Jag tror inte att det spelar någon som helst roll vilken veckodag det är faktiskt, för idag är looken…nästintill likadan som igår.
MEN *trumvirvel* idag firar Liten och hans ÅTTA syskon ett år.
Att den här lille kladden som vi hälsade på första gången när han var fem veckor i valphagen och då såg han ut så här, skulle bli så stor är helt ofattbart. Men hjärnan har ungefär samma storlek fortfarande.
Han var inte så pigg just den dagen skulle man kunna säga, och när vi tog det här kortet hade vi inte ens bestämt om det var han eller hans brorsa som skulle få följa med hem. Vilket ger mig sjukt dåligt samvete idag, att vi ens funderade på. Men båda valde liksom oss, och vi kunde inte värja oss.
Men det var klart att det skulle bli just han som tog sin mammas hjärta med storm. För när han var nio veckor åkte vi hem med just honom.
Och han sov så fint så fint hela vägen hem till “mormor” som passade Stor, medan jag var så nervös över första riktiga mötet att jag ville vända och lämna tillbaka honom innan det var försent.
Då tänker man även på när man hämtade Stor, som inte sov lika fint på väg hem från samma uppfödare.
För Stor sov bara litegrand (vilket skulle visa sig vara ett tema för hans valptid), resterande tid ägnade han åt att kräkas och bajsa på mig. Men söt var han med såklart.
Sen kom vi hem till mamma med Liten, efter att ha suttit i bil i fyra timmar, för första mötet med Stor där Stor var fullkomligt tokig i Liten. Det enda Stor ville var att krulla ihop Liten som en boll och slicka och jucka på honom, och då blev Liten lite rädd men han var väldigt stoisk.
Efter det mötet hade vi båda hundarna i bilen när vi åkte från mamma och den åkturen var en trafikfarlig sådan. Stor skällde svartsjukt och oavbrutet, Liten låg i mitt knä och såg ut som att han hade kommit från himlen till helvetet och sen var vi hemma och första natten delade vi på dem direkt. För Liten var så trött att han såg i kors efter alla intryck under dagen.
Jag lade honom här…
…första natten.
Och han öppnade inte ens ett öga eller rörde på ett ben på hela natten. Så trött var han. Och väldigt väldigt liten.
Där fortsatte han att sova till vi gav honom tillåtelse att gå i trappan till de stora pojkarnas sovrum flera månader senare.
Idag är han alltså ett år. Och Stor blir fyra i år.
Hur går det till när de är så himla små från början?
Och mamman till Liten fick valpar igen för exakt nio dagar sedan. Det är en jäkla tur att Liten fortfarande är för liten för att få syskon för risken är stor att vi hade åkt ner igen och stoppat ytterligare en valp i fickan.
Oj så snabbt det går att glömma hur mysigt, roligt och alldeles förfärligt det är att ha valp.
Idag skall vi dock fira Liten. Genom att åka till Strömstad igen.
Först lite bil och sedan en kattmatstårta.
Om ett par dagar blir det gemensamt kalas för mig och Liten. Men jag fyller INTE ett år.
Jag fyller en jävla massa år och har svår ångest.
Men vi fokuserar på Liten. Hela dagen.
Åsa says:
Prata valpar när jag är så valpsugen är inte juste!
Grattis till Liten!
Och grattis i förskott på 25-årsdagen till dig! Eller är jag fel ute med åren? 😉
Victoria says:
Förlåååt. Men jag är ju också alltid valpsugen 🙂
Du har helt rätt med åldern hehe.
Åsa says:
Det är mååånga av de jag tränar med som skaffat valp senaste året. Det är ju nästan tortyr! Men det får nog räcka med den vi har. Men valpar är ju sååå goa! Och man glömmer fort hur jobbiga de är 😉
Tänkte väl att vi är jämnåriga 😉
Victoria says:
Det är tortyr. Bara tanken på att inget av Litens nya syskon kommer få flytta hem till oss är fruktansvärt, för jag VILL ju egentligen men inser att Liten är för liten. Men de är jobbiga som fan, och alldeles alldeles underbara.
Klart vi är jämnåriga 😉
tina says:
Åhhh, så ljuvligt söt!
Igår var vi och hälsade på vår valp för första ggr, och jag insåg att vårt liv aldrig kommer att bli sig likt igen.
Gissa om de kommande fyra veckorna kommer att bli lååååånga
Victoria says:
Åhhhhh. Kan du åka raka vägen till oss med honom?
tina says:
Näe…*flinar*, men maila mig så ska du få se hur förödande söt han är 😉
Victoria says:
Jag mailar BUMS och du är taskig som inte kommer hit med honom! 😉
B-M says:
Stort grattis till Liten på födelsedagen!! Hipp hipp hurra 😀
Victoria says:
Han tackar och bits lite rart 😉
Maria says:
En sån söt historia.
Är de kompisar idag!?
Å grattis till er båda!
Victoria says:
Tack och bock och bit 🙂
De är dödspolare. På gott och ont. Stor har tagit på sig ett korkat hanaktigt ansvar och skall skydda Liten från alla främlingar. Man vet ju inte med sådana där man inte känner, de kan ju får FÖR sig något. Och Liten är en liten kaxig gris, så länge Stor är med. När Stor inte är med är han bara oerhört rar och vän. Men bästisar, absolut. Eller ja, nästan alltid. Det finns en parentes här. Stor är sjukt morgontrött, det är inte Liten, så Liten brukar knata upp med mig och så är vi uppe och käkar frulle och pratar lite om dagen. Sen när Liten har hängt klart med sin trista matte brukar han knata tillbaka till grabbsängen och då blir han morrad på från tånaglarna för Stor ogillar att bli väckt av glatt hoppstudsande unghund/valp. Vilket man kan relatera till. Hade en människa skuttat in i mitt sovrum mitt i natten och tjoat och lekt hade jag blivit rätt förbannad också 🙂 Båda är mina hjärtegull i alla fall.
maggan says:
Ååh, vilka charmtroll du har, ( o nu menar jag inte maken), vad heter rasen?
Victoria says:
HAHA jag hade blivit väldigt orolig om du hade menat maken faktiskt.
Det är portugisisk vattenhund. Fast i just deras fall är de inte så förtjusta i vatten som de borde vara enligt rasstandard 😉
Humlan says:
Jag blir ju alldeles hundsjuk när jag ser bilderna! Synd att ni är så långt bort att man inte kan komma förbi och klia lite hund… och jag förstår absolut att valpsjukan slår till igen, kunde hon inte ha väntat lite med nästa kull?
Jag är alldeles speciellt kär i den första bilden på Stors sovstil, som du visade i går… får jag låna den för att titta på när hundlängtar-sjukan slår till?
Victoria says:
Jamen ja, jäkligt oschysst att skaffa valp när det är för tidigt för oss (Liten). Det blir ju ett halvsyskon och det hade man faktiskt velat ha.
Haha, du får låna den bilden så mycket du vill. Han sover så varje dag. I Gbg. I Strömstad är vi taskiga och har skinnsoffor så där “rinner” han liksom ner i en hög av ben, armar och päls. 🙂
Victoria says:
Jag glömde visst tala om att jag och Liten planerar en visit i Uppsala. För att uppfostra en hoper barn. Och kanske en man. Du får klappa då? 😉
Humlan says:
Jamenvisst! Liten kommer väl få mycket uppmärksamhet då, han blev väl lite kär i uppsaliensiskan som var på besök hos er nyligen och jag antar att hon ger honom en del uppmärksamhet, i stan bor ju också PGW som gärna kliar hund och kommer då en stor stockholmska också för att klappa så kommer han tro att han är världens medelpunkt… fast det tror väl i och för sig alla tonåringar så det rubbar väl inte hans världsbild.
Victoria says:
Haha, fast om du jämför två små uppsalienskor och en stockholmska med att han faktiskt var monterhund på mässan så är det dålig världsmedelpunkt på det förstnämnda antalet. Och sen är han inte så fisförnäm till sin läggning utan mer lite fundersam, och lite korkad men söt. En tonåring som sagt. Kan inte bli för mycket.
Anki says:
Åh så söt han är på bilderna! Det suger i valptarmen här också när jag ser bilderna 🙂 Hade jag möjligheten så skulle jag alltid ha en liten valp här hemma. Det finns nog inte mycket som slår en mjuk valpmage och de mjuka oanvända tassarna!! Det är också märkligt att man så lätt glömmer den “andra sidan” av valptiden, alltså den som håller på att göra en galen – the Little Devil-tiden
😉
Hälsa stort grattis till Liten från mig och Whiskey
Victoria says:
Åh ja! De alldeles alldeles oanvända trampdynorna. Bara för att du skrev så var jag tvungen att ta Litens tass och lägga mot kinden imorse och bara kela med den. För den är ganska mysig fortfarande, men inte lika 🙂
Anki says:
Jag har också kramat (och värmt) tassar idag men det var då bara okej för att det var snökristaller som gjorde ont efter promenaden 😉
Victoria says:
Ja den där jäkla snön som fastnar mellan tassarna på stackarna. Här är det åtminstone så kallt att det inte fastnar. Och tassarna är rätt mysiga fast de är använda 🙂
Anki says:
Ja , de är lika goa nu om än lite strävare! Brukar snosa lite på dem när han sover 🙂
Victoria says:
De är lika goa alltid 🙂 Och nu skall jag spendera resten av kvällen med att snusa hund oavsett om jag så måste tvångssnusa. För det har en väldigt lugnande effekt. Som valium ungefär. Men sovsnusandet får jag varje natt. En rumpa, fot eller annan ovalfri kroppsdel som råkar hamna i närheten av kudden haha.
Annelie says:
Grattis på ettårsdagen. Ett helt underbart blogginlägg detta. Nog är det så för alla mattar och hussar; man minns precis hur det var att hämta hem sina olika valpar. Nu ska jag gotta mig i mina valpminnen en stund.