Hundtricket

NU vet jag vad jag skall lära hundarna nästa gång, de ränner ju ändå omkring med diverse prylar i munnen hela tiden. Senast imorse, före påklädning, knatade Liten förbi mig med både min gigantiska fleeceonepiece och en luvtröja i munnen. Ju gladare hund desto mer prylar i munnen. Eller så tyckte han att jag skulle skynda mig att klä på mig, eftersom kläder på betyder först mat, sen kiss.

Men jag tror inte det, för igår var det en sko och en fjärrkontroll, och det är galet svårt att klä på sig och känna sig…färdig?

Jag satt och förlossade precis nu. Och när jag var klar insåg jag att någon (ingen nämnd ingen glömd) hade tagit det sista toapappret, och det nya stod i köket.

Minuterna som går medan man funderar på att ringa en vän/granne/maken samtidigt som man förgäves letar efter åtminstone en jävla bomullsrondell är långa. Och det är långt till köket. Då förbannar man att man inte lärt hundarna kommandot “hämta toapapper” istället för “hämta Paco” (då hämtar de valfritt gosedjur i röran på golvet – fråga inte varför alla gosedjur heter Paco, men jag misstänker att McD-reklamen hade ett finger med i spelet vid just det dopet – ja jag är lättpåverkad).

Sen inser man det hopplösa i situationen. Hundarna var av ingen hjälp alls. Valet var att sitta kvar tills benen domnade och maken kom hem (och dö av tristess) eller faktiskt ge sig ut och hämta det själv.

Sagt och gjort. Fleeceonepiecen, tre storlekar för stor, nere vid knäna. Bajlådan ihopknipen som en munk med evigt tystnadslöfte, lätt framåtböjd med ändan putande. Oklart varför, men det känns bättre på det sättet när man inte torkat sig. Så has-sprang jag ut i köket, hämtade toapappret och sen tillbaka. Där jag löste problemet.

Nu är det jag som lär jyckarna att hämta toapapper. För just det dilemmat är ju inget engångsdilemma. Inte i det här huset i alla fall.

Jag vet inte hur ni har det. Men här tar det till och med slut helt rätt ofta, och man får hitta gamla julservetter eller en bomullstuss.

Idag fanns inget alternativ alls. Och det kändes lite…förnedrande.

0 thoughts on “Hundtricket

  • Ja, är det några trick som man verkligen ska lägga ner kraft på, så är det väl dom man har nytta av och jag har svårt att tänka mig en mer praktisk kunskap för en hund än att rädda matte/husse från utan-toapapper-paniken. (Sedan gäller det bara att förpacka toarullarna i plastpåsar så att man slipper nerdregglade rullar.)

  • Men det ska väl inte vara så svårt?om dom bär all annan skit!en av mina gjorde det lite omvänt,hämtade rullen PÅ toaletten,och strödde ut den/dom över hela huset…..så hur man än gör sitter man oftast i skiten om man har bushundar.good luck med packningen!

  • Haha! Du är INTE ensam om den! Känner både eh.. munken och paniken!
    Tricket är – jävligt billiga tvättlappar på typ Ikea/ÖoB (2:- stk) som man har mängder av.

    Täta läckan – kuta till köket och hämta nytt papper – Släng tvättlapp ..
    Känns aningen mer säkert! ;))

  • Har inte läst föregående inlägg, men… Min princip är att om något tar slut så fyller man på – makens princip är att om något tar slut så fyller man på om någon ber om det… 🙁

    • Samma här. Fascinationen över hur ngn kan ta det sista på rullen och lämna kvar den på hållaren är total. Var har du varit förresten, har inte sett dig på flera nätter.

      Men. Här kan det vara hundarna som möblerar om lite med. De lyfter gärna av rullen, eller gnager ner den. I detta fallet var de oskyldiga dock.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.