Ölmage eller blottare?

Ni vet OnePiecen till hund som jag beställde och fick precis sekunden innan det var dags att dra till Sibirien?

Jag hann ju inte prova, och delegerade det på maken. För att vara toksäker på att de skulle bli baggy och matchande på jyckarna tog jag den absolut största storleken. Tanken var att om det är stor-störst så borde det vara beräknat efter en Grand Danois eller någon annan ponnyliknande hundras. Mina väger runt 20 kilo och går till knäna. Det borde ju varit safe. Och det stod ju inget på hemsidan i form av storleksguide.

Mhmm. Tydligen diskrimineras även hundar när det gäller klädstorlekar. För det blev så här enligt maken (ja, han är en skitkass fotograf och nej min hund är ingen alien).

20131024-113803.jpg

Den gick att knöla på Stor, som har lite mer tålamod än Liten. Men som synes var det bara att fetglömma att få upp dragkedjan. Så han ser ut som en liten hundblottare. Eller som jag tänker mig att en lätt (?) överviktig snubbe i nätbrynja ser ut när han kollar på Sportnytt eller Tipsextra med en mellanöl i handen.

Det finns alltså ett size zero-ideal även för hundar.

Enligt den här storleksguiden bör man alltså vara en liten pimpinett, på gränsen till undernärd, chihuahua. Som störst en lite sälformad papillon med sambofett.

Visa mig den hund som får på sig XS.

Eller är det meningen att man skall ha dvärghamster i OnePiece?

Så det där med att hänga i soffan med matchande jyckar hela vintern sket sig kapitalt.

(Synden straffar sig själv när man försöker förnedra sina älsklingspojkar?)

Jag vet vad jag INTE skall packa i alla fall

Mina UGGs. De älskade älskade skorna jag har ute som inne, tofflan som är helt egal att gå med utomhus. Mina åkatågochsova-skor.

För de där omkringbärande hundarna har gått väldigt mycket omkring med högerdojan så den verkar ha upphört att existera. Om jag hade på mig dem när jag gick och lade mig igår, eller ja inte NÄR jag gick och lade mig utan snarare till jag gick och lade mig, och den ena är borta idag. Var har den tagit vägen då?

Antingen är det en jävligt filosofisk fråga eller så kan man undra vad de har pysslat med de tidiga morgontimmarna. Jag hittar den alltså inte på riktigt, och jag har letat överallt. Enda förklaringen är att de har ätit upp den, eller skickat den med husse. Finns inte ett spår av den.

Så jag skall tydligen inte ha några UGGs. Vilket är en smärre katastrof.

Sen får jag vatten på min kvarn, att allt ovanför Alingsås är Norrland, för somliga skrev att det skall snöa i Stockholm i helgen. Det snöar inte på sensensensommaren. Jag går inte med på det. Vi är ju för bövelen fortfarande ute och åker båt. Och så skall det snöa?

Jag visste inte att jag skulle passera någon polcirkel på vägen dit?

Och så läser jag hos Mona att det står en säng på tvären i trappan hos dem på grund av mig.

Jomensåatte det här känns ju som en finfinhelg. Inga UGGs, skoteroverall och avstängd trappa i finhooden.

Jag har ju inte ens åkt än?

Sådan matte sådana hundar

Titta titta titta vad jag såg idag! OnePiece har börjat med hundkläder. Gissa vem som nästan gjorde i byxan av lycka?

Den ultimata förnedringen.

Stor har varit tomtenisse.

Screen Shot 2013-10-16 at 2.04.18 PM

Och Stålmannen.

Screen Shot 2013-10-16 at 2.05.38 PM

Men nu skall de få en matchande outfit med sin älskade matte. Som om de behöver det med tanke på pälsen. Shopping handlar inte om behov, det handlar om fäschon.

Som vi skall mysa.

Screen Shot 2013-10-16 at 1.49.30 PM

Screen Shot 2013-10-16 at 1.58.54 PM

Det enda jag funderar över är formuleringen “…perfekt för både honom och henne”. Är det husse och matte de menar då eller?

Förnedringsshopping när den är som bäst.

Hundtricket

NU vet jag vad jag skall lära hundarna nästa gång, de ränner ju ändå omkring med diverse prylar i munnen hela tiden. Senast imorse, före påklädning, knatade Liten förbi mig med både min gigantiska fleeceonepiece och en luvtröja i munnen. Ju gladare hund desto mer prylar i munnen. Eller så tyckte han att jag skulle skynda mig att klä på mig, eftersom kläder på betyder först mat, sen kiss.

Men jag tror inte det, för igår var det en sko och en fjärrkontroll, och det är galet svårt att klä på sig och känna sig…färdig?

Jag satt och förlossade precis nu. Och när jag var klar insåg jag att någon (ingen nämnd ingen glömd) hade tagit det sista toapappret, och det nya stod i köket.

Minuterna som går medan man funderar på att ringa en vän/granne/maken samtidigt som man förgäves letar efter åtminstone en jävla bomullsrondell är långa. Och det är långt till köket. Då förbannar man att man inte lärt hundarna kommandot “hämta toapapper” istället för “hämta Paco” (då hämtar de valfritt gosedjur i röran på golvet – fråga inte varför alla gosedjur heter Paco, men jag misstänker att McD-reklamen hade ett finger med i spelet vid just det dopet – ja jag är lättpåverkad).

Sen inser man det hopplösa i situationen. Hundarna var av ingen hjälp alls. Valet var att sitta kvar tills benen domnade och maken kom hem (och dö av tristess) eller faktiskt ge sig ut och hämta det själv.

Sagt och gjort. Fleeceonepiecen, tre storlekar för stor, nere vid knäna. Bajlådan ihopknipen som en munk med evigt tystnadslöfte, lätt framåtböjd med ändan putande. Oklart varför, men det känns bättre på det sättet när man inte torkat sig. Så has-sprang jag ut i köket, hämtade toapappret och sen tillbaka. Där jag löste problemet.

Nu är det jag som lär jyckarna att hämta toapapper. För just det dilemmat är ju inget engångsdilemma. Inte i det här huset i alla fall.

Jag vet inte hur ni har det. Men här tar det till och med slut helt rätt ofta, och man får hitta gamla julservetter eller en bomullstuss.

Idag fanns inget alternativ alls. Och det kändes lite…förnedrande.

Trött tröttare medvetslös

Jag vet inte vem som fick mest träning igår, tvåbeningarna eller fyrabeningarna?

Meningen var ju att trötta ut hundarna. Liten är inte trött, han har i vanlig ordning skallat mig minst fem gånger idag. Stor är lite trött, men inte så värst. Matte är däremot fortfarande medvetslöst trött. Intekunnatänka-trött.

Det fick bli en väldigt simpel dag. På nivå förstaklassare ungefär. Jag klarar att skriva mitt namn, ett plus två går an, men ingen mer fördjupning efter det. Då är jag körd. Så, enkla samtal, inga surdegar och inget trassel.

Det är inte jyckarna som behöver mentalträning, det är husse och matte.

Enda gången idag som jag reagerat normalt, det vill säga inte som en zombifierad väldigt mycket äldre version av mig själv, var när jag gick förbi altanfönstret. Och såg den här.

altandjur

Någon av mummelhundarna har placerat den där och den har legat där i flera veckor. Det ser ut som ett dött djur, jag kissar i byxan, hinner tänka att jag absolut vägrar gå ut och ta upp det (vad det nu är) och sen kommer jag på att det bara är en söt liten teddybjörn.

Och då tänker jag att jag skall ta in den så jag slipper kissa på mig igen.

Gör jag det?

Näe.

Jag har hoppat flera meter (mentalt) över marken varje gång jag ser den hur många gånger som helst nu, och jag vill tydligen fortsätta med det.

Vad gör jag istället? Jag tar kort på den och skriver om den. Men jag tar inte in den.

Det är syntax error i min hjärna. Och som bonus är den extra trött idag.

Men jag kanske tar in den imorgon?

Och vad fanken ser det ut som?