Category: Gunilla Persson

Vi vill slippa tillbakaresedagar, vilket betyder taklyftarbråkdagar, vilket även betyder timmar i bil som känns ungefär lika kul som att ägna samma antal timmar åt att noggrant studera och samla in empirisk forskning på målarfärg som torkar. Eller räkna ut havets betydelse för sjöfarten. Rätt meningslösa timmar. Lika meningslösa bråk. Dödstrist sa Bull. Dödens trist sa Bill.

Alternativen är att pensionera oss och flytta. Vilket känns lite tidigt. Och sist jag kollade i mitt orange kuvert skulle jag inte ens ha råd med lite rysk yoghurt utan få käka hundarnas torrfoder till middag. Eller ja, jag behöver egentligen inte pensionera mig, jag kan jobba i princip var jag än är, bara jag har uppkoppling och en dator. Det kan inte maken. Men han kan inte heller jobba i min firma av den enkla anledningen att han inte har kompetensen. Han är asbra på det han gör idag, men när det gäller utveckling av datapryttlar så är han ungefär lika kvalificerad som syrrans treåring. Och jag hade inte anställt henne heller.

Även om han säkert gladeligen skulle bli hemmaman så kan han fetglömma det. Då kommer han gå mig på nerverna, jag kommer spendera mina dagar med att försöka komma på olika sätt att ta livet av honom istället för att jobba och det kommer sluta med att jag först blir jättefattig och sen hamnar jag i fängelse för dråp. Om jag kan skrapa ihop tillräckligt med slantar för att anlita en bra försvarsadvokat.

Då får man ta dörr två. Det andra alternativet. Vilket är att köpa ett redan injobbad företag på plats. Köpa sig ett jobb helt enkelt. Och göra det till något man vill. Låta maken ta hand om det han tycker är kul, och jag kan lattja med…allt som blir över. Samtidigt som jag driver vidare det jag redan har idag, men kanske mer 50/50 istället för 100%. Eller snarare 100/100 istället för 200%.

Nu är hjulen i rullning.

Och vi stöter och blöter. Hela grejen känns som en asbra lösning och kul, utmanande, utvecklande och en hel hoper med andra positiva ord. Blir det som vi planerar behöver vi inte jobba ihop och gå PÅ varandra (man måste beakta alla ihjälslagningsfaktorer), utan kan vara i samma företag men på olika ställen under arbetstid.

Om man bortser från den lilla detaljen att jag kom på att vi inte har en susning om exakt vilken inriktning vi skall ta. Med “vi” menar jag såklart “jag”.

Och just den detaljen känns väl kanske som att det borde varit det första vi tänkte på. Långt innan hjulen började snurra.

Vad tror man om att nischa sig som uthyrningsfirma av mig som stand in för Gunilla Persson?

Känns det som något som kan bli den nya IT-grejen?

Jag har ju åtminstone inte hört talas om något annat företag med just den inriktningen i alla fall, så unikt kommer det ju bli.

Det är nog dags att tänka ett varv till.