Jag är så mätt och trött att jag nästan inte har några ord kvar. Typ, man har en kvot av ord inom samma lilla geografiska område och ömma modern gjorde slut på min del först. För hennes har icke tagit slut.
Syrran kom hit med lillgrytan med lillasyster och de knackade på i tvåan (ja det är fortfarande LIKA roligt att skriva) för att slänga in lillgrytan till maken. Ingen öppnade. Jag tänker lite på Behå-Helen här nu, för jag hade ju ringt maken fyra gånger innan för att ge honom en vink om vad som komma skulle, men han vaknade inte av telefonsignalerna. Det där med att män sover vidare även om de ligger på en bädd av handgranater liksom?
Jag gick ner, sparkade allt vad jag orkade på ytterdörren, fortfarande ingen som öppnade.
Hur är det ens möjligt?
Till slut klampade jag ut på gatan, ställde mig utanför sovrumsfönstret och drog knytnäven i fönstret orimligt många gånger, tillräckligt många gånger för att jag skulle få träningsvärk ungefär. Någon som garanterat hördes till grannkommunen. DÅ vaknade han.
I det läget hade jag hunnit tappa möjlig medkänsla så jag hivade in lillgrytan medan maken fortfarande stod i kallingarna och gnuggade sig i ögonen, stängde dörren om dem och sa “haentrevligdaghejdå”.
Då gick jag, syrran, mamma och lillsyrregrytan på stan där vi mötte upp styvmodern. Vilket var väldigt trevligt, lite avlastning och lagom dos av ungefär allt och alla. Vi kikade på skor, köpte nagellack (nej, inte till mig) och fikade medan vi sminkade oss lite.
Sedan när det var dags att gå hem bestämde minstingen att det faktiskt var hennes tur att hänga med moster. Minsann lika länge som storebrorsan hade fått lov att hänga med maken. Och att storebrorsan skulle gå hem för vi skulle vara ensamma, för vi skulle måla naglarna.
Jag ringde maken igen, för att förvarna (lillflisan är lite lite hundrädd). Inget svar. Väl hemma var det tomt i tvåan, men i trean hittade jag dem, liggande i varsin del av soffan med varsin iPad. För det första hade jag gett väldigt tydliga instruktioner om hur maken skulle göra med hundarna när lillgrytan var där, det hade han INTE lyssnat på utan gjort helt tvärtom. För det andra hade han låtit lillgrytan leka med MIN iPad, och inte nog med det, han hade låtit honom spela mitt strategispel där han hade gjort slut på riktiga pengar.
Då tog det lilla uns av tålamod jag hade kvar helt slut.
Först fick lillgrytan en avhyvling, för han VET att det spelet är off limit. Han tittade storögt och oskyldigt på mig och sa att maken hade sagt att det var okay. Då fick maken en avhyvling som innehöll lite fler hårda ord och sedan sa jag åt lillgrytan att gå hem medan jag skickade make med hundar till torpet för att de skulle få motionera lite. Båda ordrar utdelades med hela handen så de rann ut genom ytterdörren.
Syrran gick hem, jag, lillflisan och mamma gick upp i trean. Vi småttingar hade manikyr.
Medan mamma lagade mat på vår sprillans nya spis. Premiäranvände ugnen, som helt plötsligt exploderade. Vad som exploderade och varför orkar jag inte ens tänka på. Den kan inte ha gjort det av utmattning i alla fall, den saken är klar.
Sen lyckades jag med det omöjliga. Vi är ju en något krullig familj, några blev hårömma och några blev det inte. Syrran var löjligt håröm som liten så henne fick vi inte kamma alls. Lillflisan är likadan. Tillvägagångssättet för att bli av med tovor i krullarna är samma för di båda. När tovorna går överstyr tar man fram saxen och klippet tovan. Vilket medför en del kreativa frisyrer, som oftast inte syns tack vare just krullarna. Spela roll om en test är två decimeter och en annan bara fem centimeter när det ändå ser ut så här liksom?
Så här såg flisans hår ut innan jag började peta i det och jag förväntade mig galltjut och norsk envishet. Döm om min förvåning när jag föreslog fläta och fick ett jakade svar. Jag fick till och med borsta.
Så här blev resultatet.
SJUKT nöjd tjej med prinsessfrisyr. Syrran trodde inte sina ögon när hon kom för att hämta.
Men det är knepigt att ha en svensk syster och norska syskonbarn. Det är liksom lite orimligt att de pratar ett annat språk än mig och syrran.
Men det är rart. Både norskt och svenskt rart (för de av er som vet vad det betyder på båda språken).
Och nu skall jag antagligen ha en dust med ömma modern om att jag är dödstrist och lördagstrött och vill ligga på soffan medan hon gärna vill gå ut och ta en drink.
Plus att hon har frågat “vad gör du?” cirka femtiotvå gånger medan jag har skrivit det här.
Jag kan lätt tänka mig att gå och lägga mig inom en timma och stensomna. Särskilt om jag skall bli väckt av kvitter klockan åtta imorgon. Hon kan lätt tänka sig att gå ut på stan igen och kika på folk.
Jag återkommer självklart i ärendet.
Men hon gjorde åtminstone en förbannad god kålpudding medan jag och den lilla hårömma lekte skönhetssalong.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
