Och då menar jag mig själv, eftersom jag går upp i atomer av både imponering och nyfikenhet.
Nummer ett på listan numera är … vilken stjärnkonditor som helst. Och så får jag feeling, jag måste såklart ordvitsa, det är inte “deckare ombord” längre – självklart måste det ju vara “däckare ombord”?
Nu är båten annorstädes, eftersom båtar flyttar på sig. Idag har Dammråttorna varit framme igen dessutom. Med en skapelse som är ÄNNU tjusigare. Därav min misstänksamhet mot just alla stjärnkonditorer varav jag inte ens känner till någon.
Är det någon som känner till ett litterärt verk där huvudpersonen dör av dammsugarformat bakverk? Jag gör det inte, men efter den här turen har min lista av bokidéer ökats med minst en. Och nej, jag har fortfarande inte en susning om vem som ligger bakom det här. Just nu är hälften av mitt fniss de serverade dammsugarna och den andra hälften av mitt fniss en totalt clueless svärfar där maken har försökt förklara varför han får bakverk hela tiden och att han faktiskt inte har en affär med någon i servisen. Gissa om det är lätt att förklara för någon som inte har en aning om vad en blogg är?
Svärfar är övertygad om att “piltongen” har en affär med servisen.
Idag kom den här.
Kära Dammråtta. Jag tycker också att det är väldigt beklagligt att han inte har tagit med sig foppatofflorna så att du kunde gjort mig en björntjänst och slängt dem.
Men kolla detaljerna!
Fatta varför jag misstänker stjärnkonditor?
För jag har enormt svårt att tro att just dammsugartillverkning är en “dagens” på Hurtigruten? Det här är ju mad skills?
Dammråttorna (på fatet) är helt klart i skalenlig storlek med dammråttorna här hemma (i jämförelse med dammsugarna alltså).
Jag är förbluffad och nyfiken. Och SJUKT sugen på att åka Hurtigruten.
Sorry Mona, men det verkar tusen gånger mer spännande på den här båten.
Faktiskt.
Nu skall jag bara sitta här och häpna lite innan hjärncellerna måste jobba igen.
