Hur i hela friden visste ni att Belle hade en liknande klänning? Fast hennes är…fin? Och min får mig att se ut som Odjuret?
Nu kommer jag aldrig att slänga klänningen, utan istället leta upp lite mer gulful-tyg och sy dit någon slags krinolin. Sen kan jag gå på maskerad. Eller knäcka extra på Disney World.
Men då lovar jag att ha BH under så det inte syns att jag håller på att frysa nipplarna av mig.
Jag är så jäkla ZNYGG!
Ja, jag är medveten om att jag är tjatig. Men jag kollade Facebook för första gången på…ett tag. Eftersom mina nerver inte riktigt klarar allt “myyyyz” (varför dessa jävla Z på slutet när saker skall vara extra snuttifierade?) och hur förbannat fantastisk höst och årstidsväxlingar är.
Den är inte det. Det är mörkt, grått, blåsigt och regnar småspik på tvären. Hösten är möjligen mysig så långt söderut att det gränsar till plejset dit pepparn växer, men inte här. En koll ut genom fönstret i detta nu visar en mellannyans av grått med regnstänk. Man dör inte direkt av sugenhet att gå en promenad i allt det “vackra” och vada bland blöta ruttnande blad. Blad skall sitta på träden och vara gröna. Helst på en palm med några kokosnötter.Inte ens Stor, som är en hund med en hjärna stor som en ärta och ett hjärta stort som en pansarvagn, gillar det. Han kollar ut, konstaterar väta, knatar ut och gör sina behov gående på klospetsarna. Lill-Timell fattar inte riktigt ännu, allt är fortfarande roligt.
Jag blir på riktigt sugen på att åka på någon slags Eriksgata och kasta ett knippe murkna löv i ansiktet på alla som myzer på Facebook och lägger ut sådana här bilder.
Helt ärligt och handen på hjärtat. Jämfört med en tropisk ö kan de där jäkla trattkantarellerna gå och dränka sig. Eller?
Och så kollade jag vad jag gjorde förra året vid den här tiden. Eftersom jag högst troligt var lika bitter då.
För exakt ett år sedan idag photoshoppade jag en bild med Bondtema, och skrev att filmen ifråga endast kan utspela sig i Göteborg. Samt att den var uppföljare till Fyra Nyanser av Grått.
Jag är zå zatans zkojig.
Och myzig.
Nu drar jag till en tropisk ö!
Jag var borta från mina oerhört välartade (vanartiga) jyckar i en vecka. Och någon måste ha tappat Liten på huvudet under den veckan, för jag lämnade en liten raring och kom hem till ett tonårsmonster.
Helt orelaterad söthetschockbild på Liten när han var Liten på riktigt.
Jag kan inte för mitt liv minnas att Stor var en sån här pest och pina. Och det var inte Liten heller, när jag åkte. Tydligen har en vecka med bara testosteron i hemmet gjort att något har slagit slint i skallen på honom. Hade han varit ett människobarn så hade han hamnat i målbrottet, fått finnar och hår under armarna under veckan som gått. Plus moppemustasch och distinkt svettlukt.
Det är helt omöjligt att gå en meter utan att ha honom klättrande, skällande och bitande. Tydligen har han bestämt sig för att det inte är någon som helst skillnad på en löptik och en löpmatte. Innan jag åkte var han en hyfsat stillsam och rätt försiktig general, nu har han gett sig den på att jag skall tröttas ut medelst juckande och suckande. Vilket driver mig till vansinne. För hur jag än vänder mig har jag röven bak, och där är Liten.
Fredagen har ägnats åt att göra jobbet som Stor borde göra. Det vill säga brotta ner Liten, bita honom i halsen och morra.
Jävla tonårsfasoner.
Vad är nästa steg? Tjat om höjd månadspeng?
Och gissa hur mycket hår man får i munnen av att bita en portugis. I alla fall en portugisisk hund. Jag har aldrig testat att bita en människoportugis, så just det kan jag inte uttala mig om.
Just nu är han gratis. Söt och gratis.
Någon som vill ha en tonårsvalp?
Trots att jag säger både chäcks och säckkärra.
För jag tror att det eventuellt kanske möjligen skulle kunna vara yttepyttelite mitt fel att Mona numera är Uggifierad.
Det kan även hända att det ser ut så här på mina fötter.
Hunden ingår inte i köpet, han är en separat accessoar.
Jag får lite känslan att UGGsen är som Gunilla Persson. De som hatar dem älskar verkligen att hata dem.
Jag vet. För jag gjorde det med. Köpte mitt första par för några månader sen, och nu förbannar jag min envishet för att jag har slösat så många år på att motvalls leva utan dem.
Nu tar jag igen förlorad tid. Det här är par två. Det kommer även få flytta in ett tredje par. Med knappar.
Men hav förtröstan. Mitt mellannamn är ju fäschon. Och jag kommer aldrig sluta säga chäcks.
Kan ni förlåta mig?
Jag tror att ni kan det bara ni sätter fötterna i ett par. Man kan inte bli annat än snäll och mild till sin läggning med fötterna instoppade i varsitt får.
Nu har jag plockat ihop en hög med alla världsviktiga saker som MÅSTE med. Och det är en rätt gedigen hög som ligger på bordet. Maken kom hem och talade om för mig att jag var dum i huvudet, och fem minuter senare sa Mona ungefär samma sak. Min omgivning har alldeles för höga tankar om mig.
OnePiecen ligger i tvätten och maken skall rota fram den största resväskan han kan hitta. På hjul.
Den förlorade höger-UGGen dök upp. Från var vet jag inte, men efter någon timma kom Liten knatande med den i munnen som om han hade haft den där hela tiden, och jag bara inte hade sett den. Reseskor räddade.
Sen kom den stora krisen. Trodde jag hade glömt mina nya blingtröjor från PV ihop med skinnbyxorna, och letade ihjäl mig efter dem med. Överallt utom i garderoben letade jag. Och i garderoben låg de. Då hade jag redan hunnit jaga upp maken för att han skulle leta i bilen, och talat om för Mona att det var katastrofvarning eftersom jag inte hittade dem.
Nu kommer vi till skoavdelningen. Som jag har minimerat till fyra par. Plus UGGsen (om de nu inte springer iväg i en hundmun imorgon igen). Men de är åk-skor.
Här är vi nu.
Helst skulle jag vilja ha mina knähöga boots med också, men kan inte riktigt rättfärdiga det.
Gissningsvis kommer jag gå i bootsen och UGGs en hel vecka. Och OnePiece. Men det kan man inte veta.
Men jag har inte packat skoteroverallen än. Och broddar kommer jag väl få köpa, eftersom jag tydligen skall åka till andra sidan polcirkeln.
13:35 skall vi dessutom blanda in SJ i leken. Snö på spåret? Löv? Motvind? Regn?
Jag kanske inte har drabbats av den största krisen än, eftersom jag inte klivit på tåget.
Men ni får åka med. Tyst avdelning i första klass. Nån som håller mig sällskap?