Den här veckan alltså. Min värsta vecka på året. Och det beror inte på att hemska saker har hänt i dåtid som måste genomlidas igen och igen, eller att folk har en tendens att gå och dö den här tiden på året.
Näerå, det är födelsedagsvecka. Som visserligen i allra högsta grad har med händelser i dåtid att göra. Men jag antar att min ömma moder inte tyckte att min ankomst till världen var så värst hemsk, och själv minns jag den inte alls. Men den skall trots allt genomlidas.
Däremot har jag spenderat varje jäkla födelsedag sedan jag var 20 år med samma förhoppningar och glada förväntningar som jag hade när jag var barn, enbart för att bli besviken och ägna födelsedagen åt att kontemplera att jag blivit ett år äldre (närmare graven) och oavbrutet sjunga på “Får man iiiiinte vaaa glaaaa, på sin föööödelseeeedaaaaa…”. Eller om det är riktigt illa “It’s my birthday and I cry if I want to…”.
Lite dramatiskt sådär.
När jag fyllde 20 bodde jag i en sunkig etta med sovalkov i Gbg. Inget kalas blev det, men den ömme fadern kom förbi och i present fick jag en tvättkorg full med mat och förnödenheter. Sånt man behöver när man är 20 och prioriterar…andra saker. Men ändå, DEN besvikelsen. Ingen alls kom med tårta och skönsång på morgonkvisten. Då blev jag vuxen. Och dramatisk.
När jag fyllde 25 var jag sambo med exet och hade stort födelsedagskalas med ballonger, papperstallrikar med Disneymotiv och jag vill minnas att det var en bra födelsedag. Trots att exet inte sjöng alls. Men jag fick blommor och kärlek.
Min 30-årsdag har jag fortfarande inte förlåtit exet för. Inte min ex-svärmor heller. Ingen blomma på morgonen, bara ett grattis. På eftermiddagens kalas kom släkt från alla håll och kanter och då kom ex-svärmor med ett kort från sig själv och sonen där det stod att jag fick en Londonweekend. Den inkasserades aldrig. För det var en nödpresent där tanken inte ens räknades.
Sen minns jag ingen mer födelsedag förrän den bästa av dem alla. Min 38-årsdag. När maken hade varit ute och lurat skiten ur mig och köpt en diamantring med gravyr som han kommit på alldeles utan hjälp. Och datumet för min födelsedag.
Ja, jag var mer glad över gravyren än själva ringen. Tanken och allt det där. Jag är ju dessutom en sån där som använder alla mina smycken jämt och dygnet runt. Jag var så glad att jag till och med gick med på att vara fyllechaffis när han skulle ut med några killkompisar. Det kanske inte säger så mycket men i min värld är det stort.
Sen var jag inte så glad mer eftersom vakterna bar ut honom i bilen när det var dags för hämtning, han somnade i passagerarsätet och jag lämnade honom där när vi var hemma. Och så struntade jag i om han frös ihjäl. Men med så lite blod i alkoholsystemet borde det ha varit omöjligt. Så här i efterhand vet vi ju dessutom att han överlevde utan en skråma. Bortsett från årtiondets blypanna dagen efter.
Sen fyllde jag 30 igen. Och den födelsedagen går tamigfan till historieböckerna. Svärfar fyller i slutet av december och jag…i januari. Svärfar fyllde jämnt han med, och frågade om vi kunde ha kalas tillsammans. Självklart kunde vi det, för närmast sörjande. Svärfar ville hyra Sjömagasinet. Som är en av Göteborgs absolut dyraste krogar. Jag bjöd tolv personer och svärfar lika många, och vid planeringen hade jag sagt att vi INTE skulle ha öppen bar. Kalaset kostade liksom ohemult mycket pengar som det var, och om folk skulle gå runt och beställa drinkar fick det gå på deras konkurs, inte min.
Fantastiskt god mat, jättetrevligt sällskap och en skitbra kväll. Svärfar och den då 18-åriga brorsonen skulle sova hemma hos oss, och brorsonen hade blandat lite väl mycket olika sorter under kvällen.
Under taxiresan hem, där brorsonen satt i mitten bak, med mig och maken på varsin sida, råkade brorsonen börja må lite tjyvens. Och i retur kom all mat och dryck han hade inhalerat under kvällen, rakt i knät på mig. Väl hemma skickade jag ut honom att gå tio varv runt kvarteret för att nyktra till, in med svärfar i sängen och sen ut i taxin och skura för svärfar skulle slippa betala en tusing i kräksböter till taxin. Sen sanerade jag mig själv med en dusch och satte mig alldeles ensam på köksgolvet för att öppna presenter.
Som bonus visade det sig att Sjömagasinet inte alls hade fattat att det INTE skulle vara öppen bar när fakturan väl kom, och jag var nära att dö när jag såg totalsumman.
Själva 30-årsdagen firades i Thailand, men på flyget mellan Bangkok och Phuket kom jag ihåg att jag inte hade kommit ihåg att packa ner min lilla videokamera (nej, telefonerna var inte tillräckligt bra att filma med då) och började gråta hjärtskärande. Så maken fick snabbt ta fram min oinslagna present ur sitt handbagage. Det var en videokamera. Som tröstade mig där och då. På själva födelsedagen fick jag inte ens en orkidé från verandan. Eller sång.
Men jag “fick” massage.
Nej, det är fortfarande inte SJ:s logga som är tatuerad på armen.
Och tårta. Från personalen på hotellet. Jag inbillade mig dock en sekund att maken hade donat med något medan vi var ute, men icke då, de hade kollat i passet.
Det låter möjligen som att jag är en smula bortskämd nu, men det är jag inte. Jag råkar bara älska att ge bort saker själv. Jag älskar andras födelsedagar. Och fattar inte att jag inte är tio år längre, utan jag skall vara vuxen när det kommer till födelsedagar.
Jag vill inte det!
Jag vill vara tio år, inte kunna somna på kvällen, vakna med pirr i magen till tårta och skönsång men det blir ju aldrig så igen. Trots att jag så väl vet att det inte kommer hända igen, så överger ju det där förbannade hoppet aldrig. Det där hoppet kan ta sig i dalen. För det är enkom hoppets fel att verkligheten aldrig är på samma nivå.
Så. Den här veckan tänker jag hänge mig åt att vara patetisk. Sucka djupt och dramatiskt lite då och då. Motvilligt gå ut och äta med familjen på min födelsedag och i lönndom längta efter att få vakna på fredag morgon och ha ett helt år kvar till nästa skitfödelsedag.
Barnslig? Japp. Absolut.
Men jag blir ju liksom inte yngre HELLER.
*dramatisk suck*
L8 says:
Jag fyller den 24:e januari. ( Skulle egentligen kommit till världen en månad tidigare enligt B-Ms uträkning, så tacksam över att inte hållit tidtabellen :-O)
Älskar också att ge bort presenter!! Inte att presenten skall vara stor och dyr- men att den liksom “träffar Rätt”.
Mitt problem är när jag fyller jämna år.
Min 20 års fest försvann i en 2 veckors lång influensa.
När jag skulle fylla 30 dog min mamma några veckor innan (och där dog även all lust till både jul som 30 års kalas).
Såg fram emot 40 års dagen som skulle firas med resa, pukor och trumpeter- och lagom till den gick SAAB omkull här i Trollhättan med arbetslöshet för maken och hela bygden i sorg…. ( han var tvungen att vara närvarande på TRR aktiviteter och möten på arbetsförmedlingen, så att åka någonstans var inte aktuellt. Han fick dock ett nytt spännande jobb två månader efter detta, men det hjälpte inte just på min födelsedag).
Sååå, jag har bestämt att inte ens försöka mig på något till min 50 års dag….för då blir det säkert en naturkatastrof i Västra Götaland.
Däremot så går jag “all in” då det gäller makens födelsedagskalas :-). Jag menar, något kul skall man ju ändå få ha då det gäller vuxenfödelsedagar.
Fast en av de bästa kalasen jag haft, var härom året. Då bjöd jag hem några tjejkompisar på god mat och filmtittande på min då nya 46 tum TV. Krav för att komma var att inte ha med någon present samt att ha på sig mysbyxor. Alla tjejerna ställde upp på detta med glimten i ögat, och vi hade en riktigt mysig kväll.
Så alla födelsedagar är inte bajs!
Victoria says:
Men USCH. Du vinner. Nu låter jag på riktigt bara bortskämd. För det där har inte hänt mig…än. Bara tanken på att förlora en förälder är vidrig.
Och jag håller med. Det är tanken som räknas. Jag går också all in på andras dagar. Fast den där förhoppningen måste ju vara något som sitter kvar sen man var barn. Pappa är fortfarande lika barnslig han med (det är därifrån sången kommer, även om han aldrig skulle erkänna det). Medan maken inte har någon känsla för det alls, eftersom han struntar i sina egna födelsedagar och alltid har gjort det.
Din förra födelsedag lät verkligen som en dunderhit. Avslappnat och bara mysigt. Bra idé där, för det är ju ytterligare en press med att fylla som vuxen. Man skall ha kalas, men det är födelsedagsbarnet som städar, lagar mat och donar medan gästerna har det trevligt. Inte kul alls.
Jag har gått med på att gå ut och käka med pappa och svärfar. Sen skall jag hem och kasta mig i sängen och…vakna på din födelsedag och vara nöjd 😉
TinaLill says:
Ja du, det där med födelsedagar är även här knepigt. Kommer från en familj där man blir firad på sin födelsedag, sång och nåt paket på morgonen och kalas med släkten på kvällen. Aldrig några storslagna partaj men ändå så vi kände att det var en speciell dag. Med exet var det ungefär samma grej men nuvarande sambon… Jag har ont i magen inför min födelsedag varje år. Har sagt att jag inte förväntar mig dyra presenter men skulle uppskatta ett födelsedagskort, köpt på ICA duger finfint, på morgonen som visar att han bryr sig. Tror du han kommer ihåg, att han nånsin kommit ihåg???
Nä då, när han sent omsider kommer på att jag fyller år far han till blomsteraffären och köper röda, långskaftade rosor – jag har kommit att hata röda långskaftade rosor, eller dåligt samvete blommor som jag har döpt om de till. Förra året talade jag om att om han nånsin kommer hem med såna igen på eftermiddagen på min födelsedag kör jag ner dem i soptunnan på en gång. Hur jävla svårt kan det vara att köpa ett litet grattiskort i vilken jäkla mataffär som helst, ta en penna och skriva dit sitt namn, lägga på valfritt ställe där jag inte ser det och göra en notering i telefonen att det ska överräckas på rätt morgon? Han är ju en hyfsat intelligent man i övrigt så jag tycker att en sån önskan inte är för mycket begärt, eller????
Jag frågade till och med sist om jag kanske skulle köpa kortet åt honom att ha till nästa gång, men då fick jag en sårad blick…
Ska kanske tillägga att om han, mot alla odds, skulle komma med röda rosor någon annan dag på året än min födelsedag skulle jag bli jätteglad, men det lär jag få se mig i månen efter. Här är det jag som köper blommor till honom.
Tur han har andra kvaliteter som uppväger 😉
Å du, grattis på födelsedagen i förskott. Själv fyller jag 29 varje år. Det innebär att jag i år var 7 när jag fick äldsta dottern…
Victoria says:
Jamen precis så! Inget märkvärdigt men det skall märkas. Det heter ju faktiskt bemärkelsedag.
Vad är det med män och deras totala nollkoll på födelsedagar och annat? Syrrans man är ett jäkla unikum. Skiiiiitbra på uppvaktning. Trots en miljon år tillsammans och barn så får hon ändå verkligen något med en tanke bakom.
Kan vi skicka dem på någon kurs?
Och jag glömde skriva att maken upplyste mig om att han skulle till bästisen i Oslo för att hjälpa honom renovera. Denna veckan. Detta talade han om förra veckan. Jag frågade om han inte ens tänkt vara hemma på min födelsedag eller om han glömt den, men då var han snabb som attan och sa “nääää, men det är ju så nära att om jag åker kommer jag såklart hem”.
Jomenellerhur.
Todde says:
Hur gammal blir tant, visst var det 47-48? 🙂
Victoria says:
*morrar*
MickeB says:
Hmmm,är så totalt ointresserad av min egen födelsedag att jag på riktigt glömt bort den ett par gånger.Man får rätt konstiga blickar när nån gratulerar en och man frågar vaa?
Victoria says:
Men VARFÖR? Kan vi få ett manligt perspektiv på det här tack?
MickeB says:
Jadu det vet jag inte riktigt.När man var liten var det naturligtvis roligt att fylla år och ha lite kalas men sen blev det väl mer av ett praktiskt skäl med vissa åldrar.Det var ju 3 åldrar man ville uppnå,först var det 15-årsdagen(moppe) sen 18-årsdagen (myndig och körkort) och så 20-årsdagen (systembolaget).Efter det var det ju ingen speciell ålder som man hade att se fram mot så då fanns heller inget intresse för födelsedan kvar.
Victoria says:
Men alltså. Minns du inte ens känslan när man gick och lade sig dagen före födelsedagen? Det går tydligen över på vissa men på andra inte.
Sen håller jag med om de praktiska födelsedagarna. Att fylla 15 i januari och ha haft moppen stående sedan tidig höst året innan utan att få använda den (för pappa) var outhärdligt. Likaså bil och körkort. Men då var det ju mest bara praktiskt att fylla tidigt.
tigerlilja says:
Men tror du inte att han sitter nere i källaren och pysslar ihop nånting? Samtidigt som han sjunger? Tycker det är en vacker bild…
Victoria says:
Hahaha, jag fick en vision av Emil i Lönneberga nu när du skrev det. Han täljer en trägubbe till mig. Jomen det är troligt. Inte.
Men en vacker bild 😉
-ME- says:
Jag känner att jag förstår dig hejdlöst och ohemult bra i just den här frågan. Just nu finns det en del issues som snurrar i mitt liv och en av dem är hur jag ska överleva nästa födelsedag eftersom jag kommer vara på retreat då. Mitt i tystnaden. Ingen kommer ens ha LOV att säga “grattis” och familjen är två timmar bort, telefoner är förbjudna. Egentligen är det här ett av världens mindre bekymmer, men eftersom jag inte ser någon lycklig lösning på det så…blev det gigantiskt. *harkel*
Victoria says:
Hm. Vi har ju redan bestämt att vi skall fira jul ihop i år. Kan du inte fylla år lite närmare mig så vi kan retreata ihop med? Med avresa imorgon helst då?
Btw, jag förväntar mig korv på jul. Inte bara små efterrätter.
-ME- says:
Be careful what you wish for, it might come true… :p
Jag _fyller_ år rätt nära dig. (Fast inte fullt lika många som du då…) Det är inte ens två veckor kvar. Kan vi kompromissa? Vadstena ligger mittemellan…
Victoria says:
Är klostret aktivt? Isåfall är jag MED.
-ME- says:
Var är “gilla”-knappen när man behöver den???
Victoria says:
Jag får väl lägga till den IGEN då’rå. Sen.
Bibbi says:
Jag har i princip gett upp hoppet (fast innerst inne inte) men jag tycker fortfarande att man ska få vara den speciella och bli uppvaktad ordentligt på sin födelsedag. Oavsett hur mycket man fyller.
Victoria says:
Det var ju just det där med “i princip gett upp hoppet”. Man säger det, man tror sig själv men hoppfanskapet ligger och lurar i bakgrunden varenda gång likt förbaskat.
Bibbi says:
Precis. Man går och intalar sig själv att inte ha några förhoppningar för att inte bli besviken. Men jag borde veta bättre än att ha några förhoppningar på maken. Han är uppvuxen i en familj som inte verkar fira varken födelsedagar eller jul. Tråkmånsar.
Jag är uppvuxen med riktiga födelsedagskalas med gräddtårta och en massa folk och paket.
Victoria says:
Samma situation här. Men de måste ju för sjutton ha firats när de var små åtminstone? Tänker jag?
Svärfar ringer alltid och grattar mig på min namnsdag, men aldrig på min födelsedag för den kommer han aldrig ihåg. Äpplet faller inte långt från päronträdet?
Humlan says:
Jag förstår dig och håller med dig! Samma längtan finns hos mig och jag vet inte hur många år som jag har varit bittert besviken, men numera har jag gett upp… tror jag, kanske sitter jag och är lika besviken två veckor efter din dag som jag har varit så många gånger tidigare. (Ja, i dag är jag Surtant!)
Victoria says:
Man FÅR vara surtant. För man hoppas fast man försöker vara vuxen. Sen retar det mig som fan att jag kände maken innan vi blev ett par och jag vet att han någon gång på forntiden gjorde ett spår av rosenblad från sovrummet till köket där det stod frulle klar med present till sitt ex.
Jag har inte sett skymten av en liknande stig. Och vill nog inte ha det heller för jag skulle fnissa ihjäl mig. Men en MEDELVÄG. Jag VET dessutom att han hatar pressen och inte tycker att det är kul just av den anledningen. Så egentligen önskar jag nog att han bara skulle tycka att det var kul.
Han har andra kvaliteter såklart. Men det är ju så pisstrist att de faktiskt inte tycker att det är roligt. Jag tycker det är roligare att överraska någon än bli överraskad och är nästan mer uppspelt om jag själv hittat den perfekta presenten.
Jomen det var ju det där med att inte vara så vuxen (och dödstrist).
FrauNewYearsEve says:
Fyller man på min dag kan man räkna med de flesta i månader redan planerat in ngt annat firande, och inte riktigt kommer ihåg en alls.
När man var yngre fick man presenter, om man nu fick några, inslagna i julpapper.
Fick man inte, kunde man få höra “du fick ju så mkt i julklapp” alt så stod det redan på julklappen att detta minsann var födelsedagspresent också.
Sen att mina syskon fick lika många och “fina” julklappar som jag hindrade dock inte dom från att få paket på sina födelsedagar på sommaren -fick aldrig ihop den ekvationen som liten, inte nu heller…
På min 20-års dag fick jag en reklamklocka pappa fått av ett företag, som jag visserligen suktat efter…när jag var 12. Över jul hade vi varit på Teneriffa och den resan “fick” jag i present. Vad jag senare fick reda på var att Min bror och flickvän inte velat följa med så dom fick pengarna istället… (Min bror fick en bil när han fyllde 20).
Gillar inte mina egna födelsedagar då jag ständigt blir besviken…sista nu fick jag frukost på sängen av maken och en valfri ny väska -tror faktiskt det är den bästa födelsedag jag kan minnas.
Andras födelsedagar firar jag gärna och planerar till etc etc, men min…näe skit it.
Bara lite patetisk eller snarare bitter här;)
Victoria says:
Mäh, och dessutom blev du fjortis SIST. Det måste ju bara vara julafton som är en sämre födelsedag än din faktiskt.
Min är sådär lite opraktiskt lagd två dagar innan löning den fattigaste månaden på året.
Men vi FÅR vara patetiska när det gäller födelsedagar. Till vi blir jättegamla och inte kommer ihåg dem längre. Sådetså!
Annika K says:
Jag vill också att födelsedagen ska vara så där som när man var liten.
Victoria says:
Jag tycker att vi återinför det Annika. Kan vi inte lagstifta eller något.
Annika K says:
Ja det tycker jag 😀
-ME- says:
Jag röstar för!!!!! *trycker på alla ja-liknande knappar jag hittar*
MissK says:
När man fyller mitt på sommaren är ju det ju inte en jäkel hemma nästan, för alla e på semester så det e inte bättre
När mina systrar + svägerskan fyllde 40 fick de var sitt presentkort till en heldag på Varbergs kurort
När jag fyllde 40 …fick ja en dammsugare. Ena systern skickade ett sms o grattade mig hon var i Turkiet så kunde inte komma, Andra systern orkade inte komma, brodern & svägerskan kom för ovanlighetens skull ena systersonen dök upp ihop med brodern, t om mina mostrar dök upp
När jag fyller år kommer mamma med några trisslotter, mina systrar grattar mig ev på FB, systerdottern kommer med Toker, bästa kompisen kommer oftast med barnen + ev sambo förra året kunde de inte komma för hennes svärföräldrar hade ordnat en överrasknings resa till de…. en tripp till nåt hamburger Hak utanför Älvesered ( en bit från Ullared), Ena kusinen kommer oftast med barnen ( om de inte har nåt annat o göra för det blir för mycket för barnen med 2 saker samma dag) …. brodern & svägerskan ringer ev efter nån dag när han fått reda på att jag fyllt år ( ifs nu har han ju fejjan så ser väl där att jag fyller år när mina vänner grattar mig trots att han inte e så jätteaktiv) Andra kusinen som alltid kommit förr “glömde” bort mig när jag fyllde 40 o sen fortsatt “glömma” mig, men eftersom vi är lika gamla fast jag fyller först så gör jag likadant. Så nu grattar vi varandra på fejjan och vi bor 20 min gång väg ifrån varandra, jag passerar hennes bostads område ofta när jag cyklar till o från jobbet 😀
2 av mostrarna grattar mig på fejjan den 3:e som också finns på fejjan brukar glömma det
Så hade inte fejjan funnits hade halva släkten struntat i o gratta mig 😀
Jag har alltid varit den som kommit ihåg folk när de fyllt år och gratulerat o gett nån present lr bara åkt dit med en blomma, men är den som blivit minst gratulerad. Så jag ruttnade på det så nu för tiden uppvaktar jag bara de som kommer ihåg mig
Victoria says:
Sommaren var ju svintaskigt när man gick i skolan. Eller ja, alla lov. Fyllde man då blev man bortglömd redan som barn.
Men släkt och syrror verkar ju trevligt. Är du månne äldst i syskonskaran?
MissK says:
Nääääääääää yngst 🙂
2 äldre av varje sort som är 9,8 6 och 5 år äldre än mig ändå är det nästan alltid jag som fått ställa upp när det behövts
Kusinerna som där 1 e nån månad yngre än mig o andra 4 år yngre vi 3 har haft ganska bra kontakt till o från sen vi var små så därför har det blivit att vi grattar varandra lr rättare sagt den jämnåriga blir bara grattad på fejjan om hon gör likadant nu förtiden 😀
Ja,fylla år mitt i sommaren sög, för nåt tal om barnkalas när man var liten var det inget tal om, för nästan alla klasskompisarna var bortresta när man fyllde år när det var industrisemestern (juli månad)
Victoria says:
Oj. Det trodde jag inte. Yngst brukar ju daltas med till förbannelse. 😉 Ja, jag är äldst hehe.
MissK says:
Beror nog på att morsan vart ensam om att uppfostra 5 kids för hon lämnade farsan när jag var liten o sen har vi inte träffat honom, själv har jag inget minne av honom o var inte med på begravningen. Har bara ett svagt minne om att farmor hälsade på 1 gång fast det minnet är väl inte mycket att hänga i julgranen flr det enda jag minns är hennes trosor med en fartrand i som låg på min säng 😀
Fast det jag hört om både farsan o farmor så har jag inte missat så mycket.
Så därför har jag väl inte kunnat bli så jättebortklemad för morsan har inte haft riktigt tid/råd att ge oss allt vi velat ha o sen jobbat heltid och även pluggat in både grundskola och gymnasie på komvux
Victoria says:
Sätter ett annat perspektiv på det. Men det ursäktar ju inte de andras skitbeteende. Snarare tvärtom. Låter inge kul iaf.
MissK says:
Med tanke på att ena systern vart hos mig i denna lägenheten 1 gång det var FÖRRA ÅRET och jag har väl bott här i 4-5 år iaf
Andra systern har vart här nån gång mer fast e nog lätträknat på ena handens fingrar
Brodern har nog vart här mer än ena handens fingrar men mindre än båda, jag väntar ännu på att han ska komma o sätta upp min lampa i sovrummet…bara väntat sen jag flyttade in 😀
Andra brodern lever tyvärr inte
Lillemor says:
Jag hade lagt ner helt.
Efter hundra år med långkalsonger och slalomstavar i ett paket på julafton med orden: “detta är också din födelsedagspresent ” ( fyller 4:e januari)
Och på sin höjd ett par raggsockar och glass på dagen man fyllde så var det inte så jäkla kul.
En 20 års dag som ingen kom på
En 25 års dag med vinterkräksjuka
En 30 års fest där alla hade försökt som fan men resturangen hade “all you Can eat seafood” ist för revbensspjällen de utlovat , jag hatar allt som bor i havet
.
Ja …lagt ner.
Fyllde nu 40.
Bjöd ingen alls.
Fan vad pinigt om ingen kommer.
Förberedde inget typ.
Hade en tårta för jag visste svärmor och svärfar skulle komma
Inget annat alls
Och ingen i min familj kom…
Men! Hela sambons familj kom , med fantastiska presenter!
Typ presenter i klassen “sånt man drömmer om Men det är HELT ouppnåeligt- kommer aldrig att happen”
Helt fantastiska!
OCH två fantastiska gamla vänner jag inte sett på över 1 1/2 år, också DOM med presenter där de verkligen tänkt
, massor! sånt där som är helt sjukt!
Sambon hade gått all-in och gett mig allt jag någonsin sagt att “sån skulle man ha”
( han ger annars ALLTID ett presentkort på en bok)
Var den absolut bästa födelsedagen i hela mitt liv. INTE pga av själva presenterna egentligen, utan mer för att alla hade tänkt som fan.
ALLT var sketakul!
Så jag tror att inte förvänta sig ett piss var en bra ide:)
( sen tror jag iofs till 1000% att presentkortet på boken kommer fram nästa år igen 😉
Hoppas du får en bra
Födelsedag!
Victoria says:
JÖSSES. Man skall skita i det på riktigt alltså? Det låter ju som taget ur en väldigt fantastisk film. NJUT. För det är garanterat som du säger, att det blir presentkort på bok nästa gång igen 😉
PGW says:
Är jag helt ensam om att inte vilja fira min födelsedags alls?
Victoria says:
Du och alla karlar som är dödstrista? 😉
PGW says:
Ja jag är mer karl än många andra karlar så 😉
Fru M says:
Men om man sällan eller aldrig blir direkt firad eller dyl så hoppas man/iaf jag på att KANSKE det blir ngt i år iaf..
Har EN gång blivit paff.. första jobbresan och sova hemifrån efter fått första barnet. Jag var överlyckliga över att fått bad på rummet -vi hade inte badkar i nya huset och som jag hade saknat det.
Alla skulle ut, jag skulle ligga i badet med en bok och sen sova heeeela natten istället. Efter middagen knackade det på dörren och två kollegor kom med en påse badkulor och burk med ansiktsmask till mig! Många år sen men såååå tacksam fortfarande!!!
Susanne says:
Oj vad jag känner igen mig! Jag hoppas varje år på lite skönsång på morgonen,men det händer aldrig. Ett år undanbad jag uppvaktning,då hade min 22-åriga dotter dött i tsunamin tre dagar tidigare. Nu har ju nio år gått men ingen uppvaktning från sambon.Tur att jag får presenter av barnen iallafall !
Victoria says:
Men fy. Jag beklagar. Den JÄVLA tsunamin rent ut sagt.
Dock, precis som du säger, det var ett år du undanbad dig. Inte resten av livet. Vi hoppas och de fattar inte subtila hintar ens under pistolhot. 🙂
Tina Johansson says:
Jag är ungefär lika patetisk…men har väl blivit lite mer luttrad genom åren…
Men två födelsedagar jag minns med stor glädje ska jag berätta om.
Den första var när jag fyllde 20, jag hade precis blivit sambo, men på morgonen rasslade det till i låset och in kommer mamma, hennes man och min lillebror och sjunger, och har paket med sig! Oj, vad mysigt <3
Den andra var min första födelsedag efter vi separerat, mina söner var då 5 och 10 år. De visste (hmm…då…) hur viktig en födelsedag var för deras lilla mamma…. Daniel, min äldsta, hade ställt sin klocka, väckte lillebror, "smög" ner och fixade frulle, hämtade en blomma i trädgården… Jag kommer för alltid ha den synen på näthinnan… mina älskade söner, med morgonsprucken röst, i bara kallingar hur de sjöng för sin mamma <3. Det är kärlek!
Sen har det varit många både bättre och sämre födelsedagar, men dessa minns jag bäst!
Hoppas din dag blir bra imorgon, kanske maken köpt nåt fint på Jula 😉
Här kommer i alla fall en tidig grattishälsning från mig:
Hurra hurra hurra, för det är ingen vanlig dag, för det är Victorias födelsedag, hurra hurra hurra!
MissK says:
Eftersom kl är över midnatt nu så kommer det du väntat på 😀
Harklar mig lite o övar upp rösten …är du beredd ??
Vad är det för dag i dag, är det en vanlig dag… nä, det är ingen vanlig dag för det är Wacko’s födelsedag HURRA HURRA HURRA!!!
Här kommer kortet 🙂
http://cdn3.cdnme.se/cdn/8-2/429627/images/2010/grattis_70063745.gif
Tigerhumlan says:
Vad är det för dag i dag, är det en vanlig dag… nä, det är ingen vanlig dag för det är Wacko Vic’s födelseda… HURRA HURRA HURRA!!!
Sjunger med morgonhes röst lite lagom ostämt men från hjärtat!
Grattis!!