Här är det OnePiece-krav.
Vilket innebär att jag faktiskt sliter ut dem. Så idag fick jag en ny.
Liten hälsar att han är min ständige sekreterare/accessoar.
Jag gillar min arbetsgivare, för den här outfittan var riktigt snygg.
Inte alla som får jobba i jeanssparkdräkt.
Jag måste bara bli bättre på att löneförhandla.
Så väljer jag det sistnämnda eftersom det är SÅ mycket roligare att skriva om badvagnar.
Jag sprang och klippte mig igår, hade egentligen inte tid men jag har inte klippt mig på ett halvår. Och jag tror inte att jag lyssnade så himla noga eftersom jag satt och skickade mail och meddelanden till höger och vänster under tiden. Tydligen frågade hon om det var okay att klippa tio centimeter och om det var en bra idé. Tydligen svarade jag även ja på den frågan utan att vara riktigt medveten om det.
Eftersom jag hade fullt upp med att inte stirra på mig själv i spegeln under klippningen utan fullt sjå med att styra med min telefon så upptäckte jag det när frillan redan var ett faktum.
Lugg fick jag tydligen också.
Jomen jag är trött. Vilket syns på behovet av anti-rynkkräm under ögonen.
Nu måste jag bara bestämma mig för om det är snyggt, Hedvig eller Birgitta Dahl,
Men jag måste erkänna att det drog åt snyggkänslan när mitt raraste UPS-bud ringde på dörren imorse med det senaste tillskottet i min OnePiece-samling. Även han såg ut som att jag tyckte att jag såg piffigare ut än vanligt.
Vilket i och för sig inte är så himla svårt.
Men OJ så lite hår jag har nu?
Som ME skrev. För hemma är han inte. Vilket antagligen är tur, eftersom jag är på orimligt dåligt pmsklimakterierhumör helt utan anledning. Eller ja, helt orimligt är det inte. Eftersom folk är ohyfsade sådär i allmänhet.
Men jag har en väldigt viktig fråga. Ni vet min kompanjon Admin Anka (Johanna)? Hon med badankan i magen. Nu är det snart dags för badankan att komma ut och hon har ingen barnvagn.
Stackars badankan som inte får barnvagn för att den ömma modern inte har en så bra relation till Blocket. Sen var det ju ett tag sen som det behövdes barnvagn i familjen och till och med jag har fattat att det är en hel vetenskap med såna däringa vagnar numera.
Fast det kanske skall vara en badvagn i det här fallet?
I alla fall, min fråga är ifall någon har eller vet om det finns någon begagnad barnvagn med svängiga framhjul i närheten av Uppsala, i Uppsala, eller för all del Stockholm?
Inte en badvagn alltså, utan en barnvagn?
Även om min personliga åsikt råkar vara att badvagnen är rätt rar.
Maken fick en ingivelse när vi var på torpet igår, och när vi kom till stan igen frågade han om vi inte kunde sova där någon natt.
Absolut. Klart vi kan. Med lite framförhållning. Det finns ju sängar, det är möblerat och isolerat. Men det kräver ju som sagt lite förberedelser. Som till exempel värme. Känns ganska viktigt när det är minusgrader? Och kanske lite ordentlig rensning i huset eftersom ingen alls har bott där året runt. Svärfar och hans före detta flickvän (kallar man det flickvän trots att de då var närmare 80?) ställde dit möblerna för ett gäng år sedan för att kunna sova där någon gång ibland. Sommartid.
Efter att svärfar dumpade flickvännen har ingen städat där och inte bott där.
Det visade sig att mannen i mitt liv menade att vi skulle bo där inatt, och åka dit tidigare idag. Men han hade visst inte förberett genom att sätta på värmen innan vi åkte därifrån igår. Inga sängkläder finns på plats heller.
– Men jag har en sovsäck.
Sa maken när jag tittade lite fundersamt på honom.
– Men så bra att du har en sovsäck. Det har inte jag.
Sa jag. Medan jag fortsatte fundera på om det var dags att ringa plingplongbilen och be dem köra honom till plåsterhuset.
Gissa vem som åkte dit med sin sovsäck i eftermiddags och gissa vem som inte åkte dit?
Nu ligger jag i min säng, under mitt täcke, med mina hundar och misstänker att han har en jättehemlig tête à tête med…någon i skogen. För det är ju verkligen bästa stället att vara hemlig på.
Eller så vill han spendera natten i sovsäck i skogen, nära sina plogar och vaddetnu står mer för grejor där uppe.
Nu när jag ligger i varm säng mitt i civilisationen känner jag mig inte speciellt missnöjd med valet att stanna här.
Och är någon dum nog att åka till skogs för att tête á têta känns det ändå liksom inte som att jag drog det kortaste strået.
En natt utan snarkningar kan ju inte vara dåligt?
Men det är onekligen lite mer skrämmande om han bara råkar ha blivit en friluftsmänniska.
För han kunde lika gärna föreslagit att vi skulle tälta.
Eller så är det just precis vad han är?
Igår åkte vi till torpet med hundarna för att de skulle få dansa med vargar (nej, min vargskräck har inte gått över). Men eftersom jyckarna springer på torpet i princip varje dag så bör jag komma över den snarast möjligt.
Dessutom skulle det där snillet jag är gift med lasta på åkgräsklipparen, som numera är transformerad till en liten snöplog, på släpkärran för att följa med tillbaka till stan. Han körde ju en miljard mil en helg för att köpa ett kit med plog, snökedjor och vaddetnuvarmer enbart för att kunna göra den här fantastiska transformationen.
Först gick det jättebra. Hundarna var glada som spelemän. Snö är fantastiskt roligt.
Som sagt, snö är skitroligt hälsar vattenhundarna. Det är ju faktiskt precis som vatten men bara lite kallare och i fastare form?
Så man kan springa precis hur mycket som helst på de öde åkrarna. Och när jag ser den här bilden inser jag att Liten för en gång skull faktiskt ser liten ut. En synvilla.
Sedan gick vi på promenad in i skogen, och då dog min telefon. Fast den var fulladdad. Jag måste lämna in den jäkla skittelefonen eftersom den lever sitt eget liv. Precis efter att telefonen hade klappat ihop sprang båda hundarna ner i bäcken, vilket de alltid gör, eftersom vattnet är så himla gott att dricka där. Det råkade bara vara is på bäcken, vilket Stor upptäckte rätt snabbt och kom tillbaka men Liten fattade inte. Vips så hade han trillat rätt genom isen och så var han pisseblöt av alldeles iskallt vatten.
Men det kunde jag ju inte ta kort på eftersom TELEFONEN INTE FUNGERADE. Jo, jag är en smula gramse på min telefon. Det såg lite underhållande ut när han kämpade med att ta sig upp och den tunna isen bara gick sönder. Jag är en elak matte (det var alltså inte en djup och stor bäck).
Efter det var det ju bara att dra in i värmen, eftersom kall och blöt svans på hundar är olämpligt. De kan få en slags svansförlamning som gör skitont, och det är ju däremot inte ett dugg roligt.
Medan hundarna satt i värmen påbörjade snillet jag är gift med Operation Snöplogslastning. Han hade ju inte bara köpt ploggrej och snökättingar, utan även en ramp. För att smidigt och enkelt kunna köra upp på kärran. I teorin.
När jag hörde att han bara stod och slirade tog jag hans telefon och gick ut för att inte alls hjälpa till utan bara fotografera eländet.
Tanken är god. Jättefin ramp och jättefina kättingar. Men längre än hit…
…kom han inte. Där började svärandet. Och det går att se hur kättingdäcken slirar på rampen.
Men skam den som ger sig.
Då kör man ner den lilla söta plogen på åkern, och så backar man ner kärran så det inte blir en sån uppförsbacke. Sen provar man igen.
Men hoppsan, då körde han fast i snön med snöplogen. Jag vet inte riktigt om det ens skall vara möjligt?
Jag stod i alla fall på behörigt avstånd och lyssnade på ljuvligheterna som kom ur munnen på honom. Tänk Kapten Haddock upphöjt till en miljon?
Sen kom han loss och påbörjade försök två att köra upp på kärran. Vilket fick ett snöpligt slut här.
En grundstötning innan han ens kom fram till rampen. Som synes hade han stått där och slirat ett tag eftersom det till och med är barmark under däck och plog.
Behöver jag ens påpeka att plogen står kvar där den står, och att den inte alls fick följa med tillbaka till stan?
Jag och hundarna fick däremot åka med tillbaka, högljutt ackompanjerade av makens osande svordomar.
Idag skall han tydligen försöka igen. Jag tror att han får göra det alldeles ensam idag.
Det känns lugnast så.
Just det. Där ser ni makens “vinterjacka”. Det måste vara något allvarligt felnavlat med honom. En sådan har jag som jacka på sommaren, inte när det är femtioelva minusgrader och snö ute.