Jag började dagen med att måla naglarna i samma färg som mitt iPad-fodral.
Väldigt fäschon. Hört att det är viktigt med detaljer? Nu har jag alltså iPadfodralfärgade naglar. Och vilken förändring, jag bytte från ett ljusblått till ett annat. Storartat.
Bortse ifrån hur infernaliskt smutsigt fodralet är tack.
Sedan åkte jag till den där jäkla gårdsbutiken mitt i skogen som säljer hund- och inredningsprylar. Dit är smådumt att åka, för man handlar så mycket att man nästan får lämna en hund i pant när man åker därifrån, och idag slog jag mitt tidigare rekord. Det är fantastiskt vad mycket saker hundar behöver som de inte vet om.
Men jag var schyrre och köpte mitt livs första BIA-bädd och en…errm…iPadfodralfärgad filt till Liten. Han kändes som en bäddkille. Ingen av mina andra hundar har varit intresserade av bäddar, de har varit nöjda med soffor och sängar. Och så rätt jag hade.
Fem minuter efter installation. Ny hund på ny filt på ny bädd med nytt ben i truten. En nöjd kille. Då kastade jag inte de pengarna i sjön i alla fall.
Nästa köp är tveksamt om just hundarna kände att de behövde. Men jag kunde inte motstå, jag har stirrat på de där halsbanden i en evighet. Och jag är ju en Hollywoodfru-stalker.
Mmm. Det är Maria Montazami-halsband. Vitt till Liten, brunt till Stor. Hade de haft Gunilla Persson-halsband hade jag självklart köpt det.
Och så köpte jag knallrosa flytvästar, knallrosa tyghalsband (för bad, då kan man inte förstöra MM-halsbanden SÅKLART) och en bärkasse med hundben, godis och annat ätbart (mutor). Ingen kan anklaga mig för att inte ha genustänk. Här är det rosa på pojkarna minsann.
Sedan blev jag pank och åkte hem.
Nu väntar vi på husse, och att han skall få en dåndimp.
Och ni (somliga) vill ha tävling. Då var det ju en jäkla tur att jag kom på en finurlig idé som jag vill testa. Så det kommer.
Det finns ju som sagt mer glajjor, och garanterat andra pryttlar med. Alltså sådana som inte är från mina hemmasamlingar.
Så var det ju det där med jumbon som ingen vet vem det är.
Någon som är nyfiken?