STOPPA PRESSARNA

Jag beklagar min långa tystnad, den beror dock inte på någon som helst bitterhet, utan snarare på att jag har suttit i möte nästan hela dagen där det har pratats om saker som min blonda skalle är svindålig på att fatta. Det betyder total koncentration. Så att jag åtminstone kunde fatta något.

Och ja, jag har suttit i möte och försökt se dödens seriös ut trots att jag har haft en bajsliknande färg i ansiktet. Trots att jag försökte tvaga och tvätta bort det värsta runt munnen. Väldigt beklagligt var det att exakt ingen frågade om jag hade varit utomlands, så jag misstänker att de bara undrade om jag hade någon udda leversjukdom, kanske en släng av hepatit. Eller att jag hade snubblat i rakt ner i sminkburken.

bild(3)

Notera gärna två saker. Det ser ut som att jag har påsar under ögonen. Det har jag inte. Har aldrig haft. Men tydligen sprayade jag även lite extra där, för den lite piffigt hålögda looken.

Den andra saken är, för er som läser Mona och har koll på hennes inlägg om saltvattensprayen. Där hon lade ut en “katastrofbild” på sig själv från Egypten.

JAG SER LIKADAN UT EN HELT VANLIG DAG.

Utan vare sig saltvattenspray eller en sol- och baddag. Håret lever sitt eget liv, sliter sig ur tofstrulsen och får en distinkt Einstein-look (alternativt Nutty Professor) utan att jag har en aning om det. Slutsats, jag ser ut som Monas värsta katastrof. Hela tiden.

Så, bajspåsar under ögonen och stålullshår som vackert ramar in det…änglalika ansiktet?

Övrig upplysning när det gäller överdosering av brun utan sol är att man även får det i näsan. Det lärde jag mig först ikväll. Jag snöt mig, trodde att jag hade drabbats av obotlig underlig sjukdom där symtomen var brorange (brunorange) snor. Sen sansade jag mig och mindes att jag knarkade BUS igår.

Och så till den riktigt stora nyheten, som jag har väntat på i så många år.

Anders Borg har klippt av sig hästsvansen!

bild(4)

Är det klippt för Alliansen nu?

Och som vanligt hundsäkrade jag lägenheten innan jag gick på möte. Den här gången trodde jag att jag var helsafe, men icke då. Den lille påhittige hade slagit eget personligt rekord, genom att rota fram och riva ner ett tomt flak med ölburkar för att gnaga lite på allihop och suga i sig slattarna. Hundar skall inte tycka om metall, eller öl. Kan hundar bli bakis?

En sån där söndag

När man är lite klimakterieförbannad i största allmänhet och jävligt irro på maken i synnerhet. Då är mitt lugnande medel att fönstershoppa lite och att läsa min älskade Veckans Nu. Hade maken varit hemma hade dagen istället ägnats åt högljudda diskussioner med den ena förolämpningen efter den andra.

Men han är som män är mest. Konflikträdd. Så han sov bort halva dagen i ren självbevarelsedrift, gick upp, klädde på sig med ljusets hastighet (tänk Stålmannen byta om i telefonkiosk) och sen dra ut på väldigt fabricerat och påhittat ärende.

Att de aldrig lär sig att de bara gör saken värre. För att rensa luften direkt, eller för all del bara en sån enkel sak som att DE väljer att ta upp diskussionen istället för att smyga omkring som en strykrädd hund. För det enda som händer är att man blir ännu mer förbannad.

Man behöver inte vara synsk för att spå ett taklyftarbråk i det här hushållet lite senare idag. Där han uppför sig som en tonårsungjävel och jag blir fullkomligt skogstokig för att det är så barnsligt. Jo’rå, somliga vet vilka knappar som är bäst att trycka på.

Men i alla fulla fall. Jag hängav mig åt Veckans Nu och diverse fönstershopping på nätet. Och inte för att vara sån, men jag ÄR verkligen fäschon!

Senaste trenden är knä/lårhöga stövlar. Enligt Hollywood och varenda jäkla skobutik.

Det köpte jag för fyra år sedan, efter visst bemödande hittade jag till slut det perfekta paret. För då fanns det inte så mycket att välja på, eftersom jag ville ha lagom klack och inte skithöga ridstövlar. Men de fanns. Och då såg jag ut så här.

boots
Trycket på tishan beror på att det enda fotot jag hittade var efter opponering på vår uppsats. Som handlade om (håll i er) sociala medier. Anno 2010.

Stövlarna är lite nedhasade på det fotot, de går över knät trots att jag är lång som en flaggstång.

Och i veckans Veckans Nu handlar två sidor om den NYA HETA TRENDEN.

bild

Alltså sådär rent spontant känns det som att jag är en jävel på att spå och väldigt mycket före min tid.

Jag spådde lårhöga boots för flera år sedan, och idag spår jag hetsiga diskussioner.

Någon som är intresserad av att anställa mig som någon slags modekonsult? Det går ju att göra på distans, det är ju bara att kolla vad jag gillar idag och så vet vi att det kommer vara brännande hett om ett par år.

Och så är jag ju en sjusärdeles bra testperson för…exempelvis saker som spraytan. Lär av mina misstag liksom.

Med andra ord, det ni hånar mig för idag kommer ni lunka omkring i om ett tag.

Och jävlar vad jag skall påminna om hånet då. HEHE!

När man har lite dålig kondis

Jag bestämde mig för att göra en väldigt avancerad städning i lägenheten så att åtminstone ett boende inte ser ut som Hiroshima. Och sen tända lite ljus och myyyza med min bok, efter att ha duschat och fixat svintohåret som börjar likna dreadlocks.

(Nej jag menar inte myyyza på allvar, men det behöver jag väl inte skriva va?)

Jag plockade och dammade, i en timma. Sen drabbades jag av en svettattack värdig en kenyansk maratonlöpare efter målgång. Förutom att jag antagligen flåsade mer.

Har man bra eller dålig kondis då?

Jag har inte ens tagit mig in i duschen än, för jag var tvungen att parkera arslet i soffan och självdö lite. Och fortsätta läsa om mina vampyrer. Det är lördag, det är ledigt och det är mörkt/dödstrist.

Det betyder att jag har två val, börja träna eller skaffa städerska.

Måste nog erkänna att det sistnämnda låter oerhört mycket mer lockande.

Jo det har varit lite tyst här idag

Men det beror på att jag brottas med lite blanketter. Jag avskyr byråkratiska blanketter och har skjutit det på morgondagen så länge det har gått. Idag går det inte mer eftersom det är sista dagen.

Nu tänker jag ta ett break, och måla om naglarna istället för att slita mitt redan lövtunna hår i förtvivlan. Jag minns inte ens när jag målade sist, men det var ju när lillfingernageln gav upp ett tag före Sibirienresan. Och den lagningen medelst gellacket var min mest lyckade hittills för den har fortfarande inte gett upp. Jag är en sån jäkla oupptäckt talang!

Så här ser det ut nu. Fortfarande väldigt plommonlila och jag är tokless på det.

bild(11)

Spänningen är olidlig om det kommer gå att laga stackars lillfingernageln en gång till. Och så vet jag inte vilken färg jag skall måla med.

Är det vad som kallas spänning i vardagen?

Jaha…Montazami vs Bagge och Wahlgren?

Men det BORDE väl inte vara någon större konkurrens och rätt lätt att välja va?

Eller är det jag som är ute och cyklar som tycker att det är ett enkelt och självklart val?

För övrigt kan jag berätta om mitt oerhört trevliga uppvaknande imorse. Och om hur livet med hund ibland är…mindre härligt? Äckelmagade bör sluta läsa här. NU!

Maken går alltid upp före mig och åker till jobbet, jag vet bättre än att korsa hans väg på morgonen eftersom han (vi) har ett rätt ruttet morgonhumör. Så jag ligger kvar i sängen medan hundarna glatt skuttar upp och bär sig åt som stora studsbollar för att deras hjärnor är inställda på “mat mat mat”.

Eller ja, Liten studsar. Stor studsar inte lika mycket. Han gäspar lite och går med en högre hastighet än normalt.

Morgonrutinen ser alltid likadan ut. Maken går upp med ögonen fortfarande stängda, hasar ut i köket med pälsdjuren som två Moon Boots runt benen, han delar ut maten, går på dass och jag ligger kvar i sängen och försöker låta bli att kissa ner mig.

Efter makens toavisit och hundarnas inhalering av frukost får de kissa på vår inhägnade baksida. Och SEN har de tid att säga godmorgon till sin älskade matte som kommer längst ner på prioriteringsskalan. Genom att hoppa upp i sängen och ställa sig på mitt huvud, vifta hysteriskt på svansen och slicka mig i hela ansiktet.

Vanligtvis ett rätt praktiskt sätt att säga godmorgon, eftersom jag verkligen vaknar till. 2 x 20 kilo hund som trampar, slickar och viftar går liksom inte att sova sig igenom.

Om inte den ena hunden, låt säga Liten, har trampat i sin egen skit. Eftersom han är av sorten “gåbajsare”. Det ser ut som att han inte fixar att hålla balansen och bajsa samtidigt, och han kryssar benen medan han utför det som utföras skall. Och då är det ju lätt hänt att man går i cirkel och sätter en tass i det.

Extra praktiskt blir det av en sjukt ouppmärksam make, så först märker man stanken i sängen och sen ser man tassavtrycken på lakanen.

DÅ vaknar man. Med en vilopuls på 300. Istället för att börja morgonen lite lojt med att klia hundmage, så får man ta tung hund under armen, galoppera till badrummet, duscha och tvätta. Riva ur lakan, sätta på tvättmaskin och bädda rent.

Sådana uppvaknanden händer tack och lov inte så ofta. Men jag skulle gärna se att de inte händer alls.

Dessutom var lakanen alldeles nybytta när jag lade mig igår.

Det var min morgon.

Hur gör vi med Montazami och Bagge nu’rå?