Man kan tycka att måndagar borde vara en bra dag att ha ett underhållande tv-program, men tydligen inte. För det var andra gången jag glömde av det (säg inget om det – jag har alltså inte sett det än).
Igår var jag nämligen irriterad. JÄTTEIRRITERAD. Så arg att jag gick och la mig för att det skulle gå över. Det gick inte över, jag är ännu argare idag tror jag.
Och nu skall jag berätta varför.
FÖR MÄN KOMMUNICERAR INTE SOM NORMALA MÄNNISKOR!
Ahhhh … så skönt det var att skrika lite.
Dessutom börjar mitt specifika exemplar få mer och mer likheter med sin far. Och då menar jag inte de goda sidorna. Utan skitbeteendet med att komma hem, sätta på TV:n, backa ner röven i fåtöljen och samtidigt stirra på paddan utan att säga ett endaste jäkla ord. VAD exakt är vitsen med att både ha TV och padda framför ögonen? Och så undrar jag om han märker om jag flyttar fåtöljen en halvmeter åt endera håll eller om han noterar det först när han landar med sin rörläggarröv på golvet?
Nu menar jag inte att svärfar kom hem efter jobbet och satte näsan i paddan, eftersom de inte fanns då, men GARANTERAT något som motsvarade det.
Okay, jag förstår mig inte på mäns logik. Eller snarare brist på logik och logistik.
Här finns en bil. Jag brukar behöva bil en gång i veckan, max. Resten av tiden står den fri att förfoga av mannen. Han tycker sig därmed inte behöva upplysa om när han verkligen BEHÖVER den, men jag skall upplysa om det. I söndags upplyste jag om att jag behövde bilen på måndagen.
Här kan ni ha paus för diskussion i paritet med ett tredje världskrig. För jag VISSTE ju faktiskt vad han håller på med för projekt och jag hade haft bilen i fredags vilket sabbade hans planering och då hade han planerat om med alla inblandade.
Utom mig. Han hade glömt den lilla detaljen. Som vanligt. IDIOT.
Dessutom behöver en man, den här mannen, bara säga en sak en gång och så är det upp till kvinnan att komma ihåg. Den regeln gäller dessvärre inte åt andra hållet. Män behöver påminnas. Oavjävlabrutet.
Den här veckan kommer bli ett världskrig. För jag är helt övertygad om att han har glömt att vi skall på 99-årskalas hos mormor på torsdag, på begravning på fredag och vi behöver någon som kan ta hand om hundarna.
Jag har presenterat en plan för honom, som går ut på att vi skulle kunna be mamma. Om mamma kan ta hundarna på torsdagen hos mormor, vi tar tåget till Sveriges baksida på torsdag kväll för att hinna till begravning på fredagen. Planen är alltså bara presenterad för honom. Eller snarare diskuterad. För det är så man gör i en familj. Sen diskuterar man om man har löst det eller vem som skall lösa det. Det steget har vi alltså inte kommit till, som vanligt, för om jag presenterar en plan så ingår det tydligen i den planen att jag skall lösa det.
Hell, jag behöver inte ens presentera en plan. Man utgår ifrån att jag löser det ändå. Och löser jag det inte så utlöser jag en skrikfest.
Jag har inte frågat mamma. Maken har SÅKLART inte frågat mig om jag har frågat mamma heller. För av ren princip sitter jag bara här och gör som män gör. Jag sitter här och UTGÅR ifrån att det bara magiskt löser sig medan jag gör andra saker. Såvitt jag vet finns det inget som hindrar maken från att fråga mamma nämligen.
Sedan har jag inte informerat honom om att jag har tänkt stanna på baksidan ett par dagar när han åker hem.
Varför skulle jag? Information verkar ju så himla överskattat?
Och tro mig, i min plan för att stanna ingår hans välbefinnande. För om han fortsätter vara icke-kommunicerande man så slår jag ihjäl honom, vilket inte är ett dugg positivt för hans välbefinnande. Inte mitt heller, eftersom jag inte är så sugen på Hinseberg.
Så. Ja. Nu vet ni vad jag gör. Jag sitter här och utgår ifrån saker. Överväger även att klia mig på pungen lite då och då.
Hela den här jämställdhetsdebatten verkar lite felvinklad från min sida, eftersom jag tycker att det borde klassas som någon slags funktionsnedsättning att vara man.
Uppför de sig handikappat så borde de klassas som handikappade.
Kromosomfel röstar jag på.
Sandora says:
Haha aa… män… har inte så mkt annat att säga om saken. xD
Victoria says:
De ÄR dumma i huvudet, ja?
PJAK/Anna says:
Hmm, jag meddelar min man om det mesta via min blogg…. Ibland är jag snäll och ber honom att läsa den först och ringa mmig sen. Så vi kan prata om det…..
Fast dels glömmer han det som jag informerar honom om och skulle jag ringa och vilja prata med honom så får jag prata I ca 2 min och så för han monolog I 28….. Om jag inte har tröttnat och lagt på innan dess.
I mitt huvud says:
Ha ha ha!! Smart sätt att använda bloggen på!
PJAK/Anna says:
Hmm vid närmare eftertanke så får alla använda den som info bank. Efter de har läst kan de ställa mer specade frågor…… Och jag slipper berätta samma saker massor med gånger 🙂
Lat man gör så gott han kan 😉
I mitt huvud says:
Klassas som handikappade… Moahaha!!
Det är vid såna här tillfällen jag inte tycker det gör något alls att vara singel!
Behå-Helene says:
Jag och min snubbe har kalendrar som är synkade. Står det inte i kalendern så finns det inte.
Hoppas det löser sig… Får man blogga från fängelset?
Ellinor says:
Det känns väldigt bekant. Har en karl som tycker att om han har glömt nåt så borde ju jag per automatik kommit ihåg, alltså får JAG skulden för det avglömda. Går jag å påminner honom så han inte glömmer så är jag tjatig och kan jag snälla sluta tjata. Säger jag den en gång för att slippa utskällningen för att jag tjatar och han glömmer så får jag en utskällning för att jag inte påmint honom.
Jag måste missat någonstans i beskrivningen att jag ska vara hans portabla minne.
Och han har även han samma problem med att kommunicera, måste vara ett manligt drag.
B-M says:
Här är en till som tycker att detta beteende är väldigt bekant. Jag ska hålla kolla på tammefan allt och han ringer mig och kollar om vi har nåt inbokat då eller då… Använd din egen kalender i telefon eller nåt!!
Sen om jag påminner och han skulle råka komma ihåg det, då tjatar jag….
Såg inte heller Gunilla & co, spenderade kvällen med att tycka synd om mig själv pga tandvärk 🙁 Ska till tandläkaren om ett par timmar o hoppas han kan ta bort det onda!!
finemangskan says:
min man har börjat med det här att inte lyssna. Och erkänner det efter en stund. (alltid något). Men nu vet jag hur mamma har det.
Hennes karl har inte hört något, någon gång, ever. Oavsett om hon sagt det 10 gånger eller 100.
Än så länge är jag bara glad att min karl erkänner.
Men jag känner att den där “Heléne- helgen” som kommer iom Monas kryssning, är någ jävligt bra för både mitt psyke och äktenskap.. 😛
B-M says:
Ja, det ska bli riktigt kul att åka iväg på kryssningen!! Är det fler än vi här inne som ska med??
EpmO says:
Det är nu jag hoppas att enlisailivet skall skriva en kommentar om att…nej…så är inte alla karlar…
🙂
Karin says:
Haha,det verkar vara könsbetingat för om det hade varit kromosomfel så hade dom intehört allt det roliga vi talar om för dom….och vill du ha hundvakt går du nog fixa det själv,det sker nämligen inte under..
i min värld says:
Ja du …….Karlar har väl aldrig varit normala?
De hör inte vad man säger, de kommer aldrig ihåg vad man säger, sen ser de ut som levande frågetecken och säger: “DET har jag aldrig hört”
Jag ber min sambo ungefär varenda dag men förändainihelvete spola rent i vasken efter sig när han har sköljt tallrikar, tesilar whatever, Varenda dag spolar jag rent och skurar vasken i köket efter honom. ….
Sen kan jag inte förstå det där med att vi skulle vara tjatiga? Hade de lyssnat första gången hade jag inte behövt tjata.
Du får stanna i Västerås och slänga in vovvisarna här, sonen är på besök med sin Borzoi-valp, en alldeles bedårande sak som han ville att mamma skulle börja träna lite (det har sina för och nackdelar med en mamma som är utbildad lydnadsinstruktör)
Annika K says:
Man kan dessutom säga saker fler ggr och sen när det gäller… ” Har du sagt det?” Gaaah!
Bibbi says:
Helt underbart att läsa att det inte bara är min man som förväntar sig att allt ska lösa sig av sig själv, d.v.s. av mig. Jag har slutat att lösa allting åt hela familjen sedan några år tillbaka. Ungarna har lärt sig medan maken fortfarande inte fattar varför saker och ting inte händer. Något jävla fel på dem måste det vara, om det inte sitter i kromosomerna så är det väl någon obotlig hjärnskada hos den manliga delen av befolkningen.
Catharina says:
Vi har en regel sedan några år som lyder “bara för att jag har sagt det betyder det inte att han har hört det “. Det funkar för oss för då får båda rätt, jag har sagt till honom, han har inte hört ett ljud!
Moa L says:
Pallar du se Under samma tak eller är det för jobbigt? Ser ut att bli rätt underhållande.. 🙂
Hanni P says:
Det är precis så det är. Det fattas ett “ben” på Y-kromosomen. Tror det är där en del av planerings-, kommunikations-, och städförmågan skulle suttit.
Maggan says:
Herre gud! Låter exakt som hemma hos oss! Fast i vinter har vi faktiskt haft planeringsmöte varje söndag för att jag ska få lite avlastning (höll på att knäckas förra vintern) i planerandet. Utförandet står jag fortfarande för. Plus 95% av hushållsarbetet…
Bea says:
Åh, sån igenkänningsfaktor! Inte bara min som är sån alltså? Vad fan är det för fel på dem?!
Du är helt underbar, o så förbaskat rolig, speciellt när du är arg på karln din 🙂
finemangskan says:
jag behöver skrika ut min glädje i att jag blivit erbjuden ett jobb! så jag gör det nu hos dig Victoria! Jag har fått jobb!! Skriver kontrakt imorgon och kan okynneshandla i april!! hähähähäh
Ibe says:
Grattis!!!!!!!!!!!!!
B-M says:
Grattis!!!
finemangskan says:
tack! =)
PJAK/Anna says:
Grattis!!
Vilken tur att det kommer en massa nytt nu. Och du att handla lite för att fira att man har fått jobb är inte okynnes utan ett sätt att fira 😉
finemangskan says:
I love you! Du vet alltid hur man ska vrida på det! 😛
Victoria says:
Stort STORT grattis! 🙂 Ursäkta tystnaden men jag har även fullt upp med att hålla tummarna för PJAKS man idag. Kom igen nu, en till lyckosam så blir jag ÄNNU gladare.
PJAK/Anna says:
Det kändes bra men detta var första intervjun så han får inget veta förrän nästa vecka. Dock frågade de efter löneanspråk på andra jobbet.Verkar lovande. Dina tummar gav ju resultat för Finemangskan, borde det inte innebära att ett av jobben maken sökte borde blir hans då??
Lite trött på att sitta timmarvis i telefon för att han är sällskapssjuk…..
finemangskan says:
håller alla tummar här med!!
PJAK/Anna says:
Tack snälla 🙂
I mitt huvud says:
Hoppas det går bra för maken, Anna/PJAK!!!!
PJAK/Anna says:
Tack vännen 🙂
finemangskan says:
vi får verkligen hoppas att det går bra nu!
Höll på att sprängas igår men nu är det officiellt i alla kanaler utom kanske den viktigaste hahaha, bloggen!
Där tummarna hållts rodentligt.. Men men.
De e iofs “bara” ett vikariat men det avslutas 26 juni= jag tänker vara så sjukt arbetslös och ledig denna sommaren!! hahaha och om det känns bra tills dess hoppas jag fpå tillsvidaretjänst nästa termin!
nog om mig och min kapning av ditt kommentarsfält!
Älskar ovanstående inlägg.
Även om jag hatar beteendet som det benämner.
Hm. det borde jag alltså kunna släcka ut hos mig egen.
MVH KBT-terapeuten hahahahahah
Humlan says:
Grattis! 🙂
I mitt huvud says:
Grattis!!!!!!!
Lena C says:
Det här inlägget är så galet jävla bra!!! Ska visa det för min man för att se om han förstår frågan!!! Eeehhh… Tror inte att han gör det…. Återkommer med resultat! Puss