Man kan tycka att måndagar borde vara en bra dag att ha ett underhållande tv-program, men tydligen inte. För det var andra gången jag glömde av det (säg inget om det – jag har alltså inte sett det än).
Igår var jag nämligen irriterad. JÄTTEIRRITERAD. Så arg att jag gick och la mig för att det skulle gå över. Det gick inte över, jag är ännu argare idag tror jag.
Och nu skall jag berätta varför.
FÖR MÄN KOMMUNICERAR INTE SOM NORMALA MÄNNISKOR!
Ahhhh … så skönt det var att skrika lite.
Dessutom börjar mitt specifika exemplar få mer och mer likheter med sin far. Och då menar jag inte de goda sidorna. Utan skitbeteendet med att komma hem, sätta på TV:n, backa ner röven i fåtöljen och samtidigt stirra på paddan utan att säga ett endaste jäkla ord. VAD exakt är vitsen med att både ha TV och padda framför ögonen? Och så undrar jag om han märker om jag flyttar fåtöljen en halvmeter åt endera håll eller om han noterar det först när han landar med sin rörläggarröv på golvet?
Nu menar jag inte att svärfar kom hem efter jobbet och satte näsan i paddan, eftersom de inte fanns då, men GARANTERAT något som motsvarade det.
Okay, jag förstår mig inte på mäns logik. Eller snarare brist på logik och logistik.
Här finns en bil. Jag brukar behöva bil en gång i veckan, max. Resten av tiden står den fri att förfoga av mannen. Han tycker sig därmed inte behöva upplysa om när han verkligen BEHÖVER den, men jag skall upplysa om det. I söndags upplyste jag om att jag behövde bilen på måndagen.
Här kan ni ha paus för diskussion i paritet med ett tredje världskrig. För jag VISSTE ju faktiskt vad han håller på med för projekt och jag hade haft bilen i fredags vilket sabbade hans planering och då hade han planerat om med alla inblandade.
Utom mig. Han hade glömt den lilla detaljen. Som vanligt. IDIOT.
Dessutom behöver en man, den här mannen, bara säga en sak en gång och så är det upp till kvinnan att komma ihåg. Den regeln gäller dessvärre inte åt andra hållet. Män behöver påminnas. Oavjävlabrutet.
Den här veckan kommer bli ett världskrig. För jag är helt övertygad om att han har glömt att vi skall på 99-årskalas hos mormor på torsdag, på begravning på fredag och vi behöver någon som kan ta hand om hundarna.
Jag har presenterat en plan för honom, som går ut på att vi skulle kunna be mamma. Om mamma kan ta hundarna på torsdagen hos mormor, vi tar tåget till Sveriges baksida på torsdag kväll för att hinna till begravning på fredagen. Planen är alltså bara presenterad för honom. Eller snarare diskuterad. För det är så man gör i en familj. Sen diskuterar man om man har löst det eller vem som skall lösa det. Det steget har vi alltså inte kommit till, som vanligt, för om jag presenterar en plan så ingår det tydligen i den planen att jag skall lösa det.
Hell, jag behöver inte ens presentera en plan. Man utgår ifrån att jag löser det ändå. Och löser jag det inte så utlöser jag en skrikfest.
Jag har inte frågat mamma. Maken har SÅKLART inte frågat mig om jag har frågat mamma heller. För av ren princip sitter jag bara här och gör som män gör. Jag sitter här och UTGÅR ifrån att det bara magiskt löser sig medan jag gör andra saker. Såvitt jag vet finns det inget som hindrar maken från att fråga mamma nämligen.
Sedan har jag inte informerat honom om att jag har tänkt stanna på baksidan ett par dagar när han åker hem.
Varför skulle jag? Information verkar ju så himla överskattat?
Och tro mig, i min plan för att stanna ingår hans välbefinnande. För om han fortsätter vara icke-kommunicerande man så slår jag ihjäl honom, vilket inte är ett dugg positivt för hans välbefinnande. Inte mitt heller, eftersom jag inte är så sugen på Hinseberg.
Så. Ja. Nu vet ni vad jag gör. Jag sitter här och utgår ifrån saker. Överväger även att klia mig på pungen lite då och då.
Hela den här jämställdhetsdebatten verkar lite felvinklad från min sida, eftersom jag tycker att det borde klassas som någon slags funktionsnedsättning att vara man.
Uppför de sig handikappat så borde de klassas som handikappade.
Kromosomfel röstar jag på.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
