Och dissar därmed min gladtröja som jag råkade hitta under vårt studiebesök på ElsaLeonie idag.
Den är fluffig, mjuk och visar verkligen min personlighet.
Måste det vara strasstenar på precis ALLT?
Jag diagnosticerar någon slags brist i skatans system.
Typ en ädelmetallbrist. Kanske inte järn eller kalcium som normala människor kan ha brist på.
I really am a unicorn.
På riktigt.
(Ja, liten Taliban smyger in i kanten av fotot)
IGEN.
Det börjar bli onödigt för Mona att ens tänka på att byta lakan i källaren, för jag bor tydligen här på halvtid.
Men nu har jag bäddat ner mig. I rummet som doftar hemtrevligt. Jag vet inte vad det är, men något i det här krypinnet får mig att känna mig hemma.
Med tanke på att Mona ligger inne med en manlig förkylning och drog som en avlöning till sängen (vid ungefär samma tidpunkt som spädbarn vanligtvis lägger sig). Det kan inte heller vara Monas make, som sällskapade med mig i soffan genom att slå om för att kolla på Zlatan hela tiden. Vem vill kolla Zlatan när jag sitter bredvid? (Svara inte på det tack…)
Och min rara taliban hade pyjamasparty med full koll på sin värdinnestatus.
Fast. Det är kanske just det som gör det rätt så hemvant. Ingen gör sig till. Den ena är snyggare än den andra. Själv fick jag inte ens med mig den obligatoriska OnePiecen. Lång historia, men den involverar protesterande katt som inte ville att jag skulle åka så hon protestkissade lite. Dels på min OP och dels på mina handdukar som jag hade lagt utanför duschkabinen när jag duschade. Det märkte jag inte förrän jag tog den översta handduken och torkade mig i ansiktet.
Numera ytterligare en visdom på listan. Att torka sig med kattpiss i ansiktet är skitvidrigt, man gör (förhoppningsvis) bara det en gång, för det stinker ammoniak. Sen får man ett tuppjuck, skrubbar ansiktet med allt man kan hitta, och så tar man fram en ny handduk.
Nej, jag såg inte när hon gjorde det eftersom katter är diskreta protestanter. Inga barrikadprotester som hundar direkt.
Så idag har jag soffhängt i polyesterleopardbyxorna från Ullared och en sunkig collegetröja.
Kan lika gärna investera i en onepiece och ett par tofflor och lägga här uppe, istället för att släpa skiten fram och tillbaka. Med det sagt vill jag även påpeka att jag har gått från att packa i amerikakoffert till att den här gången packa i en övernattningsväska. Det är ett litet steg för mänskligheten men vääääldigt stort för Victoria.
Men dagens höjdpunkt står Talibanen för. Varken hennes ömma moder eller fader hade talat om att jag skulle komma, och jag tog en taxi från stationen för att Mona skulle slippa släpa sig ut snorförkyld. Och för att hon skulle slippa lämna pyjamaspartyt i dess framfart.
Så jag klev helt sonika in genom bakdörren och Talibanen fick samma ansiktsuttryck som en seriefigur. Ni vet när ögonen håller på att poppa ur sina ögonhålor. Och sen fick jag en stor fet kram och frågan “men du skall väl sova över?”
Umm…näe? Jag hade bara vägarna förbi och skulle tjingsa?
Tätt följd av frågan “Men åhhhh…du kan vara kvar till (tankepaus) åtminstone näääästa lördag?”
Jag dyrkar den ungen.
På riktigt.
Min plan är att adoptera henne, så kanske jag löser barnbarn på ett väldigt smidigt sätt innan jag blir för gammal för att uppskatta det. Och utan att behöva uppfostra egna ungar.
Sjukt praktiskt. Så gör vi.
Godnatt på er.
Här sitter jag och tittar på rar herre med läderportfölj anno 50-tal.
Med matchande slips och näsduk i bröstfickan på skepparkavajen.
Men han har en iPhone. Chockerande modernt.
Jag kommer bli jävligt förbannad om det snöar på min ändhållplats.
Just sayin’
Jag hade en liten diskussion om söta pojkar med Hondjuret häromdagen och berättade om mina två fack som jag placerar pojkar i. Attraktiva pojkar alltså. För pojkar som inte tilltalar mig finns en uppsjö andra fack att placera i.
Hon hade aldrig hört kategorierna, eller ens tänkt i de banorna tidigare, men för mig är det bara så solklart. Och ungefär nu kan ni sluta läsa om ni är jättepryda 😉
Jag tycker att Anton Ewald är en sötnos.
Så ung, så liten, så söt. Försöker vara lite svårmodig men det slutar ändå bara med att han ser ut som en bedårande svärmorsdröm och så levererar han söta popsånger.
En sån pojk skulle man vilja ha i fickan för att kunna ta upp, ställa på bordet och bara kika, lyssna och le ihop med honom. Inget snusk alltså. Vilket gör honom till en fickkärlek.
Sen har vi pojkar som Logan Echolls. Särskilt den vuxna Logan Echolls från VM-filmen.
Eller varför inte Mr Robbie Williams.
De pojkarna skulle man kanske under pistolhot kunna göra något mer med. Inte bara fickkärlekar alltså. Utan snarare fickkärlekar fast med “tt” istället för “ck”.
Jamen ni hajar?
Är inte det två oerhört bra kategorier av pojkar som är söta?
Japp, om Janne Josefsson var ett gubbslem så känner jag mig litegrand som ett gumslem när jag skriver det här.
Men det känns å andra sidan som ett steg åt rätt håll när det gäller jämlikhet.
Även pojkar kan objektifieras.
I alla fall av den här tanten.
Idag var det dags att byta naglar igen och nu börjar jag bli ordentligt impad av mitt mod.
Från att första gången har legat inne med en rädsla jämförbar med tandläkarbesök är jag numera dödscool och säger “gör vad du vill”.
Det är stort!
Men idag var jag helt insnöad på något slags Veronica Mars-tema och hade enorma förhoppningar att Jessica (nagelmästarinnan) skulle vara ett lika stort fan som jag och direkt fatta vad som skulle göras. Sån tur hade jag inte. Hon visste vad VM var, hade filmen hemma (osedd) men hade aldrig kollat serien.
Då kom jag av mig när det gällde naglarna och påbörjade Operation Men Skärpning För Satan Nu Måste Du Titta. Vilket jag tror att jag lyckades med. Sen fick hon fria händer igen. Och det blev så här bra.
Tjusigt?
Någonstans halvvägs in i nagelfixeriet gick en bekant filur på utsidan. Det var Hondjuret med dotter. Så jag sprang ut och hojtade på dem. Något jag bittert fick ångra.
Liten dotter söt och vän, på ytan, under ytan dolde sig Lucifer.
Först var hon väldigt fascinerad av allt nagelglitter. Och hur Jessica gjorde för att blinga naglarna. Sen helt plötsligt fick jag reda på att jag såg ut som en gammal tant. Att även den ömma modern var en gammal tant, medan Jessica minsann var en tjej.
Man skall aldrig låta sig luras av barns väna yttre.
De serverar sanningar man inte vill höra.
Och nu är jag orimligt sugen på att utbilda mig till nagelfixare.
PS till Hondjuret. Jag köpte inte ett enda par skor. Det trodde du inte va?