Men sko(na) mig?

Jag skrev ju någon gång att maken en gång i tiden var en proper snubbe. Som alltid hade slacks, skjorta och gubbskor på sig. På krogen hade han kravatt (jamen okay, det var på 80-talet).

Sen gick det ju söderut för honom ihop med ålder och äktenskap. Först byttes slacksen mot jeans, sen skjorta mot tisha och slutligen gubbskorna mot gympadojjor. Till han hittade Crocs.

Det var ju hans inkörsport till fulare skor. Och helt egalt att gå omkring i dem mer och mer. Restaurangbesök, shopping och var man än går, visst fan har han sina Crocs på sig. Enda stället han inte har dem (än så länge) är bröllop, dop och begravningar. Det är ju inte tillställningar man går på så himla ofta?

Först köpte han ett par vanliga Crocs. Och de jävla skorna slits ju aldrig ut, trots att han använder dem…HELA tiden. I somras föll jag till föga och köpte ett par Crocs-seglarskor. För de såg lite trevligare ut.

Han har med andra ord totalt tappat det. Jag har mer skor än någonsin, och jag vet inte om han lite lever efter devisen att det man tappar på gungorna tar man igen på karusellerna. Eftersom han har ett par vinterkängor, ett par seglarskor, tre par Crocs och ett par fejkade Birkenstock. Det är allt.

Nej, jag tänker inte räkna mina.

Idag kom han hem med ett paket. Med skor. Och var glad som en speleman när han packade upp det.

Han har hittat ett par vinter-Crocs.

bild 2(3)

DEN lyckan när han visade upp dem. Fleecefodrade (kan ni tänka er tåbiran av plast fodrat med plast?). Plus att kanterna går att vika upp så de blir mer kängaktiga.

Jag vet inte riktigt. Är det bara jag som tycker att det ser ut som att han har ett oerhört stort behov av god man och ett antal personliga assistenter när han har dem på sig?

bild 1(2)

Det var nog ta mig fan det fulaste jag någonsin sett. Han slår alla rekord just nu.

Jag vet inte ens vad det ser ut som?

Kängloaferscrocs?

Men han kommer med glädje byta ut sina vanliga kängor och ha dessa på sig varenda jäkla dag nu om jag känner honom rätt.

Och när jag upplyste honom om exakt hur fula de var svarade han:

– Jag är ju redan gift, vad spelar det för roll?

Inte länge till. Jag säger bara det. INTE länge till.

Fel jävla kommun…igen

Dessa storslagna nagelmålningsplaner gick åt helsefyr.

Nu fram på kvällningen tog jag fram min stora nagelpåse som jag kånkar över kommungränserna, plockade fram filar och lite annat. Hade bestämt mig för knallblått lack, och började rota efter necessären där jag har alla mina triljoner lack. Den låg inte i påsen med nagelattiraljer?

Fine, den hade kanske åkt ut i väskan?

Icke då. Jag letade i väskan som åker fram och tillbaka varje helg. Jag letade i andra väskor. Till slut letade jag även i makens väska.

Tji nagellack. Den necessären ligger antagligen i Strömstad. Hoppas jag. För gör den inte det har jag inte en susning om var den är.

Fattar ni nu varför jag behöver en riktigt jäkla skitstor handväska? Sådär på gränsen till övernattningsväska fast ändå inte.

Jag och mina prylar är alltid på olika ställen.

Och det gjorde mig så deprimerad att jag tror den där friskförklaringen måste funderas över.

Är det någon som vet om det ens existerar något annat väskmärke än LV som gör stoooora handväskor?

Tips hitåt tack. Stor, mycket fack men ändå en handväska. Och skinn. Jag fixar inte plastväskor, de går sönder.

Denna vardagsdramatik.

PS. Jag berättade för maken om snarksprayen (snarare hotade honom genom att säga att vårt äktenskap hänger på den). Han frågade om jag skulle spraya den i mina öron.

Det känns inte riktigt som om han förstår allvaret i det hela.

När why-kromosomen drabbas av självinsikt

Maken kom hem från jobbet med presenter. Inte för att han kan komma undan att jag skall sno hans visakort ändå, men det är ju trevligt med en bonus som visar på viss självinsikt. Jamen ungefär så.

Först fick jag ett örngott. Fullsketet med självinsikt (för självklart tar jag inte detta som någon slags ironi just idag).

bild 2(1)

Jomensåatte. I hate to say I told him so. Och jag kommer antagligen säga det många fler gånger. Eller så trycker jag bara upp örngottet i ansiktet på honom.

Vid närmare eftertanke är det kanske bättre om han sover på det. Så han blir ständigt påmind istället?

Sen visade han verkligen vilket ljushuvud han är. Eller ja, snarare vilket ljushuvud jag är.

Jag fick en hänglampa.

bild 1

Som var gjord av en riktig hatt. Och ni vet ju vilken relation jag har till hattar. Jag älskar skiten ur i princip alla huvudbonader.

Den här lampan älskar jag verkligen. Sen älskar jag idén, som jag aldrig hade sett förut. Och nu vill jag börja göra och sälja hattlampor.

Om jag skulle göra det, är det bara jag som vill ha ett plommonstop av ull a’la Dupond och Dupont som lampa?

Jag vet ju att det är lite si och så med min smak ibland. Eftersom jag även älskar tvåmeters hulatomtar.

Men vem kan motstå en hattlampa?

Och vem kan vara mer arg på maken när han kommer hem med de perfekta presenterna?

Japp, han är officiellt förlåten. Till nästa gång. Om ett par dagar eller så.

Livet med en man – i manligt enkla termer

Om man skall bo ihop på 60 kvadrat (eller för all del 400 kvadrat) och vara av motsatt kön så borde man ju inse att man bor i…

Screen Shot 2013-11-24 at 7.05.09 PM

Eftersom mannen i första hand är…

Screen Shot 2013-11-24 at 7.04.43 PM

Och dessutom…

Screen Shot 2013-11-24 at 7.07.38 PM

Så SKULLE man ju kunna tycka att mannen borde inse att vissa saker är förenade med…

Screen Shot 2013-11-24 at 7.14.43 PM

Men icke då, gång på gång fortsätter männen vara…

Screen Shot 2013-11-24 at 7.04.43 PM

Och det är helt klart en…

Screen Shot 2013-11-24 at 7.05.29 PM

Vilket resulterar i att kvinnan blir…

Screen Shot 2013-11-24 at 7.06.44 PM

Och inte på något bra sätt alls, med tanke på miljön som fortfarande är…

Screen Shot 2013-11-24 at 7.05.09 PM

Och då blir livet tillsammans…

Screen Shot 2013-11-24 at 7.06.26 PM

Vilket skulle kunna sluta med att kvinnan ger mannen någon form av…

Screen Shot 2013-11-24 at 7.19.07 PM

Och med tanke på…

Screen Shot 2013-11-24 at 7.06.26 PM

I den redan…

Screen Shot 2013-11-24 at 7.05.09 PM

Blir det garanterat…

Screen Shot 2013-11-24 at 7.20.09 PM

Och då är det lätt hänt att relationen blir lite frostig…

Screen Shot 2013-11-24 at 7.28.51 PM

Så mannen hamnar på arslet…

Screen Shot 2013-11-24 at 7.28.35 PM

Och lärdomen av detta är att det alltid alltid är mannen som hamnar i kläm…

Screen Shot 2013-11-24 at 7.28.13 PM

Se så enkelt.

Om nu män inte fattar så mycket ord, så kanske de förstår en manual i form av varningsskyltar?

Wash, rinse, repeat – jag är gift med en idiot

Söndagen i eftertankens kranka blekhet.

IDAG fattar han att hans inlärningskurva är sämre än en tapetrulles.
IDAG är han medveten om att jag har upprepat samma sak sjuttioelva gånger i veckan och att försöka få honom att fatta är ungefär lika tillfredsställande som att skalla en betongvägg.
IDAG förstår han preciiiiis vad jag säger (även om jag misstänker att han skulle hålla med om att himlen är grön bara det inte blir diskussion).

IDAG kommer inte jag att gå med på att sätta mig i en jävla bil och åka ner till Göteborg. Men det har jag inte talat om ännu. Och om han så mycket som fjärtar i fel väderstreck eller har en avvikande åsikt så kan han ta den åsikten och köra upp den i analus rektum.

Det finns inte en janne att vi kommer kunna samsas på 60 kvadrat. Näver äver.

Inatt var han förpassad till soffan. Och likt förbaskat överröstade snarkningarna min ljudbok i sovrummet. Det är mad skills att kunna väsnas så mycket när han sover. Med tanke på att han snarkar både på in- och utandning så spenderade jag många minuter med att fundera över diverse ljudisolerande material uppe på hans mun och näsa skulle funka.

Sen funderade jag på att fisa jättemycket i en kudde och lägga och ansiktet på honom så han skulle vakna med pink eye.

Efter det gick det till ytterligheter, att hämta fruset hundbajs, kväva honom med en filt och lite andra onämnbara saker.

Nu är jag mest bara trött.

Och karlar är dumma i huvudet. Sådär rent allmänt.