Vissa dagar händer just inget alls…

…men andra dagar händer hur jäkla mycket som helst. Idag var en sådan dag. Jag startade på botten och avslutade med en katastrof. Om man bortser ifrån att det möjligen är en ilandskatatrof och inte direkt i paritet med…jobbigheter i Syrien.

Klockan var ställd på halvsex imorse, men eftersom jag började sura redan tidigt igår kväll så jävlades min mat- och sovklocka med mig och väckte mig redan halvfem. Utan larm. Då hade jag sovit i circus tre timmar. Halvsex satt jag klar i soffan ihop med Mona och var på ett humör så mullrande att jag kände mig som tordön.

Ett ledsamt adjö, hejdå och see you soon till Talibanen för att sedan skutta (hasa) in i bilen och dra till centralen.

Göteborgståget går i princip alltid från spår 10. Väldigt bekvämt och skitsvårt att ta fel, så även idag. Att tåget gick från spår 10 alltså.

Kom dit med en kvart till godo och det stod ett tåg på perrongen, inte X2000 utan ett mjölktåg till Götelaborg. Ett sådant där som tar en miljon timmar och stannar på lika många platser. Det skulle jag inte åka med, även om det gjorde mig lite förvirrad. Lite skumt att ett sengångartåg har normal avgång 15 minuter före snabbtåget.

Men jag stod snällt kvar och inväntade mitt Speedy Gonzaleståg, hade bokat första klass och tyst avdelning och plats 50. Vilket var vagn två. Jag gillar plats 50 i den tysta avdelningen, framför allt i svinottan, eftersom det är en av fyra platser i en salong där det går att stänga dörrarna. Ifall någon nu skulle råka tro att det är himla snobbish att åka första klass så kan jag bara upplysa om att så är inte fallet, det kostar ungefär en femtiolapp mer än andra klass men man får lite mer lugn och ro, samt aningens mer bekväma säten.

Ni hajar när ni ser vagnskissen:

Screen Shot 2014-03-24 at 5.43.30 PM

Där började skitdagen. Det finns alltså två identiska vagnar, den ena är hållkäftenvagn och den andra är det inte. Jag var trött, lade inte ner någon tid på att räkna vagnarna eftersom det liksom inte går att missa vagnsnumret då det står på dörren.

Gick in i min vagn, ställde min chai på bordet och min handväska på sätet medan jag parkerade min övernattningsväska i bagageutrymmet. När jag kom tillbaka stod det fyra jävligt bedagade medelålders stureplansbrats med kotlettfrilla inne i salongen och den med mest pomada i håret och störst champagnemage började med att lite nasalt drygt haspla ur sig:

– Hörrö, kan du flytta ut din handväska härifrån eller?

– Näe, den står ju på min plats. Svarade jag. Och morgonhumöret började ge sig till känna.

– Nävetduvad, det häääär är min plats. Sa den korpulente med pikétröja med stärkt krage samtidigt som han viftade med sin pappersbiljett (där det mycket riktigt stod plats 50). I en skitjävlaotrevlig och nedlåtande ton, medan hans mysiga pomadapolare höhö:ade ÅT mig.

Då gick jag igång på alla cylindrar. Don’t mess with a klimakteriekärring kvart över sju på morgonen.

– Men du, tror du att jag är helt jävla tappad eller. Om du lugnar dig en aning och slutar vara så förbannat pompös skall jag dubbelkolla min biljett.

Sa jag. Och KOKADE. Tog fram min biljett i telefonen, tryckte upp telefonen i ansiktet på honom och sa:

– MEN SÅ HIMLA JÄVLA KONSTIGT ATT VI HAR SAMMA PLATS OCH SAMMA VAGN? ELLER VAD TYCKER DU ATT DET SER UT SOM (idiotjävel…sa jag inte)?

Då flikar en av hans höhö:ande polare in:

– Men lilla du, du är nog på fel tåg serrö. (Fet nedlåtande insinuering att jag borde varit på mjölktågen som gick en kvart tidigare där pöbel som jag borde vara, för jag borde i varje fall inte vara i första klass på X2000 tydligen)

Jag bara stirrade på honom med Gunilla Persson-ögon och då kom den mest genomtänkta frågan från samma snubbe:

– Ursäkta alltså, med VAD har du betalat för din biljett? (Ännu mer insinuering att jag absolut inte hade i första klass att göra).

Då gick säkringen i skallen på mig. För en mindre relevant fråga fanns liksom inte. Biljettpriserna har absolut inget med klass att göra, det hänger på när man bokar och om man har flax. Ofta är första klass till och med billigare än andra klass, underligt nog. Den där hårpomadan hade troligen runnit in i skallen på dem. Och han fick svar därefter.

– För det FÖRSTA har du inte med mitt biljettpris att göra. För det ANDRA har det ungefär lika mycket relevans som om jag skulle fråga vad du har för månadslön. Jävligt genomtänkt fråga eller vad tycker du själv?

Ungefär då hojtade de ut i högtalarna att de hade satt fel nummer på vagnarna så jag bad Allan Ballan med kompisar att fara åt helvete och så gick jag till rätt vagn med fel nummer och satte mig på MIN plats. Arg som ett bi. Och där satt en rar liten snubbe på 50+ år. Som givetvis fick ta del av mitt traumatiska möte med kotlettfrillorna. Det kan även hända att jag var så arg att jag drog just alla stockholmare över en kam, i alla fall alla stockholmska män med backslick över 40.

När vilopulsen hade gått ner från 200 slag i minuten till en mer normal nivå började jag, rara snubben och hans kollega (som dök upp i Flemingsberg) att småprata om allt och inget. Det är verkligen genuint skitkul att träffa random trevliga människor och jag brukar ha tur på tåg.

Vid något tillfälle sa en av dem något väldigt självklart, varpå jag – min vana trogen – svarade:

– Ja det behöver man ju inte direkt vara raketforskare för att fatta.

Inget mer med det liksom. Det finns ju bara två val när det gäller den meningen, antingen är det raketforskare eller hjärnkirurg, men oftast det förstnämnda.

Det gick en timma och vi löste den ena världskrisen efter den andra. Eller ja, kanske inte löste, men vi pratade om allt från politik till försvunna flygplan och det var två begåvade snubbar. Det behövde jag inte heller vara raketforskare för att fatta. Ett sjukt intressant samtal helt enkelt. Väldigt rara män med exakt noll hårprodukter.

Så frågade jag vad de jobbade med och vad de skulle göra i Göteborg. För sånt frågar man ju om man är nyfiken.

Gissa vad de jobbade med (rätt svar vinner en dammsugare)?

RAKETFORSKARE. Eller mer specifikt, rymdforskare.

Jösses som vi skrattade och jag trodde givetvis att de skämtade, men näe. Det var verkligen deras jobb och de var på väg till huvudkontoret i Göteborg för att…ptja…kolla vad som händer med en fis i rymden kanske?

Jodå, givetvis blev jag än mer nyfiken eftersom det var mina första livs levande rymdforskare, så jag intervjuade dem grundligt. Verkligen skitintressant. Och nu kommer jag tänka på mitt rara sällskap varje gång jag häver ur mig “det behöver man ju inte vara raketforskare för att…”.

Jag skulle ju dra raka spåret till läkaren från tåget och hade bilen parkerad på centralen och det visade sig att deras Göteborgskontor låg ungefär 200 meter från sjukhuset. Så jag var en god samarit och frågade om de ville ha skjuts, även om jag såklart hajade att de kunde åka taxi för firmapengar, men de tackade glatt ja eftersom de tyckte att jag var en fantastisk människa (min tolkning…okay?). De verkade i alla fall tycka att det var roligare att åka med mig än att ta taxi för de hakade på och jag körde dem till sitt kontor.

När jag släppte av dem var det tack och hej och trevligt att råkas, och så gav den ena snubben mig sitt visitkort som en trevlig gest, med orden “jamen om du någonsin får för dig att bli rymdingenjör så vet du var vi finns” och så var det inget mer med det.

Till jag tittade på visitkortet. Den mannen hade verkligen samlat akademiska poäng. Givetvis stod det att han var…ummm…något med space och scientist. Dessutom hade han doktorerat i det där raketforskandet och hade en examenstitel längre än en dassrulle. Snacka om att jag kände mig som en talanglös lallare och jag blir oerhört imponerad av så extremt talangfulla människor. Rymden liksom. Det är stort på riktigt. Och lite sci-fi faktiskt.

Nåväl, efter det var det raka spåret till läkaren och jag var så kissenödig att jag höll på att spricka (eftersom jag har tågtoalettfobi och inte hade kissat sen halvfem imorse. Min plan var att rusa in, anmäla mig och sen kuta in på dass innan det var dags att visa upp sig för farbror doktorn.

Det vara bara det att toan var upptagen. Jäkligt upptagen. Men jag korsade benen och väntade. När dörren väl öppnades kom det ut en kärring som inte såg helt frisk ut (man är vanligtvis inte frisk på sjukhus kan till och med jag räkna ut trots min talanglöshet). Jag slet nästan dörren ur näven på henne och rusade in, enbart för att springa rakt in i en vägg av skitlukt som stank värre än ett helt reningsverks alla bajscisterner kombinerat. Något hade dött i magen på henne och hon valde att skita ut det på sjukhuset. Fanns inte en chans övermindödakropp att jag kunde stanna där inne, så jag höll andan, låtsades att jag gick in för att vaska händerna och sen ut snabbt som fan innan jag hann få syrebrist och svimma av att knipa igen både näsa och mun.

Då var klockan elva och jag hade fortfarande inte kissat sen halvfem. Man skulle kunna säga att jag tränade knipmusklerna rätt ordentligt.

Men som alltid när man (jag) är kissenödig så går det över när jag har gått över en viss gräns av nödighet. Gissningsvis för att urinblåsan spricker och allt rinner ut i magen eller något annat medicinskt mirakel. Så jag fixade läkarbesöket och tråååkigt nog råkar just det sjukhuset ligga i ett av Göteborgs största köpcenter. Och det vet ju alla att man måste trösta sig lite när man har varit hos doktorn. När man var liten fick man guldstjärnor och bokmärken, nu får man köpa sina egna “guldstjärnor”.

Det kan hända att jag fastnade lite i det där köpcentret. I en dryg timma ungefär. Fast så värst dryg var den inte. Men jag råkade visst glömma gå på toa även där.

Jag spanade lite på allt möjligt och hittade en väldigt ironisk t-shirt.

photo 1

Som jag tyckte passade alldeles utmärkt nu när tant har blivid modern och hashtaggar till höger och vänster på både Twitter och Instagram. Jajjamän.

Sen var det dags att hämta medikamenter på apoteket och så skulle det kunna hända att jag kikade lite i andra affärer också, och VIPS var klockan ett och jag hade fortfarande inte kissat.

Då var det dags att rusa till bilen och pressa plattan i mattan hemåt.

Någonstans halvvägs insåg jag att det var flera veckor sen vi var i Göteborg. Det fanns med andra ord ingen mat alls i skåpen och jag var både hungrig och törstig.

Första tanken var att jag skulle dra hem och kissa och sen åka tillbaka till affären och handla. Och det var ju för all del en bra tanke. Om det inte hade varit för att jag är lat och för att jag hatar att åka iväg igen när jag är trött och redan hunnit parkera arslet i soffan. När man sitter där i bilen så känner man (jamen okay JAG) inte hur kissenödig jag är. Jag får liksom kniphjälp av att sätet stoppar utflödet från de sprängfyllda blåsan så jag fattade det något onödiga beslutet att skita i att åka hem först. En snabbis på Hemköp skulle jag väl klara när jag ändå hade klarat mig så himla länge tänkte jag.

Det skulle kunna vara en av mina sämsta idéer i modern tid.

In på Hemköp, rusade mellan hyllorna och slängde ner gud vet vad i korgen och någonstans i höjd med de frysta bären gick det inte längre.

Där var det bokstavligt talat droppen som fick bägaren att rinna över.

För om man råkar hosta till så kan det hända att en liten droppe kiss smiter ut från överfull kissmage. Och kommer en droppe så kommer syndafloden.

Jag började kissa vid bären. Jag ställde även ifrån mig korgen vid bären och så sprang jag så kallsvetten lackade så snabbt det bara gick ut ur affären.

Sen kom jag hem. Nästan färdigkissad.

Jag är hemskt ledsen att jag inte stannade i butiken för att fota i realtid, men jag kände att det inte var prioritet. För så här såg byxorna ut när jag hade vrängt av mig dem på golvet hemma.

photo 2

– Hej jag heter Victoria och är 44 år och jag kissar på Hemköp. Mitt nuvarande rekord är att knipa i elva timmar, men nu har jag lärt mig att det är min gräns.

Nästa gång kommer jag definitivt att leta upp en toa efter tio timmar och en trekvart i alla fall.

Men det har ju för all del varit en intressant dag.

Får man gå och lägga sig och skämmas lite nu?

PS: Och hela den här skitlånga historian överskuggar dagens egentliga stora händelse. Admin Anka fick barn idag. En söt liten pojk som fick mig att fälla en liten tår av medglädje. Jag får helt enkelt hylla henne en annan dag när jag inte är fullt upptagen med att pinka ner mig.

Har ni möjligen bråkat med kotlettfrillor, hängt med raketforskare och kissat ner er idag?

Inte det nähänä.

0 thoughts on “Vissa dagar händer just inget alls…

  • Läste nyss igenom ditt maj 2013 och det var också bra, men den här dagen var svårslagen. Och lite grann förstås jag vad du menar med kissnödigheten, man känner sig lite förlamad till slut, men det är alltså då man ska akta sig på allvar. Då vet jag. Tack.
    F ö har jag en gång på tåg med maken – hans relation till tåg är som din mans till dammsugare, fast han kan inte samla på dom – och han hade gått in i fel vagn (jo!) men jagade bort den stackars kvinnan från hennes plats. Jag nästan dog när jag tittade ordentligt på biljetterna.

    • Fast det hade ju varit rätt kul om han började samla på tåg. De tar ju nästan ingen plats alls 😉
      Och ja, gå aldrig över den magiska gränsen. Det fanns tydligen en sån. Man lär så länge man lever.

  • Tina Johansson says:

    Jag vet känslan. Det är ungefär samma sak som att behöva göra nummer två, när man är på väg till fots med äldsta telningen till skolan, och yngsta telningen befinner sig i barnvagn. Och just då har familjen inte nån bil, och om man inte handlar samtidigt som barnet följs till skolan, blir man tvungen att gå ner till stan ytterligare en gång till, med ett barn i barnvagn, som inte vill åka barnvagn, utan mest skriker hela vägen…
    Alltså kniper man väldigt hårt, rusar runt willys och kastar ner det som behövs och skyndar sig väldigt fort hem. Just när man ser sin ytterdörr, och vet att toan är väldigt nära, blir det ännu svårare att knipa, och när man ställer barnvagnen utanför huset går det inte mera, och man kan inte lämna en vaken ettåring i barnvagnen för att hinna in och bajsa…utan man kniper så mycket som man kan, men ändå så börjar det komma ut… Så med bajset rinnande innanför byxorna, längs med låret bär man in sin ettåring, låser ytterdörren och kastar sig in på toan.
    Det är 17½ år sedan, men jag minns det som det var igår…

  • HahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaHahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaHahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaHahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
    Tur jag var på toa inna sängen

      • En Annan Susanne says:

        Lägg en plastsäck i sätet innan du sätter dig….
        (Jag skrattar fortfarande, fast jag fattar att det var asjobbigt, sorry)

        Men kul att träffa lite intressanta raketforskare på tåget!

        • Fast jag har inte tillräckligt med vett för att fatta att det var jobbigt, det jobbiga var att vara så jäkla kissenödig att det började göra ont 🙂

          Och ja, sjukt intressant. Det är verkligen jättekul att träffa människor man liksom inte ser i sin vanliga tråkvardag.

  • Vill du ha lite tröst? Eller är du så arg och trött på allt att det blir fånigt? Sluta läs nu.

    Jag hade jobbat hela natten på en festival. Gick till bilen (1 km) och pratade med maken om att det varit roligt och att jag nog behövde några timmars sömn innan vi drog nånstans dit vi skulle (glömt). Jag var lite kissnödig men det var okej (20 minuter hem) och jag skulle ju snart vara hemma.
    När jag kom till bilen var förarsidans ruta inslagen. Glas all over. Jahapp.
    Ringde polisen och de skulle komma snart. Till saken hör att jag stod utanför mitt föredetta jobb och det var en vanlig tisdag mitt i sommaren. Först kom en kvinna jag jobbat med och hon beklagade och sa att om hon kunde hjälpa mig? Ville jag ha kaffe? Urinblåsan sa nej och jag tyckte detsamma. Väntade lite till och visslade. Det började regna. Inte så kul när man är lite kissnödig. Satte mig i passagerarsätet på bilen och väntade.
    Då kom en man jag jobbat med. Beklagade rutan och frågade om jag inte ville vänta på polisen inne på jobbet. Näe sa jag. Kaffe då, sa han. NÄÄÄÄÄÄ skrek min urinblåsa och jag tackade så mycket men polisen kommer väl snart. Då hade jag väntat 45 minuter.
    Sedan kommer Anna, en kompis jag jobbade med. Hon erbjöd mig en stol, ickeregn och kaffe. Min urinblåsa vrålade NEJ FÖR I HELVETE! och jag sa Nej men vet du, polisen kommer säkert snart.
    Efter 2 timmars väntan kom polisen. De tog vittnesmål och tejpade över allt glas i förarsätet med plast och sa att de inte kunde hjälpa mig med rutan men om jag körde lite snabbt (höhö) så blev jag nog inte så blöt. Vid det laget VRÄKTE det ner.
    Jag satt mig i bilen och skämtade lite om att det skulle vara skönt med en toalett och den ena assistenten sa att de hade toalett och kaffe (urinblåsan grät) på stationen och jag var så välkommen. Jag tackade nej. FATTA jag sa nej???? jag fattar fortfarande inte.
    Åkte ut på motorvägen och höll mig mellan växlingarna. ÅH kom jag på. RASTPLATSEN! När jag kom dit såg jag att toaletterna var väck och det enda som bjöds var skogen. I hällregn kände jag att det inte var läge.
    När det var ca 10 minuter hem sa urinblåsan (skrek snarare) att det var okej att kissa. Bilsätet var för FAN klätt i plastsäck och byxorna gick att tvätta. Jag kände att okej då. DET GICK INTE ATT KISSA. Helt blockerad i huvudet. Jag grät och gormade och trodde att jag skulle spricka. När jag väl var hemma så välte jag mig ur bilen, sprang till vår vedbod, dök in bakom och drog ner brallorna. DEN LÄTTNADEN.

    Efter jag duschat och gråtit mig till sömns tog jag reda på glaset (regnet slutade så klart när jag kom hem) och då, precis när jag var klar fick jag ett jävla getingstick. Ambulans till akuten och massa medicin och skit och jag hatar folk som slår in rutor i bilar bara för att de kan.

    Läste du ända hit hoppas jag att du känner att du inte är ensam.

    Ps. Byxorna var ändå pissblöta för jag hade missat att dra ner dem tillräckligt.

    • Använd inte telefonens:paddans inbyggda smileys. Det här systemet tror att det betyder att kommentaren skall avslutas när man använder dem.

  • Herregud,en sån pissdag….men som jag skrattade….dom där killarna fick sig nog en jävla överraskning,snacka om att hoppa på fel käring på morgonkvisten.du får kolla imorrn vem som är med i tv i halv 8 hos mig.

    • HAHA jag kollade. Och känner Tomas och Korv-Micke. Det här måste jag kolla på ihop med maken. Stan är ju inte så stor, vem vet…vi kanske fladdrar förbi med båten 🙂

        • Hahaha ja lite. Nu har jag ju inte sett programmet, men han är en raring. En lång raring. Ungefär den längsta jag känner. Det skall bli kvällens projekt att kolla på Tomas och Korv-Micke, jag talade om det för maken.

          • Grym underhållning när han lagar RÖVvinssås,och visar halva arslet….men jävlar vad lååång han är.Lägg speciellt märke till hur dom uttalar getost….hahaha

          • Jag missade det igen för TV:n pajade. Måste kolla Play. Menar du att han lagar mat med “chevreeeee”? Hahahaha.

            Om jag inte minns helt fel så är han 2.07. Vi hade orimligt roligt åt hans längd när han fick barn för ett par år sen med en tjej som också är ganska lång, och hade lite betting på att ungen skulle födas och vara minst en halvmeter som nyfödd 😉

  • Hahahahaha, tack för dagens underhållning!! Vilken “piss”dag 🙂 Det var tur att jag hade varit på toan innan jag läste inlägget!
    Förresten, jag uttalar chevre som dig och inte som miss Universum 😉

  • Först och främst STORT GRATTIS TILL ADMIN ANKA och välkommen till sonen. Hoppas att båda mår bra.
    Herrejösses vilken dag! Det blev dagens skrattattack…(du råkade möjligtvis inte fråga rymdnissarna om deras sciensteori om planet?)

    • De mår bra och han är så söt så söt.

      Och jodå, vi pratade om planet. Men de var för mycket forskare för att ha en schysst sci-fi teori. Det var jag som stod för de mer spektakulära teorierna 😉

  • Näe, jag kan inte skratta, jag liider med dig! Kottefrillor och kissa ner sig.,Stackare!! (Jag tror nästan att kottefrillorna är värst, tur att du slapp dom!)
    Men jag är väldigt impad av raketforskarna. Jag skulle gärna ha velat veta mer om vad dom sysslar med, om dom kan förklara det för en okunnig men intresserad.

  • Hahahahahahahaha, tack för morgonens gapflabb!! Gjorde nästan detsamma igår när jag körde hem från jobbet och bara skulle släppa ut mina små kräk på en snabb kisserunda innan jag sladdade vidare till nästa jobb. Kände att jag var jävulskt kissnödig när jag satte mig i bilen och tänkte att jag kan kissa när jag kommer hem och doggarna är ute i vårgräset och gör detsamma. Men jag hann knappt sladda in framför grinden innan de första dropparna gjorde sig påminda och när jag satte nyckeln i låset rann det över så att säga. Det blev en snabbavspolning av underredet och på med nya trosor och byxor. Herregud säger jag bara, mycket ska man vara med om när man inte tar sig tid att kissa innan man sticker från jobbet 🙂

    • Men visst är just DET typiskt då. Oftast (alltid) hinner man ju hem. Men från det att man sätter nyckeln i låset är det som att det blir all systems GO. Då går det ju bara inte att hålla sig. Vad har vi lärt oss av detta nu då? Jag har lärt mig att jag bör gå på tågtoa och inte ha så höga tankar om mina knipmuskler, även om de var bra 😉

  • Oh dear.

    Grattis till AdminAnka och till dig…eh, not so grattis? Eller jag vet inte, grattis till att våga berätta det i alla fall tror jag. Det hade jag aldrig gjort. OM det skulle ha hänt mig. Vilket det givetvis aldrig varit i närheten av att göra. Någonsin. Nej, minsann. Alls. *host*

    • DET har du så rätt i. Jag är fortfarande lite mullrigt arg på dem. Hade det varit omvänt så hade jag kissat på dem. Med glädje.

  • Hahaha, förlåt att jag skrattar men fifan vilken jäkla dag!!!
    Men trevligt att få umgås med raketforskare iaf 🙂

    Stort grattis till Admin Anka !!!

    • Man kan säga att det var tur att jag hade tröstshoppat lite. Fast hade jag inte gjort det hade jag kanske inte pinkat på Hemköp. Nåja, det får vi aldrig veta…jag är glad över mina raketforskare i alla fall.

    • Hah! Näe…men det är tur att det är sällan. Det var fjärde gången i modern tid som jag ställde till det på det här sättet. De andra gångerna kan jag berätta om en…annan gång. Eller kanske aldrig 😉

  • Hahahahahaha. Jag skrattar så jag gråter. Det här var det roligaste inlägget jag läst på länge!!!!! Tack för det. Jag behövde verkligen ett skratt efter en dålig början på dagen! Och stort Grattis till Admin Anka!!!!!

  • Herre jösses, vilken dag!! ha ha ha!!
    Jag blev väldigt plötsligt, och akut, bajnödig en gång när jag satt utanför en T-banestation i bilen och väntade på en kompis. Och eftersom det kom så plötsligt insåg jag att det som komma skulle INTE var i fast form, om man säger så… Jag knep och knep, och det liksom kom i vågor. Jag var helt svettig! Kom på att en kompis inte bodde så långt bort så jag kör sm en biltjuv dit, kan knappt gå för jag håller på att göra i brallorna, och bankar på dörren. INGEN HEMMA!! På fullt allvar funderade jag på att dra ner brallorna och lägga en hög i deras trädgård…..

      • He he!! En cliffhanger!
        Jo, efter att jag svettats och stått j*vligt still med benen i kors en stund så hasade jag mig tvärs ver gatan in på en helt tom restaurang. Där servitrisen tittade misstänksamt på den högröde och lätt svettige personen som med skitnödig gång, men på rekordtid, tog sig fram till toaletten. Och där det på dörren satt en stor skylt att den var gratis för gäster, 5 kr för övriga. För säkerhets hade jag inte plånkan med mig…. När jag väl ser mina drömmars mål (har aldrig varit så lycklig över att få slå ner röven på en offentlig toalett förr!!) så var det som att jag knappt kunde hålla mig en sekund till! Men, jag slapp få minsta lilla klick i brallan, men det var med knapp marginal!
        Försökte sen gå ut ur lokalen och se ut som om allt var helt normalt, medan servitrisen blängde på snyltgästen.Kan tillägga att jag aldrig varit där sen dess…

  • Den ångesten! Jag gjorde samma grej för nåt år sedan, cyklade hem från jobbet (som tur var typ kl. 22), hoppade av cykeln hemma och det bara rann! 😀

    På nåt sätt hade jag cyklat bort känseln i mufflan så det gick inte att knipa, ha ha!

    Får muntra upp dig med att jag har en till dejt med VM-killen med hund ikväll. Thai och film 🙂
    Kram

    • Hahahaha jamen det hajar jag, man tappar ju för fanken känseln efter för lång tid på cykel. Tur att det finns tvättmaskiner känner jag.

      ÅH…hälsa Herr VM att boken, som är en fristående fortsättning på filmen, hade premiär idag. Jag har såklart redan köpt den som e-bok men lär inte hinna läsa den förrän kanske ikväll. DEN spänningen. Ha en ljuvlig dejt.

  • Kan trösta dig med att jag lyckades bajja ner mig på jobbet 1 gång

    Hade varit hos den jag jobbade hos anhöriga o ätit mat, när vi gick hem därifrån så kände jag hur akut nördig jag började bli, men tänkte jag klarar mig nog hem till den jag jobbade hos, så jag knep o knep gick väl mer lr indre med benen i kors och putade rullstolen, medans vi gick hemåt o kunde inte säg något till den jag jobbade hos, när vi väl kom hem var jag rätt svettig trots att det var mitt i vintern. Men innan jag kunde sätta mig på toa där, var jag tvungen till hjälpa den jag jag jobbade åt av med ytterkläderna för det var vinter… Men tyvärr han jag inte till toa innan det kommit en kladd i trosan, som tur var inget i jeansen

    Eftersom jag var på jobbet hade jag inga x- tar trosor med mig och inte ville ha bajstrosor på mig, så hittade en plastpåse inne på toa, så ner med de i påsen eftersom jag inte ville gå utan i jeansen så snodde jag en blöja som jag hade innanför jeansen. Sen smög jag ut med soppåsen o slängde ut den på altanen, eftersom jag ändå skulle gå ut det hållet när jag slutade jobba och låtsades som ingenting resten av passet, som tur var det bara nån timme kvar till jag skulle gå hem

      • Näe… när han väl fått mig på kroken så blev han en vanlig elektronikingenjör.
        Trodde han drev med mig när vi träffades och han berättade att han var rymdingenjör….
        men nu har jag ju träffat ett gäng och insett att de finns 😉

  • Haha herregud vilken dag!
    Ja du måtte ha varit satans kissnödig om det går så där långt 🙁

    Nu kommer jag också att tänka på ditt rara sällskap med raketforskare nä nån säger så

  • Med den händelserika dagen måste du ha förbrukat minst en månads händelser. Jag säger bara, meeeeen! Hur kunde du kissa ner dej? Visserligen håller jag med tidigare inlägg att ju närmare man är hemmatoaletten så kan det “nästan” hända en olycka både med 1:an eller 2:an, det är konstigt. Kanske för man vet att händer det så kan ingen okänd se händelsen och att det finns rena kläder att byta till därför gör det inget OM det händer.

    Resan från Sthlm måste ha gått väldans fort med ditt resesällskap, låter hur spännande som helst att fått prata med dem. Rymden är ju alltid spännande att få veta mer om.

    • Mmm…man kan ju hoppas att just inget mer alls kommer hända på väldigt lång tid. Att jag gjorde det var inte så konstigt, jag hade druckit en del men inte varit på toa sen halvfem på morgonen. Var ju nödig redan på tåget, borde inte stannat i butiken och handlat men det är lätt att vara efterklok 😉 Jag har dessutom “kissat ner mig” två gånger tidigare i vuxen ålder (helt nykter bör tilläggas) men det kan jag berätta om en annan gång haha.

      Det var verkligen sjukt intressant. Förra resan från Sthlm hamnade jag bredvid ett par som var operasångare/sångerska och numera sångpedagoger. Det är rätt kul att träffa folk man absolut inte skulle springa på i vanliga fall.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.