Förlåt. Tystnaden igen. Beror mest på a) fullt upp b) små inlånade män har äntligen hämtat min 120-säng från källaren i stan, kört den till torpet och burit upp den. Det enda jag kunnat tänka på idag har varit att kanske få sova en natt. Eftersom det finns mer plats än uppe på mina ben för hundarna att ligga på? Så nu ligger jag och breder ut mig i väntan på att hundarna skall claima plats i den här sängen med. Det här är ju värsta lyxsängen. (Som varit med i mer än 30 år eftersom den kommer från mitt tonårsrum i barndomshemmet. Fortfarande lika bekväm. Man skall aldrig underskatta Ikea.)
Men apropå liggande. Något annat helt nytt för dagen.
Att hundarna brukar inta varsin soffa är ju intet nytt, eftersom jag sitter vid bordet och det finns gott om plats för deras håriga rumpor att breda ut sig.
Döm om min förvåning när jag fick syn på det här idag.
Den lille ligger på sidbordet?
Det har han aldrig någonsin gjort förut, och det ser inte ens bekvämt ut.
Alltså???
Nu skall jag fortsätta njuta av stor säng medan jag har möjlighet. Samtidigt som jag håller tummar och tår att bilen är klar för hämtning imorgon. Den behövde ju vintersulor, service och lite annat. När allt är bestämt och färdigt vill jag ha NU, tålamodet finns inte.
Kan ni kanske hålla tummarna litegrand också?
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
Det är viktiga grejor, eftersom hon kliver över den första milstolpen mot medelåldern idag och blir 40.
Hurra hurra hurra hurra.
Jag tycker ni skall gratulera henne på hennes blogg, och samtidigt tala om för henne att hon skall demontera tummen från ändan och fortsätta blogga. Eftersom hon faktiskt är mycket rolig.
Därtill kan jag berätta att jag ledsnade på vårt standoff igår. Och ringde bilförsäljaren i smyg och sa att jag hade bestämt mig, så han kunde fixa upp vinterdäcken. Det talade jag dock inte om för maken.
Idag hade det tydligen gått tillräckligt många dagar från det att jag informerade maken om att jag hade hittat MIN bil till han klarade att ta in det och acceptera det. Trots brist på väldigt fancy farthållare. Så idag slutade han vara motsträvig och leta bilar på annat håll. Vilket ju var praktiskt med tanke på att jag faktiskt köpte den igår.
Män alltså.
Nu har jag alltså officiellt en jättefin Batmobil, som tack vare makens envishet skall få en backkamera på köpet. Det är jag extra glad över.
Och vinterdäcken. Med tanke på att vi har en klass ett-varning för kommande natt. Inte riktigt läge att köra med lågprofil sommarsulor.
Ett litet extra hurra för det.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
Igår tipsade maken om en dokumentär som han hade kollat på kvällen före och det är inte särskilt ofta han provar att tipsa mig om tv-program. Det brukar ju liksom vara meningslöst eftersom han gillar svartvitt och andra världskriget och jag … jamen jag gör ju inte det?
Men nu TIPSADE han verkligen. Lyriskt dessutom. Och han lovade att jag skulle gilla den. Dessutom var han lite hemlig av sig. Eller ja, inte hemlig, men han var inte så detaljerad i sin framställan. Han berättade att han hade sett en himla bra dokumentär om en 14-årig tjej från Holland som ville ensamsegla jorden runt och så gjorde hon det. Typ.
Så jag tog med mig dokumentären upp i sängen och tänkte att det kunde bli min godnattsaga.
Har ni inte sett den så avsätt en timma av helgen och kolla på den. Här är länken till “Laura” (gick till och med att se den länken på paddan).
Jag tänker inte heller säga mer.
Jo, jag kan säga att kvaliteten på dokumentären kanske inte är av Oscarklass OCH det första typsnittet som dyker upp är Comic Sans (vilket nästan fick mig att stänga av). Men det är innehållet man är ute efter. Visar det sig.
Resten kan vi diskutera i smågrupper i kommentarsfältet. Efter att ni har kollat.
Jag ser redan fram emot det.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
Vi åkte in till bilhandlaren tillsammans förut och efter makens rigorösa letande på internet där han hittade likadan bil fullmatad med lullull i Kristianstad för samma pris fick vi ner priset på bilen här, samt att de faktiskt installerar en backkamera. DET ville jag verkligen ha för det är jag van vid. Det var jättebra och det är jag glad över att maken var med och diskuterade fram, jag hade missat det annars. Eftersom det stod att det inte gick att eftermontera backkameror på Volvos hemsida. Men den har ju fortfarande inte den där magiska farthållaren. Som jag inte vill ha.
Nu har jag i alla fall bestämt mig. Jag vill verkligen ha bilen här, nu är den perfekt. Maken tjatar om att vi skall ta en dagstur till Skåne för att kolla på lullull-bilen imorgon. Jag vägrar och säger att då skiter jag i allt och behåller Corsan.
Det betyder standoff. Stämningen går att skära i med slö smörkniv. Jag kommer dock inte att ge mig, vilket antingen blir jättebra eller så blir det Corsa.
Såatteh. Maken har köpt den här.
En kinesisk mick med flåsfilter. Som man hade på radion för hundra år sedan ungefär. Fast billigare.
Gissningsvis något liknande fast finare som poddare använder, men han skall ha den till att intervjua sin pappa om sin släkt innan han (pappan alltså) faktiskt glömmer allt. Och jag har tänkt att ta mormor.
Vi kanske skulle ta och starta en relationspodd istället. Med inspelningsstart ikväll?
En podd som botar alla från eventuella giftermålstankar. Och bilköp.
Morr.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
Vi har diskuterat hur viktigt och oviktigt det är med farthållare till leda här i huset. Tydligen finns det en ny farthållare som mer eller mindre kör bilen själv. På motorvägen. Jag som inte ens använder vanlig farthållare är måttligt road och imponerad. En farthållare som fattar om bilen framför kör långsammare än inställd hastighet och därmed sänker hastigheten om det är nödvändigt. Eller kanske till och med påbörjar omkörning.
Jag tycker inte det verkar ett dugg praktiskt. Snarare svinjobbigt. Inte nog med att alla i min omgivning är egensinniga, skall man då behöva hålla reda på en bil som kan göra lite som den vill?
Batmobilen har inte en sådan farthållare, den har vanlig. Jag kommer inte ens använda den vanliga, men han jag är gift med hävdar numera (efter att ha varit bakåtsträvande) att han faktiskt MINSANN har velat ha just den här farthållaren i minst flera år. Ungefär som jag berättade igår. Men idag är jag än mer fascinerad av hur man kan gå från att vägra bilköp till att ha önskat sig just en så FIN farthållare så himla länge och det verkar trumfa allt annat på bilen.
Jag misstänker att han skulle kunna rata både broms och växelspak till förmån för just den farthållaren.
Själv är jag mer fokuserad på rattvärme och den upphottade motorn, men hur viktigt är det egentligen? Personligen vill jag verkligen ge något slags nobelpris åt rattvärmaruppfinnaren.
Vilket ger en perfekt övergång till de självrastande hundarna. Var det inte väldigt onödigt att ge oss stackars blöta västkustbor en köldchock genom att gå från plus tio till minus tio på bara ett par dagar? Jag har nog aldrig varit så osugen på att gå ut som jag var i morse när jag vacklade upp i pyjamasen.
Till och med jyckarna fryser ju och så här såg det ut i sängen när vi vaknade.
En 90-säng, två kringlor med hund i knähöjd på nedre delen av madrassen och så jag, tilldelad övre halvan av den alldeles för lilla sängen. De är smarta. Jag ligger still, maken ligger inte still, jag stör därmed inte hundarnas skönhetssömn genom att knuffa på dem, de stör däremot min.
Det är inte utan att man känner sig lite motarbetad även om det ligger mig varmt om hjärtat att pälsbäbisarna inte skall frysa tassarna av sig. De härstammar ju faktiskt från Portugal och nu är vi väldigt långt från medelhavstemperaturer.
Bara för det använde jag mig av den självrastande funktionen som torpet har. Jösses vad extremt behagligt det var just idag. Jag stod i det varma köket och kikade på kissande hund genom fönstret.
Jodå. Han är där borta bakom den snöklädda makadamhögen. Ytterligare ett inköp som absolut inte är sanktionerat av mig men som tydligen skall vara del av garagebygget i ladan. Det har även hörts mumlanden om att en billyft är inköpt. En billyft? Hur många människor har behov av en billyft privat? Makens mancaves måste ju vara alla mäns våta dröm. Och de som möjligen levde i villfarelsen att män vill vara omgivna av kvinnor har så himla fel. Män vill vara omgivna av eldrivna verktyg. En masse.
Påminn mig att jag skall börja bygga osanktionerade gethagar och hästboxar när bilköpet är klart.
När pälsbäbisarna hade sprungit runt och gjort det pälsbäbisar gör före frukost, då kommer först den lille. Alltid den lille.
Då fixar vi lite frulle medan vi väntar på att tjockisen skall landa vid ytterdörren. Han har mer grejor att pinka på och andra saker att lukta på. Men han kommer.
Dessutom alltid lika förnärmad över att dörren är stängd.
Jag och jyckarna åt frukost ihop. Det vill säga, de åt, sedan åt jag medan de illstirrar i väntan på “resterna” (sista brödkanten) och efter det kilar de raka vägen upp i sovrummet igen för att tryna vidare ihop med hussen.
Själv ägnade jag orimligt mycket tid åt att försöka räta ut min fyrkantigt sovna kropp. Den känns fortfarande inte helt uträtad. Och så körde jag bil medan jag försökte klura ut vad alla knappar i Batmobilen fyllde för funktion. Jag lyckades med några. Om någon vet hur man fäller in sidospeglarna på en XC60 medan man fortfarande sitter i bilen skulle jag verkligen uppskatta en fingervisning i rätt riktning. Den knappen ville jag verkligen hitta, men lyckades inte.
Och ända till för en liten stund sedan satt jag i godan ro och åt godis i soffan. Ackompanjerad av avundsjuka hundljud. Som avslutades med en riktigt fräck stöld.
De är så himla lagom ouppfostrade. Eller kanske ganska mycket.
Men jag klagar inte när de rastar sig själva när det är permafrost ute faktiskt. Och det går inte att låta bli att skratta åt honom, han vet så väl att han gör fel och han är så väldigt väldigt uppkäftig när han helt sonika norpar påsen.
Vad gör ni? Fryser ni ihjäl?
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
