…fast ändå lite glad.
För det första.
Jag rusade ut genom dörren efter att ha skrivit föregående inlägg eftersom jag vet att polisstationen här inte direkt har generösa öppettider. Här får man bara göra hyss före 15:00, då går Farbror Blå hem. Lite som “vad gör de på banken efter tre” fast banken numera har bättre öppettider. Här kan man istället fundera över vad polisen gör efter klockan tre. De fångar i alla fall inte bovar, gör pass eller ens är särskilt trevliga när man råkar ringa mitt i natten för att diverse dårar pysslar med störande av oordning. Ja, jag menar oordning, det är ju liksom ingen ordning i hamnen sommartid vanligtvis och det krävs en del för att störa den oordningen.
Nu vet jag även vad de gör före 15:00. Inget alls. Det fanns inte en polis så långt ögat nådde, men det fanns en väldigt trevlig passperson och det tog cirka en minut att fixa passet. Återigen kom funderingen, varför i hela friden envisas de med vit bakgrund till alla? Jag är nästan vithårig, på passbilder ser det ut som att jag är en skallig sur bedragare för håret försvinner in i bakgrunden. Särskilt på den här passbilden, för jag vågade inte ens fråga om jag fick ta om.
Nu kan jag i alla fall andas. Nu är det gjort. Det var fördel landsort – första gången jag inte köat i en miljon miljarders timmar för att skaffa pass.
För det andra (och det här är nackdel landsort).
Innan jag lade benen på ryggen och rusade till polisen kollade jag leveransstatus på spionkameran. Så den inte skulle komma när jag inte var hemma. Och i ALLA bekräftelser jag fått från Apple har det stått leverans 20 oktober. Expressleverans. DÖM om min förvåning när jag går in på transportörens sida och ser att det står leverans den 21 oktober. Vad faen?
Så jag ringde, frågade varför Apple säger 20 oktober och transportören säger 21 oktober.
Mycket sympatisk dam i andra änden förklarade att det var för att jag bodde i landsort och landsort är en dag extra. VAFALLS? Det svaret var svårsmält. Jag är numera medelålders och bor på landet.
Jag som var hej och du med killlen som körde äppleproduktrundan hos mig i Göteborg, han ringde alltid för att kolla var jag befann mig och om jag ville ha grejorna lite tidigare när han ändå skulle passera på väg hem. Jag har alltså gått från specialbehandlad till…degraderad?
Landsort? *skakar ledsamt på huvudet och försöker greppa konceptet*
Kameran har alltså inte kommit. Gråt och tandagnisslan över att inte få leka Big Brother idag utan få vänta tills imorgon.
För det tredje.
Det var dags för nagelfix. Och inte vilket nagelfix som helst. Det nagelfixet som jag har planerat ihop med Jessica sen i somras. Ni som fattar det här kommer få skitstora guldstjärnor i boken, jag säger bara legen … wait for it … daryyyyy ….
En sneak peek på min tumnagel. Resten får ni se imorgon. Om ni visar att ni har koll på läget så jag inte kastar pärlor för svin hehe.
Jag är i alla fall skitnöjd. Samtidigt som jag tycker att det är synd på så rara ärtor att Neil Patrick Harris är gay och så tänker jag ägna höstdeppen åt hans rollfigur Barney Stinsons motto.
Det här är vad jag kallar sjukt snygg och motiverande mindfulness.
Och med honom som dagens tema skall ni även få ett bokips. Han släppte en biografi förra veckan. Skriven i du-form och med en lite annorlunda tvist, man får välja i vilken ordning man vill läsa om “sitt” eget liv.
Sjukt underhållande format att läsa.
Antingen skyndar ni er att köpa innan köpstoppet börjar eller så lånar ni på bibblan.
Choose your own auto biography av Neil Patrick Harris.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
