Jag var borta från mina oerhört välartade (vanartiga) jyckar i en vecka. Och någon måste ha tappat Liten på huvudet under den veckan, för jag lämnade en liten raring och kom hem till ett tonårsmonster.
Helt orelaterad söthetschockbild på Liten när han var Liten på riktigt.
Jag kan inte för mitt liv minnas att Stor var en sån här pest och pina. Och det var inte Liten heller, när jag åkte. Tydligen har en vecka med bara testosteron i hemmet gjort att något har slagit slint i skallen på honom. Hade han varit ett människobarn så hade han hamnat i målbrottet, fått finnar och hår under armarna under veckan som gått. Plus moppemustasch och distinkt svettlukt.
Det är helt omöjligt att gå en meter utan att ha honom klättrande, skällande och bitande. Tydligen har han bestämt sig för att det inte är någon som helst skillnad på en löptik och en löpmatte. Innan jag åkte var han en hyfsat stillsam och rätt försiktig general, nu har han gett sig den på att jag skall tröttas ut medelst juckande och suckande. Vilket driver mig till vansinne. För hur jag än vänder mig har jag röven bak, och där är Liten.
Fredagen har ägnats åt att göra jobbet som Stor borde göra. Det vill säga brotta ner Liten, bita honom i halsen och morra.
Jävla tonårsfasoner.
Vad är nästa steg? Tjat om höjd månadspeng?
Och gissa hur mycket hår man får i munnen av att bita en portugis. I alla fall en portugisisk hund. Jag har aldrig testat att bita en människoportugis, så just det kan jag inte uttala mig om.
Just nu är han gratis. Söt och gratis.
Någon som vill ha en tonårsvalp?
Annika K says:
Nej tack.
Har så det räcker ändå :/
Yngsta dottern.. Puhhh!
Victoria says:
Men tonårshår? Han märks nästan inte alls. När han sover.
Birgit says:
NEJ TACK 😀 Har själv hår i truten…
Victoria says:
Mhmmm…antagligen lika mycket. När går det över?
i min värld says:
Hahaha Know the feeling! Både med hår och tonårsfasoner hos både djurtonåringar och människotonåringar (fyra människortonåringar, numera utflyttade Thank God!! och otaliga djurtonåringar alla numera i hundhimlen *suck*)
Du får väl raka portugisen där du tänker bita eller trösta dig med tanken att det blir mindre o mindre hår för varje gång…….
Vilket påminner mig om min sista vinthund som envist vägrade bli rumsren, varför gå ut o frysa om ändan när man kan göra det inomhus på mattan innanför dörren eller i tv-rummet liksom. Snacka om att jag slet mitt hår i vild förtvivlan där ett tag……. då var det jag som var på väg att bli skallig.
Victoria says:
Jamen de är som karlar. Cant live with them cant live without them. Fast hundar är bättre. Jättemycket bättre. Ändå 😉
MickeB says:
Hörrududu…….
Victoria says:
*visslar oskyldigt*
maggan says:
Tycker det låter kul, men nej det går ju över. Eller ska du straffas för du varit borta en vecka.
Victoria says:
Men vad fasen, inte ens om du får honom?
Karin says:
Nix,har så jag reder mig,tur iaf att han är söt,det är ju lite förlåtande …..antagligen ska du straffas för att du lämnade honom ensam med husse….men du kan få låna min labb/pitbulltik hon har garanterat fått pli på honom på en kvart,
Victoria says:
Ja! En tik som trycker till. Exakt vad vi behöver. Stor är för snäll, han blir bara arg om Liten hoppar på hans huvud när han sover. Då har det gått rätt långt. Men han var inte sån när jag åkte. Byracka!
Karin says:
Ok,då säger vi så ska”bara” hämtas “först.men allt av manligt kön är oftast svårare attfå ordning på…..har försökt med både man& hundar och det har fan inte lyckats något vidare.det enda som har gått bra är mina hästar men det har varit valacker ….så hur tänker vi nu?
Victoria says:
Hm. Dominant tik fungerar alltså inte lika bra på tvåbeningar.
PGW says:
Som veterinären min mor gick till med sin border terrier sa, “alla hanar borde kastreras så snart de parat sig klart. Även tvåbenta. Det blir lugnare så”. Ja, det var en kvinnlig veterinär 🙂
Victoria says:
Måste de verkligen para sig först? Jag är lite sugen på att lämna hela familjen till Doktor Sax. Klok veterinär det där.
Tigerhumlan says:
Här är båda tonårsskynglarna snöpta. Så skönt! Slipper bli väckt mitt i natten av någon som bara måste ut. Självklart tror man att det är lilla magen som krånglar varpå man kravlar sig ur sängen och pilar ut snabbt som attan. Bara för att bli stående med en testosteronstinn slyngel som som spårar granntiken. Inge fel på honom. Jag slapp allt juckande. Det skötte de om själva snyggt och prydligt, eller slaskigt och snaskigt kanske man söka säga. Den mest dominante fick den andre att så att säga “slicka” av honom *jyack* så fort de var ensamma. Det är slut på det nu. Kan definitivt rekommendera det 🙂
Victoria says:
Hahaha, vi har med andra ord haft tur med Stor. Han var och är inte så jobbig. Den lille däremot…har vi fått för våra synder. Och han har för bövelen inte ens börjat lyfta på benet ännu. Hormonerna leker cirkus i hans lilla taniga kropp.
Tigerhumlan says:
Min första hane var hel suverän. Inga problem över huvud taget, brydde sig inte ett skvatt om löptikar eller andra hanhundar. Men dessa två var oerhört testosteronstinna. Den yngste satt och flaggade hela tiden men det är det också slut med nu.
Skönt att det bara är Liten som är jobbig. Synd bara att inte Stor känner sig manad att uppfostra slyngeln 🙂