid trikåklänning i flera somrar. Inte hittat någon. Hittar jag en “lång” trikåvariant så är den gjord för minikvinnor och går till knät på mig. Alla ligger liksom inte inne med medellängden 167.5 centimeter över havet. En del är mer än tre äpplen höga.
I alla fall, mötet idag var mitt inne i stan. Jag minns inte när jag var mitt i stan senast, så när jag var klar och kom ut på gatan stod jag storögt och fascinerades över riktiga affärer, med mängder av kläder man faktiskt kunde gå in och känna på. En helt nygammal värld.
Trots att jag hade lite brådis så gick jag in i ett par random butiker bara för att chocka kroppen. Efter allt tvådimensionellt nätshoppande kändes det en smula udda att se grejorna i 3D. Med en “kundtjänst” som talade till mig istället för att maila.
Sista butiken jag gick in i var Monki. I ärlighetens namn vet jag inte om jag någonsin varit i en Monki-butik, eftersom jag har inbillat mig att det både är dyrt, taskig kvalitet och mode för fnissmödisar. Oj så fel jag hade.
Och där hängde den. Trikåklänningen som såg ut att vara gjord för flaggstänger. Som såg lite udda ut på galgen och kanske inte var en färgkombo jag skulle valt om jag hade fått välja mellan alla färger på skalan. Men det struntade jag i. Det var trikå, den såg lång ut, och det var en klänning. Och den kostade 200 spänn utan att vara på rea. Snacka om att få sina fördomar nedkörda i halsen. Brydde mig inte ens om att prova, köpte den och drog gasen i botten hemåt.
Nu provade jag den. Den där färgkombon jag tyckte såg lite pingvinaktig ut i butiken utförde mirakel. Verkligen mirakel. Och den var precis så lång som jag önskade.
De vita breda kilarna/revärerna i sidan trollar ju bort ett ansenligt antal centimeter och ruskigt många kilon. Det svarta tyget gör att degrullarna ovanför troskanten inte syns. Inte fettvingarna på ryggen heller, eller att bajlådan är bred som en 55-tums lcd-TV.
Jag ser ju för bövelen smal ut.
Varför har ingen talat om för mig att det är revärer man skall ha? Borde inte alla kläder ha en ljusare revär vid valfritt problemområde? I det här fallet kan man ju ha ett helkroppsproblemområde och den fixar biffen.
Risken finns att jag aldrig kommer kliva ur den mer.
Herregudihimmelen som jag skall gå runt i den här illusionen och vara inbilsk.
Och så skall jag läsa Veckans Tips. Det ser ut att vara oerhört sunda viktminskningstips i min favorittidning.
Särskilt tjejen i mitten. Som säger att “hon inte är för smal, det är naturligt och hon är slimmad men atletisk”
Mmm…och jag heter Tingeling.
Det var ju det där med verklighetsförankring igen.
Men vem behöver verklighetsförankring när man har revärer?
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
